Östlig moskitfisk | Gambusia holbrooki
Östlig moskitfisk är en främmande art. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Fakta
- Latinskt namn: Gambusia holbrooki
- Svenskt namn: Östlig moskitfisk
- Organism: fiskar
- Livsmiljö: Sötvatten
- Ursprung: Västra och södra USA
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Låg risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Östlig moskitfisk i Artdatabanken
Hur känns den igen?
Östlig moskitfisk är en liten fisk där hanar och honor har olika utseende (könsdimorfism). Honorna är större än hanarna som sällan blir längre än 6 centimeter. Den har ett brett, tillplattat huvud med en uppåtriktad mun och stora ögon. Färgen är mestadels genomskinligt gråaktig. Under reproduktionsperioden har honor en tydlig svart fläck på sidan av buken. Hos hanar är bukfenan omvandlad till ett parningsorgan.
Svenska fynd
Arten finns ännu inte i Sverige (2025).
Hur lever de?
Arten förekommer i en mängd olika habitat, men föredrar långsamt rinnande, grunda vatten med riklig vegetation. Den tolererar ett brett spektrum av miljöförhållanden och är motståndskraftig mot föroreningar och degraderade miljöer.
Arten är opportunistisk och har en glupsk aptit. Dess diet består främst av ryggradslösa djur, men den kan även äta fisklarver och växter.
Östlig moskitfisk har använts för biologisk bekämpning av myggpopulationer, men dess effektivitet är fortfarande osäker. Arten är social, aggressiv, mycket anpassningsbar och motståndskraftig. Honorna ruvar sina ägg internt och föder sedan levande yngel. Den når könsmognad snabbt och har både hög reproduktionsförmåga och stor spridningskapacitet.
Hur kom de hit?
Arten har sitt ursprung vid Nordamerikas atlantkust och har spridits över hela världen genom avsiktliga utsättningar eller rymningar, både för biokontroll av mygg och via akvariehållning. På Iberiska halvön förekommer den i alla större flodbäcken och mindre vattensystem, men i mindre utsträckning i den kantabriska regionen och i nordväst.
Möjliga effekter
Den är en stark konkurrent till inhemska cyprinodontidfiskar och kan livnära sig på larver och ägg från olika inhemska vattenlevande arter och ryggradslösa djur.
