Riktlinjer för båtbottentvätt av fritidsbåtar
Riktlinjerna ska ses som ett stöd till kommuner och verksamhetsutövare i deras arbete med att minska miljöpåverkan från fritidsbåtsaktiviteter och spridningen av farliga ämnen till vatten från tvättanläggningar som hanterar fritidsbåtar.
Spolplatta i Limhamns småbåtshamn. Foto: Olle Enqvist.
Bakgrund
År 2011 fick Havs- och vattenmyndigheten, HaV, i uppdrag av regeringen att i samråd med Naturvårdsverket och Transportstyrelsen kartlägga miljöpåverkan från båtbottentvätt av fritidsbåtar. Syftet var att utforma riktlinjer och riktvärden för hantering av bottentvätt, både för båtar med och utan biocidinnehållande båtbottenfärger (kemiskt verkande antifoulingfärger). Denna sida presenterar reviderade riktlinjer, uppdaterade utifrån nya utredningar och kartläggningar.
Inom arbetet med genomförandet av vattenförvaltningen, havsmiljöförvaltningen, miljökvalitetsnormerna och miljökvalitetsmålen (en Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård) är det angeläget att utsläppsförbättrande åtgärder snarast sätts in och att tillförseln av miljöfarliga ämnen till våra hav, sjöar och vattendrag minskas. Det övergripande och långsiktiga målet med riktlinjerna är att främja utvecklingen av miljöanpassade metoder för båtbottentvätt, så att miljöfarliga båtbottenfärger som kemiskt verkande antifoulingfärger på sikt kan fasas ut och ersättas med giftfria och miljövänliga metoder i hela Sverige. För att nå målen och minska användningen av kemiskt verkande antifoulingfärger krävs samverkan mellan båtägare, båtklubbar och andra intressenter. Myndigheterna kan bidra genom ökad information, miljökrav och kontroll. Riktlinjerna fungerar som ett stöd i detta arbete.
Att minimera biologisk påväxt på båtbottnar är viktigt för att bevara båtens köregenskaper och för att hålla nere bränsleförbrukningen. Att måla skrovet med kemiskt verkande antifoulingfärger är fortfarande en vanlig metod för att minska denna påväxt. De verksamma giftiga ämnena i färgen sprids i vattnet och skadar de marina och limniska miljöerna med sina känsliga ekosystem och organismer. Även om det är en vanlig metod ser vi att användningen minskar och idag finns det andra mer miljövänliga metoder för att minimera biologisk påväxt som till exempel borsttvätt, manuell borstning/skrubbning, skrovskyddsduk och torrsättning. Behovet av påväxthantering varierar geografiskt, och krav på hur tvättanläggningar ska utformas bör anpassas efter båtbottenfärgen på båtarna. Riktlinjerna skiljer mellan högre krav på rening vid tvätt av båtar målade med kemiskt verkande antifoulingfärger och mindre omfattande krav på rening vid tvätt av båtar utan dessa typer av färger, där de senare kan tvättas på fler och enklare sätt.
Dessa riktlinjer avser båtbottentvätt och alternativa metoder till båtbottentvätt. Det kan därutöver finnas andra sätt att minska både användningen av kemiskt verkande antifoulingfärger och spridningen av gifter från båtar, i vattnet eller uppställda på land. Se Naturvårdsverkets tillsynsvägledning Förebygga spridning av farliga ämnen från fritidsbåtar.
Bred förankring
Vid framtagandet av dessa reviderade riktlinjer har synpunkter inhämtats och inarbetats från branschföreträdare, båtorganisationer, myndigheter och universitet. Syftet har varit att få en bred förankring av riktlinjerna och därigenom få hjälp med att sprida budskapet om miljövänliga metoder till kommuner, verksamhetsutövare (fritidsbåtshamnar) och fritidsbåtsanvändare för att minska användningen av kemiskt verkande antifoulingfärger.
Tillämpning av riktlinjerna
Riktlinjerna utgör kunskapsunderlag till verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter om tvättanläggningars påverkan och bästa tillgängliga teknik. Riktlinjerna ska fungera stödjande i samband med egenkontroll och tillsyn men utgör inte tillsynsvägledning. Riktlinjerna och de riktvärden som HaV föreslår baseras på tillgänglig information och kan med tiden behöva justeras i takt med att nya metoder för båtbottentvätt utvecklas och kunskapen om de olika metoderna ökar.
Riktlinjerna är allmänt hållna och ur ett lokalt perspektiv kan det finnas mer effektiva lösningar för att minska användningen av kemiskt verkande antifoulingfärg. För att nå detta mål kan kommunen beakta att andra metoder än vad som anges i dessa riktlinjer är att föredra. Lokalt anpassade metoder som enligt kommunen är mer lämpliga för att minska miljöpåverkan bör i sådant fall användas istället för vad som här annars föreslås. För att underlätta tillämpningen av riktlinjerna, och ha harmoniserade regler i samma vatten, kan kommuner som ansvarar för ett gemensamt vattenområde eller region samverka kring hur strikt man vill tillämpa riktlinjerna, till exempel delen om vilka båtbottenfärger som ska tillåtas i borsttvätt. Med hänvisning till lokala vattenförhållanden kan kommuner med särskilt känsliga eller påverkade vatten eller vattenförekomster välja en striktare tillämpning.
Det är viktigt att beakta den aktuella recipientens känslighet och vattenförekomstens kemiska och ekologiska status enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25, som är en del av Sveriges genomförande av EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) genom vattenförvaltningsförordningen (2004:660). På Vattenmyndigheternas hemsida finns miljökvalitetsnormerna för vatten och beslut för respektive vattendistrikt. Det är miljökvalitetsnormerna som sätter kraven för vad som kan tillåtas. Normerna beslutas i form av föreskrifter från den länsstyrelse som är vattenmyndighet i respektive distrikt. I databasen Vatteninformationssystem Sverige kan du söka på alla vattenförekomster.
En bedömning av ansvarig tillsynsmyndighet ska alltid göras i det enskilda fallet.
Tvättanläggningar kan utgöra miljöfarlig verksamhet
Den som bedriver en verksamhet som kan befaras påverka miljön har ett ansvar att följa kraven i miljöbalken. En spolplattas (eller motsvarande) reningsanläggning omfattas av reglerna om avloppsvatten och verksamheten utgör miljöfarlig verksamhet enligt reglerna i 9 kap. 1–2 §§ miljöbalken. Reningsanläggningen är även anmälningspliktig enligt förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 13 § andra stycket, då den omfattas av regeln om annan avloppsanläggning.
En fritidsbåtshamn per se är idag inte tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) och klassas därmed som en så kallad U-verksamhet. Läs mer om U-verksamheter i Naturvårdsverkets publikation Lägesbild om miljöfarliga verksamheter.
Likväl behöver verksamhetsutövare som genomför vattenverksamheter som pålning, muddring eller anläggning av brygga oftast göra en anmälan till Länsstyrelsen eller ansöka om tillstånd hos Mark- och miljödomstolen enligt 11 kap. miljöbalken.
Ansvarsförhållanden
Verksamhetsutövaren är ansvarig för hur tvättanläggningen är utformad och hur den sköts, detta bland annat utifrån kunskapskravet i miljöbalken som framgår av 2 kap. 2 §. Verksamhetsutövaren är ansvarig för alla utsläpp som kan orsaka skada eller olägenhet för miljö och hälsa och ska vidta åtgärder redan vid risk för utsläpp.
Gällande tvättanläggningar för båtbottentvätt är det kommunen som är tillsynsmyndighet enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken. Kommunen ansvarar för det operativa tillsynsansvaret enligt miljöbalken och formulerar vilka krav som ska gälla för en tvättanläggning. Det är tillsynsmyndigheten som genom information och liknande insatser verkar för att en tvättanläggning ska utformas och skötas på lämpligt sätt. Tillsynsmyndigheten kan ytterst vidta åtgärder för att åstadkomma rättelse, såsom genom att meddela förelägganden eller förbud.
Egenkontroll
Enligt 26 kap. 19 § miljöbalken ska den som bedriver verksamhet som kan befaras påverka miljön eller medföra olägenheter för människors hälsa fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana effekter. Dessutom ska verksamhetsutövaren genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. Fritidsbåtshamnar eller enskild verksamhetsutövare bör informera sig om sina skyldigheter till egenkontroll. För vägledning se Naturvårdsverkets egenkontroll för verksamhetsutövare och tillsyn av egenkontroll.
Förslag på vad som bör ingå i en egenkontroll, kontrollpunkterna gäller för den specifika tvättanläggningen:
- Basuppgifter (namn, organisationsnummer, miljöansvarig, med mera).
- Ansvarsfördelning.
- Förebyggande funktionskontroll av samtliga delar av tvättanläggningen.
- Avfallshantering enligt hamnens avfallshanteringsplan enligt föreskrifter TSFS 2023:12.
- Hantering av farligt avfall, inklusive slam, enligt avfallsförordningen (2020:614).
- Provtagning och analys av utgående vatten.
- Rutiner/skötselschema för rengöring och filterbyte.
- Rutiner och anvisningar för tvätt av fritidsbåtar målade med fysikaliskt och/eller kemiskt verkande antifoulingfärger.
- Information till båtägare (om till exempel risker med icke biologiskt nedbrytbara tvättkemikalier och båtbottenfärger vid tvätt, samt hantering av avfall från båtbottentvätt).
- Handlingsplan vid olycka samt eventuell utrustning för att hantera olyckor.
Dokumentation och rapportering
Skriftligt dokumenterade rutiner för skötsel och underhåll bör alltid finnas tillgängliga vid verksamheten.
Verksamhetsutövarens skötselrutiner upparbetas lämpligen tillsammans med tillverkaren av tvättanläggningen och bör hållas uppdaterade. De kontroller och åtgärder som vidtas vid tvättanläggningen bör journalföras av verksamhetsutövaren för att kunna redovisas till tillsynsmyndigheten när denne begär det. Det kan vara lämpligt att tillsynsmyndigheten efterfrågar denna redovisning en gång per år.
Uppgifter som bör ingå i en sådan dokumentation är för:
Spolplatta eller motsvarande
- antal tvättade båtar,
- förbrukning av vatten,
- förbrukning av kemikalier,
- datum för tömning av slamavskiljare och filterbyte,
- mängd farligt avfall, vem som transporterar bort det och datum för transporten samt slutlig omhändertagare,
- analysresultat från provtagning av utgående vatten.
Borsttvätt
- antal tvättade båtar,
- vilket antifoulingsystem båtarna har som tvättats (med extra kontroll av skrov om även externa båtar tvättas, till exempel vid gästhamnar),
- tidpunkt för senaste slamsugning av uppsamlingsbassäng,
- bedömning av bassängens förmåga att undvika slamflykt,
- hur ofta till exempel borstar byts ut.
Båt utan kemiskt verkande antifoulingfärg
Riktlinjerna skiljer mellan båtar målade med kemiskt verkande antifoulingfärger, fysikaliskt verkande antifoulingfärger och färger utan antifouling-egenskaper, där de senare kan tvättas på fler och enklare sätt.
Båtar som aldrig målats med kemiskt verkande antifoulingfärger och båtar som tidigare målats med det men därefter sanerats rena från färgen, är i dessa riktlinjer att beteckna som så kallat giftfria eller skrovrena. Verksamhetsutövaren bör uppvisa kvitto eller dokumentation som styrker att sanering är utförd och att båtbotten därmed inte längre innehåller någon biocid.
Olika kommuner kan dock ha olika kriterier för vad som ska räknas som så kallat giftfria båtar. En kommun kan även klassa en båt som tidigare varit målad med en kemiskt verkande antifoulingfärg som giftfri, om det har gått mer än ett år sedan den målats med sådan färg. Syftet med det är att sänka tröskeln för att få båtägare att helt sluta måla sina båtar med kemiskt verkande antifoulingfärger och övergå till giftfria metoder, utan att vara tvungna att sanera gamla lager färg. Detta gäller dock inte för båtar som har gamla lager färg som innehåller tennorganiska föreningar (TOF) som tributyltenn (TBT) då dessa aldrig kan anses vara giftfria. Om osäkerhet föreligger kontakta tillsynsmyndigheten.
Att måla över gammal kemiskt verkande antifoulingfärg med täckfärg/primer för att minska biocidläckaget räknas inte som biocidfri då den kemiskt verkande antifoulingfärgen riskerar att komma fram i samband med tvättning och/eller vid användning av båten. Denna metod rekommenderas inte.
Båtbottentvätt
För att minimera utsläpp och spridning av miljöfarliga ämnen och mikroskräp bör fritidsbåtshamnar där båtar återkommande tas upp och tvättas tillhandahålla en lösning för båtbottentvätt. Till båtbottentvätt räknas spolplatta eller motsvarande och borsttvätt eller annan metod avsedd för ändamålet att rengöra båtbotten.
I de fall verksamheten har alternativa metoder för att säkerställa att tvätt av båtar inte orsakar utsläpp och spridning av miljöfarliga ämnen ska det vara möjligt att undgå krav på att installera en båtbottentvätt. Sådana alternativa metoder kan vara torrsättning där båtarna lyfts upp ur vattnet när de inte används, eller att båtarna ligger på skrovskyddsdukar. Men om dessa båtar ändå tvättas, till exempel vid höstupptag, så ska det finnas anpassad tvättanläggning för detta. Vilken typ av tvättanläggning som lämpligen installeras är beroende av verksamhetsmässiga och geografiska förutsättningar (salthalt och förekomst av påväxtorganismer med mera) samt recipientens status, se avsnitt tillämpning av riktlinjerna.
Fritidsbåtshamnar med fler än 25 inrättade båtplatser som har båtupptag och tvättar fritidsbåtar med fysikaliskt och/eller kemiskt verkande antifoulingfärger bör ha uppsamling av tvättvatten, organiskt material och färgrester på en tät arbetsyta, som sedan ska renas och omhändertas. Om kommunen bedömer, bör även en fritidsbåtshamn med upptag och tvätt av färre båtar ha uppsamling och rening av tvättvattnet.
Båtbottenfärger och respektive rekommenderad tvättmetod
Tabellen nedan är en schematisk och förenklad tabell över de vanligaste färgteknikerna och respektive rekommenderad tvättmetod samt användningsområde. Begreppet färg avser här toppfärgen alltså det yttersta lagret. Alla färger kan ge upphov till mikroskräp på sikt.
*För substanser i kemiskt verkande antifoulingfärger, se Europeiska kemikaliemyndighetens webbsida om aktiva substanser, produktkategori P21.
Tvätt utan krav på rening
Det går bra att tvätta helt omålade båtar eller båtar målade med färger utan antifouling-egenskaper på land utanför anordnad yta, under förutsättning att det inte finns borsttvätt tillgänglig eller att endast vatten och biologiskt nedbrytbara tvättkemikalier används. Då består spolresterna främst av organiskt material (till exempel alger och havstulpaner). För att motverka utsläpp till vattnet som medför grumling och lokal övergödning med påföljande syrebrist, kan man tvätta båtarna över en gräsyta, grusyta eller i anslutning till ett svackdike.
Tvätt av fritidsbåt på land
Flertalet upptagnings- och uppställningsplatser består av grusad mark där underhåll och skötsel av båtar har gjort att dessa områden är förorenade. Vid upptag av båtar tvättas oftast båtbotten genom avspolning med högtryckstvätt. Användningen av högtryckstvätt medför att lagret med organiskt material på färgen spolas av men leder också till att färgpartiklar och/eller biocider i färgen kan spolas av.
Båtar målade med fysikaliskt verkande antifoulingfärger medför inte något utsläpp av biocider men färgpartiklarna innehåller oftast polymerer och/eller harts som följer med tvättvattnet och hamnar direkt på marken och ger upphov till att mikroskräp sprids. Båtar med mjuka färger bör därför inte tvättas på land utanför anordnad yta.
Om båtbottenfärgen innehåller biocider kommer dessa att urlakas och/eller finnas i färgpartiklarna som följer med spolvattnet. Om båtar som är målade med kemiskt verkande antifoulingfärger, eller som har rester av biocidinnehållande båtbottenfärg på skrovet, tvättas på land utanför anordnad yta, innebär det att marken förorenas och att förorenat spillvatten kan rinna ner i dagvattenbrunnar eller infiltrera ner i marken och därefter ut i kustvatten, sjöar och vattendrag. Det är inte tillåtet att tvätta båtar målade med kemiskt verkande antifoulingfärg på mark som inte är avsedd för ändamålet, som till exempel grusplan, gatan, garageuppfart eller båtramper.
Spolplatta eller motsvarande
Vid tvätt av båtar som är målade med fysikaliskt eller kemiskt verkande antifoulingfärger, behöver spolvattnet renas innan det släpps åter till miljön.
- Tvätt av båtar målade med fysikaliskt verkande antifoulingfärg bör ske över en spolplatta försedd med minst en gallerförsedd grovrensränna eller motsvarande med sedimentationskammare (steg 1 rening), för att kraven på försiktighetsmått 2 kap. 3 § miljöbalken ska kunna uppfyllas.
- Tvätt av båtar målade med kemiskt verkande antifoulingfärg ska ske över en spolplatta försedd med minst en gallerförsedd grovrensränna eller motsvarande med sedimentationskammare och slamavskiljare samt finfilter (steg 2 rening) för att fånga upp de mindre partiklarna. Både organiskt och oorganiskt material som uppstår vid tvättning av båtskrov med kemiskt verkande antifoulingfärg ska omhändertas och hanteras på vederbörligt sätt.
Om icke biologiskt nedbrytbara tvättkemikalier används vid tvätt av båtar bör detta ske över anordnad yta med steg 2 rening.
Krav på anläggning
En spolplatta eller motsvarande bör minst bestå av en hårdgjord yta av betong eller av annat beständigt, tätt och slätt material. Den bör ha avrinning mot en gallerförsedd grovrensränna eller motsvarande, med antingen efterföljande reningsanläggning (steg 1 och/eller steg 2) eller att tvättvattnet på annat sätt förflyttas till en godkänd reningsanläggning.
Spolplattan behöver dimensioneras i förhållande till de båtar som kommer spolas av så att allt spolvatten hamnar på plattan och rinner ner i grovrensrännan. Slamavskiljaren bör dimensioneras efter förväntat vattenflöde. Verksamhetsutövaren ska samråda med kommunen om lämplig utsläppspunkt för det renade spolvattnet.
Vid analys av spillvattnet från olika typer av spolplattor har det framkommit att en spolplatta med trekammarbrunn om minst 2 – 4 m3 och efterföljande filterrening innehållande bland annat kolfilter eller kemisk fällning har fungerat bäst för att rena spillvattnet. Detta har framgått av kontakt med tillsynsmyndigheter.
Daglig skötsel
Daglig skötsel av spolplattan innefattar att den spolas av vid arbetsdagens slut och att fast avfall tas upp och sorteras. Avfall från båtar målade med kemiskt verkande antifoulingfärger kan innehålla höga halter av koppar och zink och klassas som farligt avfall.
Grovrensrännan ska regelbundet rensas från slam. Om spolplattan kopplas bort från reningsanläggningen vid högt vattenstånd som vid storm eller dylikt ska grovrensrännan först rensas från slam. Det material (organiskt och oorganiskt) som samlas i spolplattans grovrensränna och slamavskiljare, inklusive de filter som används, ska särskilt omhändertas.
Bortförsel av farligt avfall kan antingen ske av godkänt företag eller så kan verksamhetsutövaren transportera bort det farliga avfallet själv, och lämna till godkänd mottagare som innehar de tillstånd/anmälningar som krävs för att ta emot det farliga avfallet. Om verksamhetsutövaren vill transportera bort det farliga avfallet behöver den, beroende på mängd avfall som transporteras per år, antingen ha ett särskilt tillstånd från länsstyrelsen i enlighet med 5 kap. 1 § p.2b avfallsförordningen eller anmäla i enlighet med 5 kap. 7 § avfallsförordningen.
Provtagningsmetodik på utgående tvättvatten
Tidpunkt för provtagning av utgående vatten från reningsanläggningen bör genomföras en dag då många båtar tvättas och före tömning och byten av filter, för att bedöma funktionen av reningsanläggningen vid hög belastning. Provtagningen bör genomföras i direkt anslutning till utsläppspunkten, innan det utgående vattnet hamnar i det omgivande vattnet. Volymen av provtaget vatten bör vara så stor att den motsvarar ett representativt prov.
Provtagningen ska utföras enligt anvisningar från ackrediterat laboratorium och vattenproverna ska analyseras av ett ackrediterat laboratorium med hänsyn till koppar, zink, TOF, Diuron och Irgarol, se tabell riktvärde per ämne. För metallerna koppar och zink behöver både totalt och filtrerat prov analyseras. Filtrerade prover avser upplöst koncentration, det vill säga den upplösta fasen i ett vattenprov som erhållits genom filtrering genom ett 0,45 μm-filter, eller motsvarande förbehandling. För metallerna koppar och zink avses detta representera biotillgänglig koncentration. Med biotillgänglig avses här den del av den lösta halten som beräknas tas upp av vattenlevande organismer. Se mer i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25.
Av nämnda ämnen är endast metallerna koppar och zink tillåtna i båtbottenfärger idag. De mycket toxiska ämnena Diuron, Irgarol och TOF kan emellertid finnas kvar på vissa äldre båtar, till exempel som rester av oftast äldre underliggande färglager. Det är i första hand verksamhetsutövarens ansvar att bedöma resultatet av analyserna och att vidta de åtgärder som behövs för att nå de riktvärden som föreslås nedan (egenkontroll). Verksamhetsutövaren ska samråda med tillsynsmyndigheten samt tillverkare och leverantör av spolplattan/tvättanläggningen för att få tips och råd om lämpliga åtgärder. Med regelbundenhet och/eller på begäran ska analysresultatet skickas in till tillsynsmyndigheten.
Provtagningsfrekvens
Provtagning av reningsfunktionen bör ske så ofta som det behövs för att kunna garantera reningsanläggningens prestanda och att hanteringen sker korrekt. Krav på provtagningsfrekvens bör anpassas både efter lokala förhållanden och antalet årliga upptag (ju fler tvättar desto högre provtagningsfrekvens). Förslagsvis kan provtagningsfrekvensen ske enligt tabellen nedan.
Rekommenderad provtagningsfrekvens
*Verifierande provtagning bör tas vid nyinstallation eller vid ej godkänt resultat, fram till dess att man åtgärdat felet och inte överskrider riktvärdena. Om möjligt samma säsong, annars säsongen efter.
Utsläppskrav från anläggning
Tvättvattnet från reningsanläggningar utgör i vissa fall bara en del av det totala utsläppet i fritidsbåtshamnar. Om avrinning från förorenad mark också belastar recipienten så bör andelen från tvättvattnet inte utgöra hela tillåtna belastningen, utan bara en del av belastningen från verksamheterna till recipienten, så att riskerna från det totala utsläppet vägs samman.
För gränsvärden som inte får överstigas i vattenförekomsterna, för att inga oacceptabla risker för ekosystemet ska uppstå, se Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25, bilaga 6. Om verksamheten ligger inom en dricksvattentäkt rekommenderas strängare krav på utgående vatten, se Livsmedelsverkets föreskrifter LIVSFS 2022:12 om dricksvatten.
Det är möjligt att kombinera rening av dagvatten från sina båtuppställningsplatser med tvättvattnet eftersom båda kan vara förorenade av liknande föroreningar. Det kan kräva behov av fördröjningsmagasin för att reningsanläggningen ska få ett jämt flöde.
Förslag på riktvärde per ämne
Föreslagna riktvärden för farliga ämnen i utgående vatten efter tvätt av båtskrov har satts utifrån provtagningsresultat på utgående vatten från reningsanläggningar vid spolplattor. Värdena baseras på vad branschens bästa tillgängliga teknik i dagsläget klarar av att rena, se rapport från RISE om utsläpp från reningsverk, och ska inte tolkas som acceptabla värden för ekosystemet.
TOF som exempelvis TBT är förbjudet i båtbottenfärger för fritidsbåtar sedan 1989. Förbudet infördes av Kemikalieinspektionen (KemI) som ansvarar för regleringen av kemiskt verkande antifoulingfärger. För kommersiella fartyg blev det helt förbjudet att ha TBT på skroven från och med 2008, i enlighet med AFS-förordningen som Sverige ratificerade. Om TOF påträffas i utgående vatten så tyder det på att det finns minst en båt i fritidsbåtshamnen med förbjuden biocid på skrovet. Då bör hamnen göra en inventering för att identifiera den eller de båtar som har TOF på skrovet och vidta åtgärder för att sanera i enlighet med Transportstyrelsens rekommendationer.
Riktvärdena såväl som riktlinjerna kan komma att omprövas och förändras när det visats att effektivare rening är tekniskt möjlig.
Förslag på riktvärden för farliga ämnen i utgående vatten från reningsanläggning
* Analys för minst tributyltenn (TBT) och trifenyltenn (TPhT).
Tvätt av fritidsbåt i vatten
Borsttvätt
Vid borsttvätt borstas påväxten av mekaniskt från båtbotten. Denna metod kan ersätta målning av båtbotten med fysikaliskt och kemiskt verkande antifoulingfärger. Båtägaren tvättar då sin båt ett antal gånger per säsong. Borsttvätt i vatten kan utföras vid en tvättanläggning ansluten till en uppsamlingsbassäng där båten körs in mellan automatiska borstar.
Båtar målade med färger utan antifouling-egenskaper kan tvättas i borsttvätt, dock endast om ingen eller låg risk föreligger för att färgflagor lossnar. En borstvättanläggning bör vara utrustad med en uppsamlingsbassäng där det avborstade materialet stannar och i efterhand omhändertas. Fritidsbåten bör köra in och ut ur uppsamlingsbassängen sakta, om möjligt utan att använda motorn för att undvika grumling. Efter att en båt har borststvättats bör båten vara kvar i bassängen en lämplig tid, så att materialet som har borstats av får tid att sedimentera till botten av bassängen, och inte följer med båten ut från bassängen då portarna öppnas. Detta eftersom organiskt material, skräp och mikroskräp annars ansamlas på botten runtomkring borsttvätten och kan ge upphov till lokal syrebrist och föroreningar.
Daglig skötsel av borsttvätten bör innefatta kontroll av portar och bassängens funktion samt att avborstat avfall på borsttvätten tas upp. Bassängen som omsluter borsttvättanläggningen och de båtar som tvättas i den ska sluta tätt, för att innesluta tvättrester och slam. Det är viktigt att inspektera den i samband med regelbunden tömning då bassängen kan gå sönder samt för att säkerställa att den inte svämmar över. Om bassängens barriärer inte fungerar som avsett får anläggningen inte användas. Uppsamlingsbassängen bör slamsugas minst en gång per säsong eller så ofta som behövs för att risken för läckage av färgpartiklar och mikroskräp minimeras.
Båtar som ej bör tvättas i borsttvätt
Medan borsttvätt är en önskvärd miljövänlig teknik att använda för giftfria båtar eller båtar målade med färg utan antifouling-egenskaper (alternativt enbart epoxifärg), bör borsttvätt av båtar målade med fysikaliskt eller kemiskt verkande antifoulingfärger inte ske. Båtar med okänd typ av båtbottenfärg bör hanteras som båtar målade med antifoulingfärg. Båtar som inte sanerats med avseende på TOF som till exempel TBT ska ej tvättas i borsttvätt.
Fysikaliskt verkande antifoulingfärger innehåller polymerer eller harts som bindemedel och kan även innehålla det farliga ämnet zink. Vid borsttvätt lossnar färgflagor och färgpartiklar som ger upphov till mikroskräp. Silikonfärger och andra gelbildande färger är menade att tvättas med försiktighet och bör undvikas att tvättas i en borsttvätt. Båtägaren bör undersöka och följa färgtillverkarens rekommendationer kring borsttvätt och tvätt generellt för den specifika färgen.
Om båtar med kemiskt verkande antifoulingfärg borsttvättas tas biofilmen bort och färgens ytlager ruggas upp genom den mekaniska behandlingen, vilket ökar läckaget av farliga ämnen och mikroskräp. Då frigörs färgflagor och farliga ämnen som läcker ut i vattnet från skrovet. Dessa färgflagor kommer sedan att fortsätta läcka farliga ämnen när de sedimenterar till havs- eller sjöbotten.
För att borsttvätt ska tillåtas för båtar som målats med kemiskt verkande antifoulingfärg tidigare säsong bör det säkerställas att biocider inte läcker ut i vattnet. Det kan göras genom att sanera båten från samtliga lager av båtbottenfärg eller att genom rekommenderade metoder visa att båtbotten inte längre innehåller TOF, se rapporter från Chalmers om XRF-mätning och skrapprov. Om osäkerheter föreligger är det verksamhetsutövarens ansvar att visa hur tvätt i vattnet kan ske utan utsläpp av farliga ämnen och mikroskräp, i enlighet med miljöbalkens allmänna hänsynsregler 2 kap. 1, 3 §§. För att öka användningen av biocidfria alternativ, kan det därmed under en kortare övergångsperiod, där ansatsen är att fritidsbåtshamnen ska vara fri från användningen av kemiskt verkande antifoulingfärg, tillåtas borsttvätt för båtar som tidigare målats med det. Detta gäller endast båtar som tidigare har målats med färg som innehåller koppar som aktiv biocid och inte TOF. Då bör det först säkerställas att uppsamlingsbassängen klarar av att samla upp avborstat material. Slammet ska sedan samlas upp och transporteras till godkänd anläggning för mottagande av farligt avfall. Transporten ska utföras av en transportör som har tillstånd för eller anmält transport av farligt avfall.
Manuell borstning/skrubbning
Vid manuell tvätt med mindre borste eller skrubbning, till exempel vid bryggan, kan man med fördel genomföra uppsamling av det avborstade materialet, men denna typ av tvätt innebär mindre belastning av organiskt material och mikroskräp per bottenyta.
På den svenska ostkusten sätter sig havstulpanerna vid ett par tillfällen per säsong. Havstulpanens larver fäster sig på lämpliga hårda, släta ytor (även kallat settlar). Genom havstulpanvarningen kan man få mer information. Några dagar efter en varning kan det vara lämpligt att tvätta sin båt.
Alternativa metoder
Utöver ovanstående metoder för båtbottentvätt finns det andra sätt att undvika påväxt och därmed minska behovet av kemiskt verkande antifoulingfärger och båtbottentvätt.
Silikonfärger
Det finns andra typer av båtbottenfärger som inte innehåller biocider men som fortfarande ger ett fullgott skydd mot biologisk påväxt, så kallade silikonfärger. Dessa färger har utvecklats på senare år och utgör nu en alternativ metod till kemiskt verkande antifoulingfärger, se bland annat Chalmers tekniska högskolas publikation om silikonfärger. I dagsläget (2025) finns det inga indikationer för att godkända silikonfärger för fritidsbåtar innehåller PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser). Silikonfärger är dock en fysikaliskt verkande antifoulingfärg och försiktighetsåtgärder behövs vid båtbottentvätt.
Skrovskyddsduk
Båten angörs ovanpå en skrovduk som späns upp i vattenytan. Skrovduken gör att skrovets kontakt med vattenorganismer, syre och solljus minskar varpå påväxten helt eller kraftigt reduceras.
Torrsättning
Användning av lyftanordningar som släp eller hiss för att ta upp och förvara båten torrt ovanför vattnet när den inte används.
Växling mellan olika saltförhållanden
Växling mellan olika salthaltförhållanden är också en metod som kan fungera under särskilda förutsättningar (se nedan avsnitt). Den biologiska påväxten tolererar inte snabba förändringar i salthalt och bygger då inte upp ett tjockt påväxtlager på skrovet.
Invasiva främmande arter
Vid flytt mellan vattenförekomster där det förekommer främmande och/eller invasiva arter bör båtbotten tvättas, exempel på arter är:
- kräftpest (Aphanomyces astaci),
- större rovmärla (Dikerogammarus villosus)
- och vandrarmussla (Dreissena polymorpha).
Vid rengöring för att minska spridning av invasiva arter bör rekommendationerna i Europeiska uppförandekoden för fritidsbåtar och invasiva arter följas.
Rekommendationer
Förstora bildenFörslag på rekommendationer från uppförandekoden för fritidsbåtar och invasiva arter (EU 2016).
Långfärdsbåtar och båtar som planerar att åka mellan vattendistrikt rekommenderas att rengöra botten innan de lämnar både hemmahamnen eller den besökta hamnen, särskilt om båten legat stilla en längre tid och i ett område där man vet att det kan förekomma arter som kan spridas till nya platser där de riskerar att bli invasiva.
Vilka vattenlevande arter som idag betecknas som främmande och deras risk för att vara invasiv finns på Havs- och vattenmyndighetens hemsida invasiva främmande arter.
Ordlista
Antifouling: påväxthindrande system
Antifoulingfärg: en färg som har till syfte att förhindra att båtens skrov beläggs med biologisk påväxt. Se båtbottenfärger och respektive rekommenderad tvättmetod.
Biocid: ämne eller blandning av verksamma ämnen som är avsedda att förhindra, förstöra eller kontrollera verkningarna av en organism på annat sätt än enbart genom fysisk eller mekanisk inverkan.
Fritidsbåt: alla typer av vattenfarkoster, oavsett framdrivningssätt vilka är avsedda för sport- och fritidsändamål och har en skrovlängd på 2,5–24 m.
Fritidsbåtshamn: I de här riktlinjerna definieras en fritidsbåtshamn som en plats eller geografiskt område som inrättats för att huvudsakligen ta emot och ge service till fritidsbåtar. Den har minst en utformad förtöjningsplats samt tar ut någon form av avgift. Denna tolkning innebär att gästhamnar, varv, marinor, klubbhamnar, allmänna hamnar, uthamnar och vissa samfällighetsföreningar är exempel på fritidsbåtshamnar.
Harts: resin på engelska, en blandning av organiska ämnen som bildas i växter och som används för ytbehandlingsändamål och limning.
Mikroskräp: mikroplaster, färgflagor och övrigt. Kan innehålla fler typer av partiklar än mikroplast, till exempel polymerer som ej är plast eller harts.
Mikroplast: plastpartikel som är mindre än 5 millimeter i diameter. Plasten kan vara skadlig för organismer som lever i akvatiska miljöer och bryts aldrig ner helt och hållet.
Polymer: kemisk förening som består av långa kedjor byggda av upprepade mindre enheter, monomerer. Polymera material delas bland annat in i härdplaster och termoplaster men kan också utgöra en rad olika material som inte är plast.
Tennorganiska föreningar (TOF): ett samlingsbegrepp för kemiska föreningar med en central tennatom till vilken mellan en och fyra så kallade organiska substituenter kan vara bundna. Tributyltenn (TBT) eller trifenyltenn (TPhT) är de TOF som oftast har använts i tennorganiska båtbottenfärger.
Olika typer av båtbottentvätt och tvättanläggning
Borsttvätt: mekaniska borstar i vatten som rör sig längs skrovet. En borstvättanläggning bör vara ansluten till en uppsamlingsbassäng som sluter tätt kring anläggningen där det avborstade materialet stannar och omhändertas.
Manuell borstning/skrubbning: Båtbotten borstas eller skrubbas för hand på land eller i vatten.
Spolplatta: utgörs av en tät arbetsyta* med avrinning och rening.
- Huvudsaklig rening av restprodukter från båttvätt, så kallad steg 1 rening. Tvättanläggningen är som minst försedd med gallerförsedd grovrensränna (eller motsvarande) och sedimentationskammare för avskiljning av restprodukter.
- Ytterligare rening av restprodukter från båttvätt, så kallad steg 2 rening. Utöver steg 1 rening är tvättanläggningen utrustad med en slamavskiljare samt finfilter (exempelvis på nuvarande metodik är kolfilter, jonbytare eller torv i kombination med kemisk fällning), som fångar upp och renar de mindre restpartiklarna.
* Arbetsyta av betong eller av annat beständigt, tätt och slätt material som inte släpper igenom vatten.