Sökresultat

Asp ( Aspius aspius ) är en karpfisk som är ovanlig i svenska sjöar och vattendrag. Fiskevårdande åtgärder har stabiliserat beståndet av asp under de senaste åren, och åtgärdsprogrammet har som målsättning att säkra den långsiktiga överlevnaden.

Karp ( Cyprinus carpio ) kommer ursprungligen från områden kring Kaspiska havet, men har planterats ut och odlas i större delen av världen. Troligen är alla vilda karpar i västra Europa ättlingar till odlade karpar som rymt.

Benlöjan ( Alburnus alburnus ) är en liten, max 20 cm, karpfisk som uppträder i stora stim tätt under ytan i varma och näringsrika vatten. Det är den kanske vanligaste fisken man ser i lugnflytande, breda åar när den rör sig ytligt och letar föda.

Björknan ( Abramis bjoerkna ) tillhör familjen karpfiskar och kan betraktas som en av våra svåraste sötvattensfiskar att artbestämma eftersom den är så lik sin nära släkting braxen.

Faren ( Abramis ballerus ) finns i Eurasien, österut i Ryssland till Urals vattensystem. I söder Donaus, Dons, och Volgas vattensystem. Den trivs i långsamt rinnande vattendrag och sjöar, men även i bräckt vatten. Den har bland annat påträffats i Stockholms skärgård.

Silverruda ( Carassius gibelio ) har en lång historia inom vattenbruket. Den har odlats i dammar och planterats ut i sjöar och finns nu spridd över en stor del av Europa. I Östersjön har den etablerat sig sedan den först upptäcktes i Rigabukten 1985.

Skärkniv ( Pelecus cultratus ) är en karpfisk som förekommer sporadiskt längs östkusten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Stäm ( Leuciscus leuciscus ) är en mörtlik karpfisk med stora silvriga fjäll, bred rygg, smal stjärtspole, grå eller svagt rödaktiga fenor samt gult öga.

Sutare ( Tinca tinca ) är vanlig i sjöar i södra och mellersta Sverige, och den påträffas också i utsötade vikar i Östersjön. Den finns också på flera håll längs nästan hela norrlandskusten och en bra bit in i Norrlands inland.

Vimma och id är två av våra största mörtfiskar. De är ändå relativt okända för många, och det saknas kunskap om deras fullständiga livscykler. Ett nytt åtgärdsprogram sammanfattar vad som behövs för att bevara arterna i Sverige.