Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter

Marteilia refringens (parasitisk protozoe)

Martelia refringens är en parasit som angriper musslor och ostron. Sjukdomen som parasiten orsakar är i Europa känd som Abers sjukdom eller Marteilios.

Det finns två olika typer av parasiten. Typ M som infekterar musslor och som har hittats i Bohuslän, och typ O som infekterar ostron men som inte har återfunnits i svenska vatten.

Hur känns de igen?

Det är en encellig organism som bara är några mikrometer stor, och som därför inte går att se med blotta ögat. Parasiten kan identifieras genom undersökning av värddjurets vävnad, och eventuellt med hjälp av molekylärbiologiska metoder som till exempel PCR.

En sjuk mussla, eller ostron, får i senare stadier av infektionen ett slemmigt och förkrympt utseende och då kan sjukdomen misstänkas.

Frisk blåmussla. Foto: Anders Alfjorden/SVA

En sjuk och förvagad mussla. Foto: Anders Alfjorden/SVA

Svenska fynd

Marteilia refringens upptäcktes hösten 2009 i blåmusslor vid Orust på svenska västkusten. Det var första gången parasiten påvisades i blåmusslor i norra Europa. Jordbruksverket upprättade då ett kontrollområde runt odlingen. Statens veterinärmedicinska anstalt har på uppdrag av Jordbruksverket tagit prover på odlade och vilda blåmusslor och ostron sedan dess.

Fler fynd av parasiten har (fram till januari 2016) rapporterats i svenska vatten, bland annat norr om Orust.

Fakta

Naturlig förekomst:
Oklart, först identifierad i Frankrike 1968

Status i Sverige:
främmande och potentiellt invasiv

Förekomst i svenska vatten:
Västerhavet

Etableringsgrad: sporadiskt fynd
Första fyndet: 2009

Hur lever de?

De första utvecklingsstadierna kan finnas på gälarna och i magsäcksväggen hos värddjuret. Parasiten bildar sedan sporer genom flera upprepade celldelningssteg inne i matsmältningsorganen. Sporerna är parasitens sätt att reproducera sig, och de sprids via värddjurets tarm när vattentemperaturen är minst 17 grader.

Troligen ingår flera mellanvärdar i parasitens livscykel. Hoppkräftan Paracartia grani är en av dem. Det är en varmvattenlevande art känd från Medelhavet och södra delen av Atlantkusten, men den har även hittats utanför Norge i inneslutna dammar.

Parasiten finns i högst antal vid vattentemperaturer över 17 grader varför provtagning bör ske under sommaren.

Marteilia refringens kan dock infektera sin värd redan under musslan eller ostronets första levnadsår. Under vinterhalvåret ligger infektionen vilande och är svår att upptäcka.

Hur kom de hit?

Det är oklart.

Möjliga effekter

Parasiten kan inte överföras till människor. Den kan endast infektera vissa marina ryggradslösa djur, främst blåmusslor och ostron. Då blåmusslor och ostron har ett stort kommersiellt värde medför sjukdomen stora ekonomiska konsekvenser för vattenbrukare.

Hindra spridning i svenska vatten

Sjukdomen är anmälningspliktig enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:16) om anmälningspliktiga djursjukdomar.

Vid misstanke om smittade skaldjur kan man kontakta Jordbruksverket eller Statens Veterinärmedicinska Anstalt.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter

Publicerad: 2016-06-16

Sidansvarig: Webbredaktionen