Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Slät havstulpan (Amphibalanus improvisus)

Slät havstulpan är en av de första främmande arterna man känner till i Östersjön. Den upptäcktes under 1800-talet, och är en art som ställer till en del besvär genom att den växer på till exempel båtar och bryggor.

Havstulpaner är en typ av kräftdjur som fäster med sina skal på hårda underlag som klippor och båtskrov. I svenska vatten finns det nio olika arter av havstulpaner.

Hur känns de igen?

Slät havstulpan blir vanligen en (max två) centimeter i diameter och är relativt platta.

Slät havstulpan. Foto: Andrew Butko CC BY-SA 3.0

Skalet består av sex vita eller ljusgrå kalkplattor som saknar räfflor. Öppningen kan stängas med ytterligare två plattor. Karaktäristiskt för arten är det radiära mönster som syns på den del som fäster mot underlaget (basplattan).

Svenska fynd

Slät havstulpan finns i sötvattenpåverkade delar av Västerhavet, och den är allmänt förekommande i Östersjön upp till norra Kvarken.

Hur lever de?

Hos havstulpaner lever själva djuret i ett skal som det själv konstruerar. Där ligger det på rygg och sticker ut sina fjäderliknande ben genom skalets öppning.

Med benen filtreras vattnet på ätbara partiklar och plankton. Skalet kan både stängas snabbt (som skydd mot rovdjur) och tätt (för att förhindra uttorkning).

Som larver har havstulpaner flera fritt simmande stadier. Under det sista stadiet söker larven efter en bra plats att slå sig ned på. Där fäster den mot underlaget med ett lim som den producerar med hjälp av ett par körtlar, och utvecklas sedan till en vuxen havstulpan.

Fakta

Naturlig förekomst:
Nordvästra Atlanten

Status i Sverige:
främmande och potentiellt invasiv

Förekomst i svenska vatten:
Västerhavet och Östersjön

Etableringsgrad: väl etablerad
Första fyndet: 1844
Faktablad: Ladda ner faktabladPDF

Slät havstulpan kan fästa på de flesta hårda ytor som finns tillgängliga, och hittas ofta på stenar, bryggor, alger, musslor och båtskrov. De trivs i grunda vatten, från ytan ner till cirka sex meters djup. I Östersjön förekommer de även djupare, ned till över femtio meters djup.

Slät havstulpan kan leva i brackvatten med salthalter på endast 1,6 promille, men klarar även marina förhållanden med salthalter upp till 40 promille.

Hur kom de hit?

Det troliga är att de kom som påväxt på fartyg. Första svenska fyndet i Östersjön är från 1844.

Möjliga effekter

Slät havstulpan kan konkurrera med andra arter om utrymme, men det är som påväxt på fartygs- och båtskrov, bryggor och andra konstruktioner som den har påtaglig negativ effekt.

Även inom vattenbruket kan det bli problem med påväxt av havstulpaner då de fäster på musslor och ostron, och på odlingskonstruktioner.

Slät havstulpan kan förekomma i tätheter på flera tusen individer per kvadratmeter. Höga tätheter kan sätta igen vattenintag till kraftverk, vilket har rapporterats från den finska kusten upp till Vasa.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Publicerad: 2016-05-20

Sidansvarig: Webbredaktionen