Hitta på sidan

Prövning av tillstånd till minireningsverk i Österåker respektive Uddevalla kommun

Sammanfattning av domar den 21 och 22 december 2017 från Mark- och miljööverdomstolen, mål nummer M 8721-16 och M 5060-16. Tillstånd till minireningsverk gavs till en fastighet med hög skyddsnivå men inte till en annan där nivån bedömdes vara högre än hög. Där ställdes större krav på anläggningen.

Mål nummer M 8721-16 och M 5060-16

Det första ärendet gällde en fritidsfastighet på en ö i Östersjön (Österåker kommun, M 5050-16). Om tillståndet förenas med villkor på gällande serviceavtal bedömde domstolen anläggningen som tillräckligt robust för att erbjuda tillräcklig rening.

I det andra ärendet på västkusten i Ljungskile (Uddevalla kommun, M 8721-16) ) gavs dock inte tillstånd till minireningsverk. Området bedömdes som särskilt känsligt och skyddsvärt och högre krav än de som gäller för hög skyddsnivå ansågs därför behöva ställas. Den sökta anläggning bedömdes som olämplig på platsen. Domstolen beaktade särskilt kommunens uppfattning i denna fråga samt vad följden skulle bli av en generell utbredning av avloppsanläggningar liknande den som prövats. I detta fall fanns även alternativa avloppslösningar som av samtliga instanser bedömts som rimliga.

M 5060-16 Österåker

Bakgrund

En fastighetsägare har ansökt om tillstånd till att få inrätta en avloppsanläggning för sin fritidsfastighet belägen på en ö i Stockholms skärgård. Avloppsanläggningen bestod av ett minireningsverk med efterföljande reningssteg i form av UV-filter med dubbla UV-lampor. Miljö- och hälsoskyddsnämnden avslog ansökan eftersom nämnden ansåg att fastighetsägaren istället för att inrätta en egen avloppsanläggning borde ansluta sig till en gemensam avloppsanläggning som redan fanns på ön. Denna befintliga anläggning var dock belägen på motsatt sida om ön i förhållande till den aktuella fastigheten. Fastighetsägaren motsatte sig en sådan anslutning och överklagade nämndens beslut. Både länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet. Fastighetsägaren överklagade då ärendet till Mark- och miljööverdomstolen som begärde in ett yttrande från Havs- och vattenmyndigheten.

Havs- och vattenmyndighetens yttrande

Havs- och vattenmyndigheten har i sitt yttrande i målet anfört att det med hänsyn till den aktuella platsens känslighet är av vikt att vattenanvändningen inte ökar och att avloppsvatten renas till en hög grad avseende såväl näringsämnen- som smittämnen. Enligt myndighetens bedömning kan minireningsverk för fritidshus där belastningen ofta är ojämn och där vattentoalett har anslutits inte bedömas som robusta och det föreligger därmed en risk för otillräcklig rening av fosfor och kväve.

Mark- och miljööverdomstolen dom

Mark- och miljööverdomstolen anser att det av dokumentationen i målet framgår att det aktuella reningsverket uppfyller kraven för hög skyddsnivå. Omständigheterna är sådana att höga krav på anläggningens funktion bör ställas. Domstolen anser att om villkor på gällande serviceavtal ställs upp är anläggningen tillräckligt robust för att erbjuda tillräcklig rening. Den får därför anses tillåtlig för utsläpp till den aktuella recipienten. Vid avgörandet har domstolen beaktat följderna av generell tillståndsgivning. Domstolen har vidare konstaterat att det renings­verk som finns på andra sidan ön inte kan ses som ett rimligt alternativ.

Miljömål M 5060-16

M 8721-16 Ljungskile

Bakgrund

En fastighetsägare har ansökt om tillstånd till att få inrätta en avloppsanläggning för sin fastighet belägen i Ljungskile (Uddevalla kommun). Recipienten Ljungskile har otillfredsställande ekologisk status och är påverkad av övergödning. Från den tänkta utsläppspunkten är det snabb avrinning ned mot Ljungskile via en bäck i ett kuperat område. Nedströms fastigheten finns närliggande vattentäkter. Den sökta avloppsanläggningen bestod av ett minireningsverk med efterföljande reningssteg i form av efterpoleringstank samt markbädd. Samhällsbyggnadsnämnden avslog ansökan.

Fastighetsägaren överklagade nämndens beslut. Både länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet. Fastighetsägaren överklagade då ärendet till Mark- och miljööverdomstolen.

Mark- och miljööverdomstolens dom

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att den aktuella recipienten är ett särskilt känsligt och skyddsvärt område och att det därför finns anledning att anpassa kraven på avloppsutsläppen till de speciella förhållanden som råder. Trots att anläggningen uppfyller kraven för hög skyddsnivå har domstolen ansett att recipientens (Ljungskile) känslighet och höga skyddsvärde medför att högre krav än vad som gäller för hög skyddsnivå behöver ställas. Domstolen har vid sin bedömning beaktat följderna av en generell utbredning av liknande avlopps­anläggningar, att det finns andra rimliga lösningar än den ansökta och att kostnaden för den av kommunen föreslagna lösningen med sluten tank inte är oskälig. Sammantaget finner domstolen att den sökta avloppsan­läggningen är olämplig på platsen och att tillstånd därmed inte ska medges.

Miljömål M 8721-16

Publicerad: 2018-03-13
Sidansvarig: Webbredaktion