Beslutsunderlaget var inte tillräckligt för att bevilja tillstånd till infiltration
Sammanfattning av Mark- och miljööverdomstolens dom den 24 januari 2022 i mål nr M 2330-21. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att beslutsunderlaget i ärendet inte var tillräckligt för att bevilja tillstånd. Bland annat saknades utredning av grundvattnets nivå och strömningsriktning. Domstolen ansåg även att situationsplanen och ritningarna över anläggningen var ofullständiga.
Bakgrund
En fastighetsägare hade sökt tillstånd för en trekammarbrunn följd av en upphöjd infiltrationsanläggning avsedd för både toalett- och BDT- vatten. Anläggningen avsågs placeras i ett område med tunna jordlager och stundtals hög grundvattennivå. Några dricksvattenbrunnar och ett Natura 2000-område fanns i närheten av den planerade anläggningen.
Nämnden beviljade tillstånd till anläggningen. Grannar till den planerade anläggningen överklagade beslutet och anförde bland annat risk för förorening av dricksvattentäkter, påverkan på naturmiljön, otillräckligt jorddjup och dålig överensstämmelse mellan placering av provgropar och platsen för tillståndsgiven anläggning.
Mark- och miljödomstolens bedömning
Mark- och miljödomstolen bedömde att anläggningen och den valda placeringen uppfyllde kraven i Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd (HVMFS 2016:17) om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten och kraven i miljöbalken. Domstolen ansåg att det saknades anledning att neka tillstånd på de grunder de klagande anfört.
Mark- och miljööverdomstolens avgörande
Grannarna överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) som i sina domskäl anger:
”Utredningen i ärendet har bl.a. följande brister:
Situationsplanen innehåller inte några höjdangivelser och det framgår inte om infiltrationsanläggningen skulle komma att ligga högre än grannfastigheten. Markförhållanden, avrinning och grundvattennivå i anläggningens närhet är inte tillräckligt utredda. Här kan det särskilt noteras att provgroparna har grävts ca 75 m från den plats där infiltrationsanläggningen avses placeras. Grundvattnets strömningsriktning är endast uppskattad. Vidare har de delar av anläggningen som ska förbinda trekammarbrunnen och infiltrationsanläggningen inte beskrivits i ansökan.
Till detta kommer att tillståndet anger att spridningsledningarna ska placeras som lägst 1,35 m över högsta grundvattenytan, trots att den högsta grundvattennivån inte har fastslagits. Det framgår inte hur den infiltrationsanläggning som finns beskriven i ansökan ska anpassas för att uppfylla detta krav. Domstolen bedömer det som särskilt betydelsefullt att markförhållandena och grundvattennivån på platsen för infiltrationsanläggningen undersöks närmare.
Av stor betydelse är det också att ritningar m.m. görs tydligare och redovisar alla relevanta komponenter. Mark- och miljööverdomstolen anser vid en samlad bedömning mot denna bakgrund att det inte går att bedöma om tillstånd kan ges till den sökta avloppslösningen på den föreslagna platsen. Tillståndet ska därför undanröjas. De brister som nu har redovisats framstår dock i huvudsak som förhållandendevis enkla att åtgärda. Ärendet bör därför återförvisas till nämnden för fortsatt handläggning.
Avslutningsvis noterar Mark- och miljööverdomstolen att nämnden i sitt beslut har angett att Natura 2000-området inte påverkas av anläggningen och motiverat detta med att en specifik miljöbedömning enligt 6 kap. miljöbalken inte behövt tas fram. En bedömning av anläggningens påverkan på Natura 2000-området måste dock göras, oavsett om anläggningen anses ge upphov till en betydande miljöpåverkan eller inte enligt nämnda bestämmelser.”
