Miljödomar 5 december 2018

Utan skäl kopplade till den enskilda verksamheten går det inte att förelägga en fastighetsägare om årlig rapportering för enskilt avlopp

Sammanfattning av dom den 8 oktober 2018 från Mark- och miljööverdomstolens i nummer M 2040-18. Mark- och miljööverdomstolen har, i likhet med mark- och miljödomstolen och länsstyrelsen, bedömt att det saknats skäl att förelägga en fastighetsägare att årligen lämna in egen­kontroll­dokumentation för ett minireningsverk.

Bakgrund

Miljö- och byggnadsförvaltningen i Enköpings kommun (nämnden) beslutade den 13 juli 2017 att förelägga en fastighetsägare att senast den 31 december varje år lämna in egenkontrolldokumentation för minireningsverket Uponor Clean 1 på fastigheten XX i Enköpings kommun.

Fastighetsägaren överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Uppsala län som den 6 november 2017 beslutade att ändra det överklagade beslutet på så sätt att rapportering ska lämnas in senast den 31 december 2017 men inte årligen efter det.

Nämnden överklagade länsstyrelsens beslut och har som skäl för att förelägga fastighetsägaren om årlig rapportering bl.a. anfört att det kan antas att det i allmänhet är vanligt med bristande egenkontroll för minireningsverk, att det inte är rimligt att anta att minireningsverksägare har den kunskapsnivå som krävs för avvikelserapportering och att det därför finns en risk för bristande egenkontroll även i detta fall.

Mark- och miljödomstolen avslog nämndens överklagande och erinrar i sin dom om att det vid prövningen av tillsynsåtgärder ska göras en individuell bedömning i varje enskilt fall. Domstolen skriver vidare att såvitt framgår har nämnden inte grundat sitt föreläggande på att några faktiska brister i fastighetsägarens egenkontrollansvar har konstaterats. Det har inte heller i övrigt framkommit någon anledning att anta att hon inte kommer att uppfylla de skyldigheter som åligger henne enligt miljöbalken. Vad nämnden anfört utgör inte tillräckliga skäl att förelägga fastighetsägaren om årlig rapportering. Vad nämnden anfört om att årlig rapportering är mindre betungande för den enskilda och mer tids- och kostnadseffektivt för tillsynsmyndigheten medför inte någon annan bedöm­ning. Inte heller rapportering vartannat år eller med annat återkommande, på förhand bestämt, tidsintervall framstår som motiverat. Även i övrigt instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens beslut.

Nämnden överklagade då ärendet till Mark- och miljööverdomstolen som begärde in ett yttrande från Havs- och vattenmyndigheten.

Havs- och vattenmyndighetens yttrande

Havs- och vattenmyndigheten har i sitt yttrande i målet anfört bland annat följande. Det behöver finnas skäl i det enskilda fallet för att löpande begära in uppgifter om egenkontrollen. Det är rimligt att begära in redovisning av utförd egenkontroll de första åren som en avloppsanläggning är i drift för att ge tillsynsmyndigheten en uppfattning om anläggningens funktion och risken för olägenheter på grund av bristande skötsel. Tillståndsplikten för små avloppsanläggningar har sin grund i 9 kap. 7 § miljöbalken. Egen­kontrollansvaret regleras i 26 kap. 19 § och kan sägas vara en precisering av den omvända bevisbördan i 2 kap. 1 § samt kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken. Om det behövs för tillsynen får tillsynsmyndigheten begära in uppgifter om bland annat egenkontrollen enligt 26 kap. 21 § miljöbalken. Granskning av egenkontrollen är ett effektivt sätt att utföra tillsyn eftersom möjligheterna att kontrollera ett minireningsverks funktion i fält är tidkrävande och begränsade. Tillsynen bör dock vara riskbaserad, vilket stöds av Naturvårdsverkets allmänna råd om tillsyn (NFS 2001:3). Uppgifter om utsläppspunktens känslighet ur miljö- och hälsoskydds­synpunkt, anläggningens robusthet och hur egenkontrollen skötts tidigare år kan ligga till grund för bedömningen om egenkontrollen ska begäras in regelbundet eller som stickprov. Om riskerna bedöms som stora är det motiverat att löpande kräva in resultatet av egenkontrollen. Att generellt begära in egenkontrolldokumentation löpande utan att det finns ett behov av granskning i det enskilda fallet är dock inte förenligt med 26 kap. 21 § eller kravet på proportionalitet enligt 26 kap. 9 § miljöbalken.

Mark- och miljööverdomstolen dom

Mark- och miljööverdomstolen har gjort samma bedömning som mark- och miljödomstolen och avslagit nämndens överklagande. Vid avgörandet har domstolen beaktat vad HaV angett i sitt yttrande.

Mer information

Mark- och miljööverdomstolens dom.

Havs- och vattenmyndighetens yttrande.

Publicerad: 2018-12-05
Sidansvarig: Webbredaktion