Större rovmärla | Dikerogammarus villosus
Större rovmärla är en främmande art som är etablerad i vårt närområde. Arten är potentiellt invasiv.
Fakta
- Latinskt namn: Dikerogammarus villosus
- Svenskt namn: Större rovmärla
- Organism: kräftdjur
- Livsmiljö: Sötvatten, Brackvatten
- Ursprung: Svarta havet och Kaspiska havet
- Potentiellt invasiv: Ja
- Första fynd i Europa: Österrike, 1989
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 5 - mycket hög risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Större rovmärla i Artdatabanken
-
Faktablad: Ladda ner faktablad
Pdf, 291.4 kB.
Foto: Jonas Roth / Havs- och vattenmyndigheten
Hur känns de igen?
För att vara en sötvattenslevande märlkräfta så är den förhållandevis stor, upp till 3 centimeter lång. Käkarna är ovanligt stora och kraftiga. Den har tre konliknande utväxter på stjärten.
Hur lever de?
Arten är mycket anpassningsbar när det kommer till salthalter och temperaturer. Den trivs bäst på hårda bottnar i strandkanten, ned till 1 meters djup. De blir tidigt könsmogna och kan föröka sig året om. Dessutom är största delen av populationen honor vilket gör att de kan bli många väldigt snabbt.
Svenska fynd
Arten hittades i Vättern i samband med miljöövervakning 2023.
Hur kom de hit?
Den största spridningsvägen är troligen båtars barlastvatten.
Möjliga effekter
Större rovmärla är egentligen en allätare men även ett effektivt rovdjur. Den äter i princip allt den kommer över av andra smådjur, inklusive andra märlkräftor. Det har observerats att de dödar fler djur än vad de äter, ett aggressivt beteende som kan få effekter på ekosystemet. Det finns också observationer av att de äter fiskrom vilket skulle kunna få effekter på fiskpopulationen, detta är dock obekräftat.
Hindra spridning i svenska vatten
Se till att inget vatten följer med när du flyttar båten mellan olika vatten. Se också till att fiskeredskap, vattenleksaker och dykutrustning är torra och rena innan du använder dem i ett annat vatten.
