Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Arter med åtgärdsprogram

Ålgräsängar

Ålgräsängar har en unik ekologisk roll i svenska hav. De är viktiga livsmiljöer för ett stort antal marina djur och växter, och fungerar som barnkammare åt arter som torsk och strandkrabba. Ålgräsängar är idag en hotad naturtyp som omfattas av ett åtgärdsprogram.

Om naturtypen

Sjögräs är marina fröväxter. De fäster med rötter i mjuka bottnar och bildar täta ängar i grunda och kustnära havsområden. Ängarna är viktiga och produktiva livsmiljöer för många arter av växter och djur – även fåglar – och fungerar bland annat som uppväxtområden för fisk. 

Ålgräsängar. Undervattensbild.

Ålgräsängar finns både i Västerhavet och i Östersjön upp till Stockholms norra skärgård. Foto: Nature Picture Library / IBL Bildbyrå

I Sverige finns fyra olika arter av sjögräs. Det vanligaste är ålgräset (Zostera marina) som har fått ge namn åt naturtypen (biotopen) ålgräsängar.

Primärproduktionen i ålgräsängar är hög. Inte minst för att ålgräsbladen även blir ytor för alger att växa på, både små kiselalger och makroalger. Dessa alger betas av ett stort antal små ryggradslösa djur som lever på och bland ålgräset. De täta ålgräsängarna utgör även ett skydd för mindre fiskar och kräftdjur, framför allt mot rovdjur.

I Västerhavet finns arter som som man vet gynnas av ålgräsängar. De uppvisar högre tätheter i ålgräs än på obevuxna bottnar, och det gäller framför allt juvenila torskfisksarter, juvenil ål, kantnålsfiskar, vissa läppfiskar som stensnultra och skärsnultra, vissa smörbultsfiskar samt simpfiskar.

Förutom att vara en viktig livsmiljö för marina arter, så stabiliserar ålgräsängar bottensedimenten och dämpar vågor och strömmar. Det skyddar stränder mot erosion och gör vattnet klarare. Ålgräs tar även upp näringsämnen ur vattnet och minskar på så vis effekterna av övergödning. Stora mängder kol tas också upp och lagras i ålgräsängar, vilket bidrar till att minska klimatförändringar.

I Östersjön förekommer ålgräsängar på sandiga bottnar från cirka två till sex meters djup. På västkusten förekommer de på leriga till sandiga sediment, och oftast från en till fyra meters djup.

Enskilda ålgräsängar varierar i storlek. De kan uppta områden som är från några få kvadratmeter till flera hundra hektar. I Skånes län finns även ängar på över tusen hektar.

Platshållare för en karta. Illustration.

Utbredning och status

Ålgräsängar finns både i Västerhavet och i Östersjön upp till Stockholms norra skärgård.

I Skagerrak dominerar ålgräset i skyddade vikar. Längs Hallands exponerade kust har ålgräs en begränsad utbredning, medan stora ängar förekommer i Öresund. I egentliga Östersjön är ålgräs vanligt förekommande i de flesta kustområden.

Ålgräsängar är en globalt hotad biotop som har minskat kraftigt de senaste 50 åren. I Bohuslän har ålgräsets utbredning minskat med cirka 60 procent sedan1980-talet. Även om åtgärder har minskat övergödningen av Västerhavet och vattenkvaliteten har förbättrats i många kustområden, har det inte skett en generell återhämtning av ålgräs. Istället fortsätter förlusten av ålgräs i vissa områden.

Eftersom ålgräsängar är en viktig livsmiljö omfattas de av skydd genom den svenska miljöbalken, flera EU-direktiv och de regionala havsmiljökonventionerna OSPAR och HELCOM.

Hotbild

Huvudorsak till förlusten av ålgräsängar i Bohuslän anses vara övergödning i kombination med överfiske.

Vid övergödning blir vattnet grumligare och ljuset begränsat för ålgräs som behöver mycket ljus. Mängden snabbväxande, fintrådiga alger som växer på ålgräset ökar också. Kollapsen av hela bestånd av stora rovfiskar som torsk har även bidragit till ökad algtillväxt. Detta genom att små rovfiskar blivit fler och små algbetande djur blivit färre, vilket gynnat tillväxten av fintrådiga alger.

I skyddade vikar och kustvatten, från Skagerrak till delar av Östersjön, är också småskalig exploatering en trolig orsak till att ålgräset minskat. En stor andel av Bohusläns skyddade mjukbottenområden är idag exploaterade genom marinor, småbåtshamnar och muddrade bryggor. De återstående bestånden av ålgräs står under starkt tryck från fortsatt exploatering.

Åtgärder

Åtgärdsprogram finns för ett urval hotade arter och naturtyper i Sverige. De sammanfattar kunskapsläget och nödvändiga insatser för att dessa arter och naturtyper ska bevaras.

Längs västkusten finns ålgräsängar ofta inom olika typer av skyddade områden, som naturreservat och Natura 2000-områden. Där ska de i princip vara skyddade mot exploatering. Ålgräs utanför befintliga områdesskydd kan också skyddas från exploatering genom så kallat biotopskydd.

Ett sätt att återskapa förlorade eller skadade ålgräsängar är att restaurera dem genom att transplantera ålgrässkott och frön. Det finns nu fungerande metoder för att restaurera ålgräs i Västerhavet, och det pågår försök att utveckla metoder också för södra Östersjön. Det är dock mycket kostsamt att restaurera ålgräs, och det är inte alltid säkert att det lyckas. Därför är det viktigt att i första hand skydda kvarvarande ålgräsängar.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Arter med åtgärdsprogram

Publicerad: 2016-06-27
Uppdaterad: 2017-09-26

Sidansvarig: Webbredaktionen