Sökresultat

Du ska som tillsynsmyndighet se till att miljöbalken samt villkor och andra regler som gäller verksamheten följs.

Ett grundläggande ansvar för kunskap och kontroll framgår av bestämmelserna om egenkontroll i 26 kap. 19 § miljöbalken. Med stöd av dessa regler behöver verksamhetsutövaren, i förekommande fall och i relevant omfattning, kunna redogöra för bland annat vilken inverkan verksamheten har på den ekologiska statusen.

Klargörande avgörande från EU-domstolen om bland annat vilka skyldigheter vattendirektivet medför för medlemsstaterna vid tillståndsprövningar av enskilda verksamheter eller projekt och om hur begreppet "försämring av status" ska tolkas.

Miljökvalitetsnormerna är ett särskilt viktigt verktyg för att komma till rätta med situationer där många olika källor bidrar till en oacceptabel situation och där kraven måste fördelas mellan flera verksamheter.

För att myndigheterna ska kunna ta ställning till hur verksamheten påverkar miljökvalitetsnormerna är det viktigt att känna till miljökvalitetsnormernas uppbyggnad och hur statusklassificeringen av vattenkvaliteten går till.

Alla typer av vattenbruk omfattas av miljöbalkens krav. Syftet är att främja en hållbar utveckling, så att nuvarande och kommande generationer kan garanteras en hälsosam och god miljö. Havs- och vattenmyndigheten har det nationella ansvaret för att ge tillsynsvägledning för vattenbruk inom miljöbalkens område.

Här är ett urval av de regler som tillsyns- och prövningsmyndigheterna behöver ta hänsyn till när man tillämpar miljökvalitetsnormer för vatten.

När ni som tillsyns- eller prövningsmyndighet ska göra era bedömningar krävs att ni har tagit ställning till följande underlag. Utifrån underlagen kan krav på skyddsåtgärder eller försiktighetsmått sedan ställas på verksamhetsutövaren.