Blåfenad tonfisk
Den blåfenade tonfisken (Thunnus thynnus) är den största arten i släktet tonfiskar och förekommer sporadiskt i svenska vatten. Arten är fredad.
Tonfisk lever i fria vatten ned till 500 meter djup i norra Atlanten och norra Stilla havet. Sommartid syns den sällsynt vid svenska västkusten, men har anträffats ända ner i Öresund och södra Östersjön.
Tonfisken var vanlig längs svenska västkusten på 1930 - 50-talet, men sedan 1970-talet har den blåfenade tonfisken varit en sällsynt gäst i våra vatten. Genom en lyckosam förvaltning- och återhämtningsplan i framför allt Medelhavet har tonfisken blivit vanligare i våra svenska vatten under de senaste två-tre åren.
Mycket tyder på att det är en kombination av minskat fisketryck i Medelhavet i kombination med bytesfiskvandringar av främst sill och makrill som gjort att tonfisken besöker våra kuster igen. Arten är dock alltjämt rödlistad av IUCN eftersom man inte vet storleksordningen på beståndets totala utbredning.
Fiskeregler
Det är förbjudet att fritidsfiska efter arten i både nationellt som internationellt vatten. Det är också förbjudet att fritidsfiska på andra länders vatten i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön om inte annat anges i det aktuella landets nationella fiskeregler.
Kännetecken
Arten blir upp till 3 meter lång och kan väga 500 kilo. Den är spolformig med blå rygg och vit buk. Fenorna är mörkfärgade, med undantag av andra ryggfenan och analfenan, som är ljusare. Bakom ryggfenorna och analfenan finns ett antal ofta gula småfenor, och stjärtfenan är djupt kluven.
,Photo%20Library.jpg)
Illustration: National Oceanic & Atmospheric Administration (NOAA)
Utbredning
Blåfenad tonfisk förekommer i stora delar av Atlanten. Två separata lekområden delar beståndet i en ostlig (Medelhavet och Östra Atlanten) och en västlig (Mexikanska golfen och Västra Atlanten) komponent.
Vandringar
Den blåfenade tonfisken är en av de mest långdistansflyttande fiskarna i
hela världen. Förutom under lektiden är den praktiskt taget ständigt på
vandring. Besöken i nordiska farvatten beror på födosöksvandringar.
Efter försommarens lek i Medelhavet följer både unga och vuxna fiskar med varma havsströmmar mot norr, oftast till områden söder och väster om Brittiska öarna, för att under hösten återvända söderut.
Vandring sker även tvärs över Atlanten. Under näringsvandringen till
nordliga vatten efter leken kan tonfisken öka i vikt mellan 45 och 90 kilo. Ett stort märkningsförsök har pågått i flera år som bekräftar lekområden och vandringsmönster. Individer har hittills dock inte märkts i Skandinaviska vatten och det är oklart varifrån individerna som uppehåller sig här under augusti till november kommer och hur de beter sig i nordliga vatten.
I september 2017 inleddes ett märkningsförsök också i svenska vatten där 20 individer märks och följs. WWF har fått forskningsstöd från ICCAT
(International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) för att tillsammans med Havsfiskelaboratoriet SLU Aqua och danska DTU Aqua fånga, märka och återutsätta blåfenade tonfiskar i Skagerrak och Kattegatt.
Observera att det är ett begränsat fiske som sker med stöd av dispens från gällande fredning av den blåfenade tonfisken och allt annat sportfiske efter arten är förbjudet (oavsett om tonfisken tas ombord eller sätts tillbaka).
Föda
Tonfiskarna ändrar sitt födoval beroende på sin storlek. Allteftersom den växer äter den allt från djurplankton och kräftdjur till fisk och bläckfisk. Som vuxen livnär sig blåfenad tonfisk framför allt på pelagiska fisk- och bläckfiskarter. Favoritföda är makrill. I nordiska vatten äter den även sill, näbbgädda, bläckfisk och kräftdjur.
Skydd
Tonfisken är enligt Internationella naturvårdsunionen IUCN 2010 starkt hotad och det är förbjudet att fiska arten. Oavsiktliga bifångster i yrkesmässigt fiske som inte omfattas av EU:s bestämmelser om landningsskyldighet ska omedelbart återutsättas.
Vi har sammanställt information om regler vid bifångst av blåfenad tonfisk och publicerat en handbok för registrering av bifångst
Pdf, 166 kB..
Om du gör ett fynd av tonfisk rapportera det till artportalen.
Om du ser någon fiska med utrustning som tydligt indikerar ett riktat fiske efter tonfisk rapportera det till Kustbevakningen.
Beståndsstatus
Beståndsuppskattning görs separat för de två beståndskomponenterna. Det östra beståndet har i dag en gynnsam status medan det västra beståndet inte uppvisar en lika stark positiv utveckling.
Östra beståndet av blåfenad tonfisk som leker i Medelhavet och Östra
Atlanten fiskades kraftigt under 1950-2010 talet. Beståndet sjönk under långa perioder och ett antal åtgärder infördes utan effekt. 2007 antogs därför en återhämtningsplan och den beslutade kvoten genomdrevs genom ökad kontroll. Kvoten sänktes dock endast marginellt de första åren. Först efter att kvoten mer än halverats 2010 och kontrollen av regelefterlevnad upprätthållits har beståndet börjat återhämta sig.
I dag visar beståndsuppskattningarna att mängden vuxen fisk ligger nära den mängd som motsvarar den biomassa beståndet har vid uthålligt fiske. Den här ökningen av biomassa är en av faktorerna som lett till fler observationer av blåfenad tonfisk i Skandinaviska vatten de senaste åren.
Förvaltning
Blåfenad tonfisk är en av arterna som regleras av avtalet om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande bestånd.
ICCAT (International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas) är det organ som enligt avtalet ovan ansvarar för förvaltningen av blåfenad tonfisk. Organisationen bildades 1966 och konventionen om bevarande av atlantisk tonfisk började gälla 1969 som ett svar på farhågor om att populationerna av blåfenad tonfisk skulle krascha. ICCAT pekades senare ut som förvaltande organ för tonfiskarterna i Atlanten.
