Jabbakräfta | Cherax destructor

Jabbakräfta är en främmande art. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.

Fakta

  • Latinskt namn: Cherax destructor
  • Svenskt namn: Jabbakräfta
  • Andra namn: Engelskt namn: Common yabby
  • Organism: kräftdjur
  • Livsmiljö: Sötvatten, Vattenlevande
  • Ursprung: Australien
  • Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten

Hur känns den igen?

Arten är storvuxen och kan i sällsynta fall nå upp till 30 centimeter. Färgen är mycket varierande och kan skifta från svart till beige beroende på vattnets klarhet, ofta med blåaktiga eller grönaktiga toner. Ett tydligt kännetecken är att rostrum (den främre delen av huvudet) saknar taggar.

Grå kräfta med röda inslag på klorna på grusbotten.

Jabbakräfta (Cherax destructor) Foto: OpenCage

Svenska fynd

Arten finns ännu inte i Sverige (2025).

Hur lever de?

Arten kan leva i en mängd olika miljöer, från alpina bäckar till träskmarker. Den är väl anpassad till tillfälliga habitat och kan överleva långa perioder av uttorkning genom att gräva djupa gångar. Den trivs bäst vid temperaturer mellan 20 och 25 °C, men klarar ett spann från 1 till 35 °C. Vid temperaturer under 16 °C går den normalt in i en partiell dvala, men har även förmåga att anpassa sig till kallare förhållanden.

Hur kom de hit?

Arten är ursprunglig i Australien och introducerades på 1980-talet i Spanien och Italien för vattenbruksändamål. Vilda populationer upptäcktes i båda länderna, men de flesta har sannolikt senare utrotats av kräftpesten. Etablerade populationer av arten påträffades 2018 i Frankrike och i Irland, under ett betydligt kallare klimat än i dess ursprungliga utbredningsområde.

Möjliga effekter

Jabbakräftan kan gräva djupa gångar och har förmåga att sprida sig över land. Den kan tränga undan andra kräftarter genom aggressivt beteende. Som opportunistisk allätare livnär den sig både på djur och växter. Arten är mottaglig för kräftpest (Aphanomyces astaci), men kan ibland överleva och sprida mindre virulenta stammar av sjukdomen.

Publicerad: 2025-06-27
Sidansvarig: Webbredaktion