Asterias amurensis | Asterias amurensis
Asterias amurensis är en främmande art. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Fakta
- Latinskt namn: Asterias amurensis
- Svenskt namn: Saknar svenskt namn
- Andra namn: Engelskt namn: Northern pacific seastar
- Organism: sjöstjärnor
- Livsmiljö: Marin, Vattenlevande
- Ursprung: Östra Asien
- Förekommer i Sverige: Dörrknackare
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Asterias amurensis i Artdatabanken
Hur känns den igen?
Arten har vanligtvis en diameter på omkring 10 centimeter, och de enskilda armarna är 40–60 millimeter långa. Ovansidan uppvisar en variation av färger med inslag av gult, orange och lila, medan undersidan oftast är gul. Armarna är ojämnt täckta av små, taggiga ryggtaggar som kantar fåran där sugfötterna sitter. Dessa taggar möts vid munnen och bildar en solfjäderliknande struktur.
Asterias amurensis - arten har ännu inget svenskt namn. Foto: Dmitry Kulakov CC BY 4,0.
Svenska fynd
Arten finns ännu inte i Sverige (2025).
Hur lever de?
Arten lever i estuarier, tidvattenzoner och kustnära områden, och föredrar skyddade miljöer som inte utsätts för kraftig vågverkan, på djup ner till cirka 220 meter. Den förekommer i en rad olika habitattyper, från leriga och sandiga bottnar till grövre och mer sammanhållna sediment, samt i kelpskogar och skyddade klippiga områden inom tidvattenzonen.
Hur kom de hit?
Arten kommer ursprungligen från kustvattnen kring norra Kina, Korea, Ryssland, Japan, Alaska, Aleuterna och British Columbia i Kanada. Den upptäcktes första gången utanför sitt naturliga utbredningsområde 1982 i Derwentflodens estuarium i Tasmanien, Australien. Den har sedan dess etablerat populationer i flera regioner, bland annat i Tasmanien och Victoria. Fynduppgifter från Europa och USA (före 2025) betraktas som osäkra. Den främsta spridningsvägen tros vara transport av frisimmande larver i barlastvatten från fartyg som kommer från dess ursprungsområden.
Möjliga effekter
Arten är en generalistisk predator som främst äter stora musslor men även snäckor, krabbor, havstulpaner, sjöpungar och alger. Vid brist på föda kan den till och med bli kannibal. Den är mycket rörlig och kan förflytta sig upp till 78 meter per dag. Reproduktionen är extremt effektiv – honor kan släppa mellan 10 och 25 miljoner ägg per säsong, och arten kan dessutom föröka sig asexuellt genom att regenerera från delar av kroppen. Detta gör att den snabbt kan återhämta sig efter skador och sprida sig vidare.
Arten har en bred miljötolerans, klarar temperaturer från 0 till 25 °C, olika salthalter och djup ner till 220 meter. Den kan bilda stora svärmar som ibland flyter upp till ytan, vilket ytterligare underlättar spridning. Kombinationen av hög reproduktionsförmåga, regenerationskapacitet, bred tolerans och aggressivt predationsbeteende gör att den kan orsaka kraftiga störningar i marina ekosystem, konkurrera ut inhemska arter och påverka kommersiella bestånd av musslor och andra skaldjur. Arten kan utveckla mycket stora populationer och utgör ett betydande hot mot marina ekosystem genom att livnära sig på musslor, snäckor, kräftdjur och andra tagghudingar, vilket leder till minskningar av inhemska arter. Den finns med på Invasive Species Specialist Groups lista över världens 100 värsta invasiva arter på grund av sina ekologiska effekter. I drabbade regioner har olika åtgärder, såsom fysisk borttagning och övervakning, införts för att begränsa och motverka dess spridning.
