Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Lagstiftning Miljökvalitetsnormer Vattendirektivet Vattenförvaltning Muddring

Referat från dom i EU-domstolens mål C-461/13, även kallad Weserdomen

Klargörande avgörande från EU-domstolen om bland annat vilka skyldigheter vattendirektivet medför för medlemsstaterna vid tillståndsprövningar av enskilda verksamheter eller projekt och om hur begreppet "försämring av status" ska tolkas.

Följder av Weserdomen

Omslag till rapport.

Ladda ner rapporten
Utgivningsår: 2016

Vi har analyserat rättsläget i Sverige utifrån Weserdomen och svenska domar som berör miljökvalitetsnormer för vatten.

Sammanfattning

EU-domstolen har den 1 juli 2015 avkunnat dom i mål C-461/13 om förhandsbesked där domstolen tagit ställning till vad som avses med försämring i vattendirektivssammanhang och om tillståndsgivande myndigheter är skyldiga att inte meddela tillstånd för verksamheter som riskerar att medföra att direktivets mål om god ytvattenstatus inte nås.

Domstolens bedömning är att medlemsstaterna är skyldiga att inte meddela tillstånd till verksamheter som riskerar att orsaka en försämring av status eller när uppnående av god ytvattenstatus eller god ekologisk potential och god kemisk ytvattenstatus äventyras.

Begreppet försämring ska tolkas som att en försämring till en sämre klass för en enskild kvalitetsfaktor räcker för att försämring ska uppstå även om inte den sammanvägda statusen försämras.

Bakgrund

Bakgrunden till avgörandet är att det pågår en prövning i Tyskland av sammanlagt tre projekt som rör utbyggnad av vattentrafiken på floden Weser. Bland annat ska segelrännan göras djupare genom muddring: 40-116 centimeter, beroende på projekt.

Muddermassorna ska huvudsakligen dumpas vid Wesers mynning och i nedre delen av floden. Efter att projekten är genomförda kommer det att krävas återkommande underhållsmuddring.

Följderna av projektet (förutom de omedelbara och tillfälliga som exempelvis ökad grumling) är bland annat ökade strömningshastigheter, högre tidvattennivåer vid högvatten och lägre vid lågvatten, ökad salthalt i nedre Weser och ökad igenslamning utanför segelrännan. Dessa effekter kommer att påverka den ekologiska statusen i floden.

En rad vattenförekomster berörs, både naturliga och sådana som klassificerats som kraftigt modifierade.

Den tyska förvaltningsdomstolen som prövar ärendet har begärt förhandsbesked från EU-domstolen kring tolkning av vattendirektivets krav, bland annat undrar domstolen om den har en skyldighet att avslå ansökan av projekt som kan orsaka försämring hos vattenförekomst, och vad som egentligen avses med försämring av en vattenförekomst.

Bedömning

Domstolen konstaterar att artikel 4 i direktivet innehåller inte enbart principiella skyldigheter utan avser även enskilda projekt. Medlemsstaterna är därför skyldiga att inte lämna tillstånd till ett projekt om detta kan orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller när projektet äventyrar uppnående av god status, god potential eller god kemisk ytvattenstatus hos en ytvattenförekomst.

Domstolen konstaterar att begreppet "försämring" för att vara ändamålsenlig ska tolkas i förhållande till en kvalitetsfaktor eller ett ämne eftersom det då omfattar varje förändring som skulle kunna äventyra genomförandet av målet med vattendirektivet. Så snart statusen hos minst en kvalitetsfaktor försämras med en klass, exempelvis från god till måttlig eller från måttlig till otillfredsställande, ska detta därför bedömas som försämring av statusen.

Läs hela domen på EU-domstolens hemsida (på svenska)

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Lagstiftning Miljökvalitetsnormer Vattendirektivet Vattenförvaltning Muddring

Sidansvarig: Webbredaktionen