Bandslätting | Pseudorasbora parva

Hur känns de igen?

Individer från olika populationer av bandslätting i Europa har visat sig se mycket olika ut. Den blir max 11 cm lång men oftast kortare än så. Den är silvrig men ibland med inslag av gult och grönt. Fenorna är ljusa, svagt gula. Unga individer har ett mörkt streck längs sidan från huvudet till stjärtfenan, detta streck försvinner med åldern. Hanen är större än honan och arten har ett livsspann på 3-4 år.

I parningstid utvecklar hanen små hornknölar och han blir mörkare i färgen och fenorna blir svarta. Honorna blir ljusare i färgen under denna period.

Svenska fynd

Arten förekommer inte vilt i Sverige idag men finns i nästan alla andra europeiska länder, närmaste populationen finns i Danmark sedan 2002, vilket också är den nordligaste populationen hittills. Bandslättingen klarar av att leva i vårt klimat.

Hur lever de?

Bandslättingen är en allätande sötvattensfisk som hittas i grunda sjöar, dammar, diken och långsamrinnande vattendrag. De föredrar vatten med mycket växtlighet där de kan gömma sig från rovdjur. De är känsliga för saltvatten och klarar inte av en ökad salthalt.

Den äter allt från djurplankton, ryggradslösa smådjur och fiskyngel till alger, kärlväxter och annat organiskt material.

De blir könsmogna vid ett års ålder, Äggen fästs på stenar, på sandbotten eller på växter och därefter vaktas äggen aggressivt av hanen. Ofta blir det stora populationer där den etablerar sig.

Hur kom de hit?

Endas i ett fåtal fall har bandslättingen planterats in medvetet i Europa och då som dammfiskar eller som levande föda åt större fiskarter. Omedveten spridning har skett när den följt med som fripassagerare vid flytt av annan fisk mellan olika vatten. På bara 50 år har den lyckats sprida sig till nästan hela Europa förutom de nordliga länderna.

Den största risken för att arten skulle introduceras i Sverige bedöms vara att den följer med som fripassagerare vid import av annan fisk.

Möjliga effekter

Att bandslättingen kan bära på en mängd sjukdomar och parasiter är ett stort hot mot inhemska fiskarter. En av parasiterna som tidigare varit specifik för bandslättingen finns nu rapporterad från Tjeckien, Slovakien och Italien. Bandslättingen har visat sig vara bärare av en parasit som inte påverkar den själv men som tidigare orsakat massdöd av laxfiskar i Nordamerika.

Bandslättingen kan potentiellt hybridisera med groplöja (Leucaspius delineatus), vilket är en hotad art i Europa (i Sverige klassad som livskraftig). Hybridiseringen blir ett hot mot groplöjan då artens genetiska mångfald kan minska. Den kan också minska populationer av inhemska fiskarter då den äter upp deras fiskyngel och konkurrerar om mat.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det via Rappen.nu.

Hindra spridning i svenska vatten

Släpp inte ut fiskar i svenska vatten.