Sök

Gäddan ( Esox lucius ) förekommer allmänt i sjöar över hela landet med undantag för högt belägna fjällvatten. I Östersjön, inklusive Bottniska viken, finns gäddan i främst skärgårdsmiljöer. Längs västkusten kan arten förekomma i åmynningar, men påträffas bara undantagsvis i saltvatten.

Gösen ( Sander lucioperca ) förekommer allmänt i Vänerns, Hjälmarens och Mälarens vattensystem och i främst grunda, näringsrika sjöar i södra Sverige. I Östersjön är den allmän i innerskärgårdar från Östergötland till Uppland, men förekommer ända upp till Norrbotten.

Harren ( Thymallus thymallus ) är huvudsakligen en nordlig art men finns även söderut, till exempel i Klarälvens vattensystem och Vättern. I sällsynta fall kan individer från Klarälven fångas i Vänern.

Havskatten ( Anarhichas lupus ) är allmän i Nordsjöns, Skagerraks och Kattegatts djuppartier och går också ner i Öresund. Sällsynt i sydvästra Östersjön.

Havskräfta ( Nephrops norvegicus ) är nattaktiv och lever på fasta lerbottnar. Längs Sveriges kust förekommer havskräfta i Kattegatt och Skagerrak.

Hajfisk med kraftigt huvud och stora ögon. Munnen är placerad på huvudets undersida. Havsmusen förekommer regelbundet i de djupare delarna av Skagerrak, sparsamt i de djupare delarna av Kattegatt och har vid några tillfällen hittats i Öresund.

Havsnejonöga ( Petromyzon marinus ) är en urtidsfisk som vandrar mellan sött och salt vatten. Som vuxen lever det parasitiskt på andra fiskar i havet. Under sommaren vandrar det upp i vattendragen för att leka varefter de dör. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Platt haj med huvudet tydligt skiljt från bröstfenorna. Kraftigt stjärtparti. Funnen vid ett fåtal tillfällen i Skagerrak och Kattegatt.

Horngädda/Näbbgädda ( Belone Belone ) är under sommarhalvåret allmän i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön upp till Ålands hav, men uppträder emellanåt även norr utöver.

Hornsimpan ( Triglopsis quadricornis ) är en ovanlig och djuplevande simpart som kännetecknas av fyra knölar på det stora huvudets ovansida, små pärllika benutskott längs sidorna och gällockens långa taggutskott – den svenska faunans i särklass mest taggiga fiskart.