Sök

Vid bedömning av hur avloppsanläggningar uppfyller miljöbalkens krav bör det första man har i åtanke vara att alla anläggningar måste bedömas för sig i varje enskilt ärende. Avloppsanläggningens eventuella brister behöver alltid bedömas i förhållande till villkoren i tillståndet, eller föreläggandet om det handlar om en anmälningspliktig anläggning.

Vid tillsyn av miljöfarliga verksamheter gäller omvänd bevisbörda. Det är den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som är skyldig att kunna visa att bestämmelserna iakttas.

En sammanfattning av kriterier av betydelse för bedömningen av om en anläggning uppfyller miljöbalkens krav eller inte.

När är en funktionsbrist allvarlig hos en markbädd eller infiltration? Några exempel på kriterier finns i detta avsnitt.

En mindre brist kan medföra allvarliga risker för anläggningen och funktionen om den inte åtgärdas, men har den upptäckts innan oreparerbara konsekvenser inträffat så har verksamhetsutövaren fortfarande möjlighet att rätta till problemet.

Är anläggningens brister svårbedömda kräver det mer beslutsunderlag. Det kan handla om att det är osäkert vad som orsakar problemet, hur och om problemet kan åtgärdas, vad kostnaden för detta är och om de åtgärder som behövs ryms inom tillståndet.

Exempel på vanliga utfall av tillsyn och exempel på rättsfall.

Om provresultat pekar på ett påtagligt överskridande av villkor eller den reningsprestanda som uppgetts i ansökan bör verksamhetsutövaren ges möjlighet att utreda och redovisa orsaken.

Tillsynsmyndighetens krav får inte vara orimliga när det gäller krav enligt 2 kap. miljöbalken och får enligt 26 kap. 9 § heller inte vara mer ingripande än vad som krävs i det enskilda fallet.

Enligt kommunallagen ska alla kommuninvånare behandlas lika om det inte finns sakliga skäl för något annat. I detta avsnitt beskrivs några olika omständigheter som kan behöva beaktas och som ibland kan vara skäl för att alla tillsynsbeslut inte är likadana.