Vilken roll har HaV när det gäller de svenska laxbestånden?

Förvaltningen av laxbestånden sker dels genom EU:s gemensamma fiskeripolitik, dels genom nationell lagstiftning. EU-kommissionen beställer biologisk rådgivning från Internationella havsforskningsrådet, ICES, och lämnar förslag till total möjlig årlig fångst, så kallad TAC, för yrkesfisket i Östersjön. EU:s ministerråd beslutar sedan efter förhandlingar hur stor TAC:en ska vara och därmed hur stora medlemsländernas andelar (kvoter) ska vara. Inför förhandlingarna lämnar HaV underlag till regeringen om lämplig kvot för lax och andra gemensamma fiskeregler för samtliga länder.

HaV har rätt att inom vissa ramar komplettera och skärpa EU:s beslut om regler för fisket. Den rätten gäller för fiske i havet, i Vänern, för samtliga vattendrag med lax och omfattar såväl yrkes- som fritidsfiske av lax. HaV kan inte ta beslut som minskar den kvot som EU beslutat men vi kan ta beslut om var, när och hur kvoten får fångas.

Yrkesfiske efter lax i havet sker i dag nästan helt med fasta redskap med ryssjor och fällor nära land och främst nära laxälvarna. HaV har beslutat om bestämmelser i syfte att minska fiske på tidigt återvandrande lax i Bottenviken och öka den odlade fiskens andel i fångsten samt skydda svaga vildlaxbestånd.

HaV har också ansvar för kontroll av yrkesfiskets landningar och rapportering av fångster medan Kustbevakningen har ansvar för kontroll av fisket till havs. Anslag 1:11 till Åtgärder för Havs- och vattenmiljön används bland annat för att stödja fisketillsyn i vattendrag med lax.