Mark- och miljööverdomstolen instämmer i att avloppsanläggning var bristfällig

Sammanfattning av dom den 29 juni 2020 från Mark- och miljööverdomstolen, mål nr M 5785-20.

En nämnd beslutade att förbjuda en fastighetsägare att släppa ut spillvatten från WC och bad-, disk- och tvätt till en bristfällig avloppsanordning. Vid inspektion på fastigheten bedömde nämnden att avloppsanordningen saknade godtagbar rening eftersom det inte fanns längre gående rening än slamavskiljning. Anläggningen saknade tillstånd och förbud att använda avloppsanläggningen utfärdades. Vid ett senare besök på fastigheten kunde nämnden dock konstatera att det fanns en fördelningsbrunn efter slamavskiljaren, vilket tyder på att det fanns någon form av infiltrationsbädd efter slamavskiljaren. Det växte in rötter i fördelningsbrunnen, vilket gjorde att orenat vatten kunde läcka ut till omgivande mark istället för att renas i infiltrationen. Det fanns även risk att rötter från buskarna som växte på platsen kunde ha skadat själva infiltrationsbädden.

Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen som i sitt beslut anförde bland annat följande. Infiltrationsbädden saknar luftningsrör. Detta medför att bäddens syretillförsel inte kan säkerställas och därmed fungerar inte den biologiska reningsprocessen tillfredsställande. En infiltrationsbädd har en livslängd på ca 20 år. Utöver de övriga brister som framkommit vid nämndens inspektion så är det sannolikt att infiltrationsbädden, som är åtminstone 37 år gammal, på grund av sin ålder och avsaknad av luftningsrör har en avsevärt försämrad funktion. Avloppsanläggningen uppfyller inte kraven i 9 kap. 7 § miljöbalken.

Mark- och miljödomstolen instämde i de bedömningar som länsstyrelsen gjorde. Domstolen fann således att anläggningen är bristfällig och inte kan anses uppfylla nödvändiga krav. Mark- och miljööverdomstolen ändrade inte mark- och miljödomstolens dom men flyttade fram tiden för förbudet.

Publicerad: 2020-08-20
Sidansvarig: Webbredaktion