Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post

Abborre (Perca fluviatilis)

Abborren finns allmänt över hela Sverige med undantag för fjällregionen. Den förekommer i kustområdet i hela Östersjön och Bottniska viken.


Lekområde

Leken sker under april—juni på grunt vatten där äggsträngar gärna fästs på vegetation. Det är vanligt att kustbestånd vandrar upp i sötvatten för att leka.

Vandringar

Abborren är relativt stationär under uppväxttiden men företar vandringar till lekplatser. I Östersjön har vandringar mellan olika kustavsnitt påvisats. Nyligen utförda genetiska studier längs Sveriges kuster visar att släktskapet mellan abborrar är starkt inom avstånd under 100 km.

Ålder vid könsmognad

Hanen blir könsmogen vid 2—4 års ålder och honan vid 3—5 år.

Maximal ålder och storlek

En ålder av 22 år har konstaterats men vid kusten blir den vanligtvis inte äldre än 10—15 år. Honan kan uppnå en längd kring 50 cm och vikt över 4,5 kilo. Hanen väger sällan över ett halvt kilo.

Biologi

Abborrens rekrytering gynnas av höga sommartemperaturer. Under vintern finns abborren på djupbottnar ända ned till 60 meter. Sommartid samlas abborren gärna i vegetation på grunt vatten. Första året lever den av djurplankton och övergår sedan till att äta insektslarver, kräftdjur och små fiskar. Vid 15—20 cm längd övergår den oftast till enbart fisk och kräftdjur som föda.

Fiske och beståndsstatus - Egentliga Östersjön och Bottniska viken

Fiske och fångstutveckling

Mycket abborre fångas i fritidsfisket. En svensk enkätundersökning för år 2006 angav att fångsterna inom fritidsfisket i de svenska delarna av Östersjöns kustområde var 975 ton eller omkring nio gånger större än fångsterna inom yrkesfisket det året. Fritidsfiskets tyngdpunkt i Östersjön ligger i mellersta Egentliga Östersjön, där över hälften av fisket sker.

Yrkesfiskets fångster av abborre sker i dag främst med nät och till en mindre del med fällor och ryssjor i Egentliga Östersjön och Bottenhavet. I Bottenviken bedrivs omkring hälften av fisket med mjärdar och den resterande delen med nät, fällor och ryssjor.

Den totala fångsten av abborre inom yrkesfisket längs Sveriges ostkust har mer än halverats sedan 1994, från 149 ton till 72 ton år 2010, vilket är den näst lägsta noteringen sedan mätseriens början år 1994. Minskningen är störst i mellersta och norra Egentliga Östersjön.

I Bottenhavet har fångsterna varit relativt stabila de senaste tretton åren. I Bottenviken har fångsterna sjunkit till cirka tio ton år 2010, med en toppnotering på 50 ton år 2003. Huruvida förändringarna i yrkesfiskets fångster är ett resultat av en minskad fiskeansträngning eller minskade bestånd kan i dagsläget inte säkerställas.

Fiskeriverkets provfisken visar att mängden fångad abborre varierar kraftigt mellan olika områden och år. Det finns ingen enhetlig bild över beståndsutvecklingen. I vissa områden uppvisar bestånden en ökande trend, medan det i andra områden saknas eller finns en negativ beståndsutveckling.

Studier av larver och yngel visar däremot att stora delar av Egentliga Östersjöns kust och då främst ytterskärgårdsområdena har svag rekrytering. Vilka effekter detta har på det vuxna beståndet är oklart, men kuststräckan sammanfaller med det område där yrkesfiskets fångster minskat starkt.

Beståndsstatus

Abborrbestånden varierar geografiskt och är till stor del beroende av starka årsklasser. Efter några år med relativt svag rekrytering i slutet av 1990-talet har årsklasserna från början av 2000-talet varit starkare. Dessa är nu på väg att försvinna ur fångsterna. Den lokala variationen kan dock vara stor. Mer exponerade kustavsnitt och Egentliga Östersjöns ytterskärgårdar har generellt svag rekrytering.

Biologiskt råd

Fisketrycket kan vara oförändrat norr om Stockholms skärgård och i Egentliga Östersjöns inre kustområden, eftersom abborrbestånden för närvarande inte tycks regleras av fisket utan av starka årsklasser. På grund av fortsatt låg rekrytering och antydan till vikande bestånd vid öppna kuststräckor och ytterskärgårdar i Egentliga Östersjön bör fisket här inte öka. Genetiska studier visar att abborren med fördel kan förvaltas lokalt.

Förvaltning

Fredningstid 1 april—31 maj Gotland, Öland och Kalmarsund.

Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren - Fiske och beståndsstatus

Fiske och fångstutveckling

Abborre är fortfarande en eftertraktad art i fritidsfisket sommar- som vintertid, då exempelvis talrika pimpeltävlingar genomförs. Enligt en enkät beräknas fritidsfisket ha fångat sammanlagt drygt 400 ton under 2006 i de fyra stora sjöarna. Som ett exempel kan en mindre pimpelfisketävling i Mälaren inbringa ett halvt till ett ton, dock mestadels mindre och -medelstor abborre.

Den goda tillgången på mindre storleksklasser antyder att föryngringen är god. Beträffande yrkesfisket så har dess fångster av abborre gått ned påtagligt i de fyra sjöarna, från totalt 250 ton under 1997 till drygt 90 ton 2009 och 2010.

Riktat yrkesmässigt fiske efter abborre förekommer endast i mycket liten omfattning i någon av sjöarna. Däremot tas arten till vara som bifångst i bottengarn. I Vänern var abborrfångsterna i yrkesfisket under 20 ton per år under första hälften av 1970-talet, och ökade till som mest cirka 100 ton under 1997—98. Därefter har årsfångsterna gått ned.

År 2008 fångades knappt 50 ton och 2009 och 2010 40 ton. I Vättern förekommer abborre företrädesvis i de varma skärgårdsområdena och ett riktat fiske med nät sker i liten skala under vår och försommar. År 2010 fångades cirka 2 ton i yrkesfisket. Fritidsfiskets fångster under år 2000 har beräknats till cirka 15 ton i Vättern. I Mälaren ökade yrkesfiskets fångster från omkring tio ton årligen under 1960- och 70-talen till över 55 ton i slutet av nittiotalet, men minskade sedan kraftigt.

Åren 2007—2010 fångades cirka 5—6 ton årligen i yrkesfisket, vilket torde vara mångdubbelt mindre än fritidsfiskets fångster. Hjälmaren uppvisar en lite annorlunda utveckling då fångsterna pendlat mellan 30 och 70 ton sedan 1980-talet. År 2009 och 2010 fångades cirka 45 ton abborre i Hjälmaren.

Beståndsstatus

Utifrån yrkesfiskets fångster i Vänern och Mälaren kan det se ut som om abborrbestånden minskar, men minskningen i yrkesfiskets fångster kan också förklaras av att riktat abborrfiske inte -förekommer. Samtidigt tas normalt säljbar abborre till vara som bifångst, varför utvecklingen i fångster under de senaste åren trots allt talar för en viss minskning, främst för större abborre. I Hjälmaren förefaller -abborrbeståndet vara fluktuerande kring en stabil nivå, baserat på yrkesfiskets fångster. Baserat på resultat från Fiskeriverkets provfisken i de stora sjöarna finns indikationer på att goda årsklasser har producerats de senaste åren och inget problem med föryngring kan urskiljas.

Biologiskt råd

Abborre fångas i yrkesfisket nästan uteslutande som bifångst. Den negativa trenden i yrkesfiskets fångster i särskilt Vänern och Mälaren gör att man bör vara fortsatt observant på förändringar i beståndsstatus. God föryngring tyder på att fisketrycket inte behöver minska. Inexakta uppgifter över fritidsfiskets fångstutveckling gör det dock svårt att ge ett väl underbyggt råd för arten. Bättre underlag från fritidsfisket skulle vara mycket värdefullt som underlag för rådgivning. Alternativa förvaltningsstrategier bör övervägas för arten i framtiden för att möjliggöra ett optimalt och uthålligt utnyttjande av denna resurs som anses självklar och överallt förekommande.

Förvaltning

Inga specifika fiskeregler för abborre.

Publicerad: 2013-11-26
Uppdaterad:

Sidansvarig: Anna Nygren