Anläggningens utförande motsvarade inte miljöbalkens krav på rening av avloppsvatten

I en dom den 15 december 2020 från Mark- och miljööverdomstolen, mål nr M 4075-20 fastställdes kommunens förbud mot att släppa avloppsvatten till en avloppsanläggning av äldre datum.

En kommunal nämnd beslutade att förbjuda utsläpp av avloppsvatten från vattentoalett samt BDT-vatten från en fastighet. Enligt nämnden innebar utsläppet av mikroorganismer och näringsämnen från avloppsanläggningen en risk för människors hälsa och miljön. Nämnden anförde bl.a. att fastigheten låg inom ett område som klassats som hög skyddsnivå. Nämnden hade konstaterat att efterföljande reningssteg saknades och att det enbart fanns slamavskiljare och ett rör rakt ut i dike eller till åkerdränering.

Fastighetsägaren överklagade beslutet till länsstyrelsen och angav att det fanns en tre kubikmeter stor brunn med slamavskiljare och T-rör, som ledde vidare till en reningsbrunn med två dräneringsslangar. Han angav att alla brunnar hade hela lock och att avloppet inte innebar någon olägenhet för människors hälsa, samt uppfyllde miljöbalkens krav. Länsstyrelsen fastställde dock nämndens beslut.

Efter överklagande till Mark- och miljödomstol återförvisades målet till nämnden för fortsatt handläggning, med hänvisning till det fanns anledning utreda ärendet vidare med anledning av att det framkommit uppgifter om någon form av efterföljande rening fanns på platsen.

Efter överklagande fastställde MÖD nämndens beslut. MÖD bedömde att även med utgångspunkt i de uppgifter om avloppsanläggningens utförande som fastighetsägaren lämnat, att det var uppenbart att anläggningen inte uppfyller miljöbalkens krav på avledning och rening av avloppsvatten. Ett förbud mot utsläpp kunde därför inte anses vara mer ingripande än motiverat.