Metodbeskrivning för inventering av utter vintertid på snö

Syfte och mål med undersökningstypen

Det primära syftet var att finna en metod för att undersöka om föryngring förekommer i ett område och i så fall antalet föryngringar.

För att uppnå detta syfte valdes en metod som grundar sig på spårinventering på snö. Oavsett metod är all spårinventering beroende av ett gynnsamt väder med bra spårförhållanden. Att spårinventera utter innebär dessutom specifika problem.

Det kanske största problemet är attuttrar kan vistas och färdas i det hålrum som bildas mellan is och vatten i framförallt strömmande vatten. Detta innebär att det är lätt att förbise eventuell utterförekomst. Utterspår försvinner också regelbundet ner i öppet vatten.

Det är således svårt, för att inte säga omöjligt, att få samma kontinuitet i utterspårningar som i spårningar av de flesta andra däggdjur. Ofta finns en större eller mindre osäkerhet om det är samma individ man spårar när spåret har förlorats ur sikte, för en längre eller kortare sträcka, till exempel vid en öppen forssträcka.

Uttrarnas val av uppehållsplatser och vandringsvägar är dessutom oregelbundna i både tid och rum. De kan lika gärna byta vattendrag genom att ta genvägar över land som de kan följa ett och samma vattendrag.

Trots svårigheterna anser vi att spårinventering på snö, som den beskrivs i det följande, är en användbar metod för att få en uppfattning om utterstammens storlek och reproduktion i ett område.