Japansk sargassotång | Sargassum muticum
Japansk sargassotång är en främmande art som förekommer i Sverige.
Fakta
- Latinskt namn: Sargassum muticum
- Svenskt namn: japansk sargassotång
- Organism: ockraalger
- Livsmiljö: Marin
- Ursprung: Stilla havet, Japan
- Bestånd i Sverige: Kosterområdet
- Första fynd i Sverige: 1980-1989 (Västkusten)
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 2 - låg risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Japansk sargassotång i Artdatabanken
- Faktablad: Ladda ner faktablad Pdf, 216.2 kB.
Sargassosnärja finns nu i världens alla hav utom Antarktis. Den fäster på bottnar, men efter att ha växt till under sommaren kan delar av plantan släppa taget och driva i väg med många små groddplantor. Det är en anledning till att den lätt sprider sig.
Hur känns de igen?
Sargassosnärja varierar i storlek och utseende beroende på årstid och miljön den växer i.
Under sommaren påminner den en del om vår vanliga knöltång. Den har många små flytblåsor, som är ett par millimeter i diameter.
Som fullt utvuxen blir den i svenska vatten vanligen 1,5 till 2 meter lång. Färgen varierar från mörkbrun under vintern till mer gul under högsommaren.
Svenska fynd
Sargassosnärja hittades flytandes i norra Bohuslän 1985. Två år senare återfanns den även som fastsittande i Kosterområdet. Nu ses den som etablerad i Västerhavet, ner till mellersta Kattegatt. Flytande sargassosnärja har hittats så långt söderut som Öresund.
Hur lever de?
Sargassosnärja är en brunalg som trivs på grunt vatten ner till tio meters djup. Det kan gärna vara strömt vatten, men inte för mycket vågor. Den är självbefruktande, men för att fortplanta sig behöver den finnas i vatten med en salthalt av minst 15 promille.
Den är flerårig och har en strategi där den både stannar kvar och
flyttar på sig. I november börjar ettåriga skott växa på plantan.
Till sommaren kan algen då ha blivit ett par meter lång, med mängder av små luftfyllda flytblåsor. Den tillväxta delen kan släppa taget under hösten och driva i väg med havsströmmarna, medan bottendelen blir kvar och övervintrar.
Hur kom de hit?
Den kom till Europa med importerade, levande jätteostron från Japan. Sedan har den spridit sig av egen kraft samt med hjälp av havsströmmar. Eftersom sargassosnärja är självbefruktande räcker det med en planta för att det ska bli nya bestånd.
Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.
Möjliga effekter
Det är en alg som kan växa snabbt, högt och tätt. Det gör att sargassosnärja kan skugga bottnarna och konkurrera ut andra tångarter och sjögräs, som också behöver solljus. Det har hänt längs den franska atlantkusten.
I svenska vatten är det delvis oklart vad som sker i miljöer där sargassosnärjan etablerar sig.
Meterlånga drivor av flytande sargassosnärja kan trassla in sig i fiskeredskap, båtpropellrar och sätta igen vattenintag. Den kan också orsaka problem genom att växa på till exempel odlingskassar och bojar.
En positiv effekt med sargassosnärja, är att den kan utgöra skydd för olika slags marina djur. Särskilt om den växer på kala sand- och mjukbottnar.