Tusentrågmussla | Mulinia lateralis
Tusentrågmussla är en främmande art. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Fakta
- Latinskt namn: Mulinia lateralis
- Svenskt namn: Tusentrågmussla
- Andra namn: Engelskt namn: Dwarf surf clam
- Organism: musslor
- Livsmiljö: Marin, Vattenlevande
- Ursprung: Nordamerikas östkust
- Förekommer i Sverige: Dörrknackare
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Tusentrågmussla i Artdatabanken
Hur känns den igen?
Skalet är något uppsvällt och triangulärt med en tydlig radiell ås på den bakre delen, vilket ger det ett kantigt utseende.
Tusentrågmusslan blir vanligtvis upp till 15 millimeter lång. Ytan är vit eller gulaktig med en lätt glans, medan insidan är blankt vit. Skulpturen består av fina koncentriska linjer på utsidan. Bågarna är framträdande och svagt vinklade mot den främre delen. Hängslet har ett litet kondroforsystem, och ligamentet som sammanfogar skalhalvorna är internt och syns inte från utsidan.
Svenska fynd
Tusentrågmussla finns ännu inte i Sverige (2025).
Hur lever den?
Tusentrågmussla lever på sandiga och leriga bottnar i estuarier och tidvattenzoner. Den är en filtrerare som livnär sig på bakterier och plankton genom att sträcka ut sina sifoner till sedimentytan, dra in vatten och filtrera näringspartiklar via gälarna.
Arten är tvåkönad med extern befruktning, och honor kan producera upp till två miljoner ägg per lek. Veligerlarver utvecklas inom 1–3 veckor innan de sätter sig och genomgår metamorfos; juveniler når könsmognad på cirka två månader. Den har snabb tillväxt och kort generationstid.
Tusentrågmussla är tolerant mot låga salthalter och kan överleva i estuarier och laguner, samt klara temperaturvariationer och syrebrist. Den utsätts för predation från bland annat fåglar, krabbor, sjöstjärnor och marina snäckor.
Hur kom den hit?
Tusentrågmussla har sitt ursprung i västra Atlanten, från nordöstra USA (New Jersey) söderut till Mexiko. Den dokumenterades för första gången i europeiska kustvatten 2017, i nederländska Vadehavet, troligen introducerad via transport i fartygs ballastvatten.
Arten har även påträffats i Tyskland och Belgien. Den har ett planktoniskt larvstadium som varar i 7–22 dagar, vilket möjliggör effektiv spridning med havsströmmar. Hög reproduktionsförmåga, kort generationstid och tolerans mot varierande miljöförhållanden underlättar etablering i nya områden.
Möjliga effekter
I invaderade regioner har täta bestånd på upp till 6 000 individer per kvadratmeter registrerats. Arten kan påverka inhemska bottenlevande samhällen genom konkurrens om resurser.
