Solabborre | Lepomis gibbosus

Solabborre är en invasiv främmande art. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.

Hitta på sidan

Fakta

Latinskt namn: Lepomis gibbosus
Svenskt namn: solabborre
Organism: fiskar
Livsmiljö: Sötvatten
Ursprung: Nordamerika
Förekommer i Sverige: Har påträffats på ett fåtal ställen
Potentiellt invasiv: Ja
Första fynd i Sverige: 2012 (Åsnen)
Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 2 - låg risk
Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
Artfakta: Om Solabborre i Artdatabanken
Faktablad: Ladda ner faktabladPDF


Hur känns de igen?

Solabborren liknar inte någon av våra inhemska sötvattensfiskar. Den har en kropp som är hög i förhållande till längden, och lateralt sammanpressad. I sitt ursprungliga utbredningsområde kan den bli upp till 40 centimeter långa.

Simmande solabborre.

Solabborre. Foto: Anders Salesjö

I Europa är solabborren betydligt mindre, under 10 centimeter. Den har en liten mun som är vinklad uppåt. Urskiljande karaktärer är den långa, tvådelade ryggfenan, där den främre delen är mindre och taggstrålig (9-12 taggstrålar), medan den bakre är högre och mjukstrålig (10-14 mjuka fenstrålar). Analfenan har tre taggstrålar längst fram, och bakom dessa 8-11 mjuka fenstrålar. Bröstfenorna har en främre tagg. Sidolinjen böjer uppåt mitt på kroppen. I sidolinjen finns 35-47 tandade fjäll (ctenoidfjäll eller kamfjäll).

Färgen varierar

Ryggen och övre delen av huvudet är grönblå eller olivfärgad. Magen är gul, och gällocken har skimrande blå eller gröna strimmor och i bakre kanten en iögonfallande svart fläck med röd kant. Färgen hos bägge kön är intensivare i samband med lek.

Svenska fynd

Solabborre påträffades första gången i sjön Åsnen 2012.

Den första populationen med reproducerande individer upptäcktes i den grävda dammen Bergadammen, Gränna kommun, 2018. Flera generationer kunde konstateras och har sannolik funnit i dammen i flera år. Denna population är nu utrotad enligt Länsstyrelsen i Jönköpings län. 

I Hallands län upptäcktes också reproducerande solabborrar i en grävd damm 2018. Vid elprovfiske konstaterades såväl yngel som könsmogna individer. Dammen tömdes samma sommar och uppföljning väntar.

I Partille upptäcktes solabborre i en damm 2021. Länsstyrelsen i Västra Götaland har meddelat att dammen kommer att tömmas.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.

Hur lever de?

Solabborren lever på grunt vatten i bevuxna sjöar och dammar, och i pooler i små floder och i flodestuarier. Den undviker snabbrinnande vatten. Den är framför allt en sötvattenlevande art men klarar salthalter upp till 18 promille.

Vuxna solabborrar har en varierande diet. De äter bland annat evertebrater som snäckor och musslor, vilka krossas med välutvecklade svalgtänder, fjädermygglarver (Chironomus sp.), och små fiskar och fiskrom. Amerikanska studier visar att solabborren är en stor konsument av zebramusslor (Dreissena polymorpha), en annan invasiv art i Europa.

Hur kom de hit?

Arten härstammar från Nordamerikas östkust. Införseln från Kanada till Europa skedde avsiktligt. Även i dag sker spridningen inom Europa troligen till stor del genom avsiktlig handel med arten. Naturlig spridning sker därefter genom att individer rymmer från trädgårdsdammar och förvildas.

Den första kända introduktionen av solabborre till Europa gjordes 1877 till Frankrike. Idag finns den i vattensystem i stora delar av västra och centrala Europa, Litauen, Iberiska halvön, Sardinien och Svarta havsområdet.

Den introducerades också till Japan av kejsaren Akhito på 1960-talet. Introduktion har skett för att gynna sportfisket och som ett dekorativt inslag i trädgårdsdammar.

I EU är solabborre observerad i 24 länder och etablerad i 23 länder. Den bedöms kunna etablera populationer i alla europeiska länder. Den finns även i reproducerande i Danmark men inte som vild.

Solabborren har förmågan att etablera sig i nordliga kallare områden som i bland annat Ukraina där den finns som vild. Även i andra europeiska länder upp till arktiska områden kan den etablera sig på grund av förändrat klimat. Det finns risk att den kan etablera sig i Sverige och de baltiska länderna.

I Norge har den observerats och etablerats lokalt i Östfold fylke och bedöms kunna etablera nya populationer, dock med begränsad invasionsförmåga.

Möjliga effekter

Undersökningar visar att solabborre kan vara slutvärd för fiskparasiten (Proteocephalus percae) och sannolikt även mellanvärd för gäddbandmasken (Triaenophorus nodulosus ), dessa parasiter kan inte överföras till människa men kan däremot vara mycket skadlig för den svenska faunan.

Makrofyter (storvuxna växter i vatten) gynnas av att bladytorna skrapas rena av betande snäckor. Introduktion av snäckätande solabborre har visat sig öka mängden påväxt på makrofyter, vilket hämmar deras tillväxt.

Publicerad: 2018-07-24
Uppdaterad: 2021-08-20
Sidansvarig: Webbredaktion