Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Ryggradslösa djur Arter med åtgärdsprogram

Flodkräfta (Astacus astacus)

Den svenska flodkräftan har minskat dramatiskt i takt med att signalkräfta har ökat. Flodkräftan är rödlistad som Akut hotad och det behövs åtgärder för att säkra livsmiljöer åt de flodkräftor som finns kvar.

Flodkräftan är inhemsk i svenska sötvatten. Det finns en månghundraårig tradition i Sverige att fiska och äta sötvattenskräftor, så arten har även ett ansenligt kulturellt, socialt och ekonomiskt värde.

Flodkräfta. Illustration: Lennart Molin.

Under 1960-talet planterades nordamerikanska signalkräftor ut i svenska vatten för att ersätta kräftpestdrabbade flodkräftor. Man visste inte då att signalkräftor är bärare av kräftpest men tålig mot sjukdomen. Flodkräftor dör däremot om de smittas.

Om arten

Den svenska flodkräftan och den introducerade signalkräftan liknar varandra både till utseende och till storlek. Läs nedan om några enkla knep för att se skillnad mellan de två kräftorna.

Flodkräftan förekommer i många olika typer av vatten, från stora sjöar till små bäckar. Genom utsättningar har den sedan 1500-talet också spridits till dammar, vattenfyllda stenbrott och älvar längs Norrlandskusten.

Den lever strandnära och på grunt vatten, gärna vid branta strandbrinkar där den gräver djupa bohålor eller där det finns gott om rötter, sten och andra gömställen. Beståndens täthet påverkas starkt av tillgången till skydd.

Flodkräftor är nattaktiva och allätare. De äter exempelvis insektslarver, snäckor, fiskrom och skott av vattenväxter. Kräftorna själva äts av flera rovdjur, bland annat mink och utter, abborre, ål, gädda och lake.

Parningen sker under hösten när vattnet börjar bli kallt, och honan bär de befruktade äggen under bakkroppen till nästa sommar. Då kläcks de direkt som mycket små kräftor.

Tillväxten varierar kraftigt mellan olika vatten, beroende på temperaturförhållanden och tillgång till föda. Flodkräftor kan bli upp till 18 centimeter långa (plus klor) och leva länge, troligen över 20 år.

Utbredning och status

Flodkräfta förekommer framför allt i norra och västra Svealand, i södra Norrland och längs norrlandskusten upp till Finska gränsen, samt på Gotland och Öland. Det finns även enstaka bestånd i Norrlands inland och sporadiskt finns den idag även i sydöstra Sverige.

Flodkräftan är klassad som Akut hotad (CR) i Artdatabankens nationella rödlista 2015. Den är även listad i EU:s Art- och habitatdirektiv, vilket innebär att Sverige har ett nationellt ansvar att förvalta beståndet.

Svenska regler för att skydda flodkräftan finns i Förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och i Fiskeriverkets föreskrift (2011:13) om utsättning samt flyttning av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar. I syfte att skydda flodkräftan omfattas signalkräftan dessutom av EU:s förordning (1143/2014) om invasiva främmande arter samt av Artskyddsförordningen. Läs mer om regler för fiske efter flodkräfta och signalkräfta.

Hotbild

Flodkräfta förekom tidigare i sjöar och rinnande vatten i större delen av landet, nedanför fjällkedjan. Men bestånden har minskat kraftigt. Man räknar med att hela 97 procent av bestånden har slagits ut under de senaste hundra åren, och nu finns knappt tusen kända vatten med flodkräfta i landet.

Arten har i huvudsak minskat till följd av kräftpest som i dagsläget främst sprids genom illegala utsättningar av signalkräfta. Flodkräftan har även drabbats av försurning, utsläpp, vattenregleringar och igenslamning av lämpliga livsmiljöer.

Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.

Åtgärdsprogram för flodkräfta

Åtgärdsprogram tumlare

Åtgärder

Det första åtgärdsprogrammet för flodkräfta upprättades 1998. Sedan dess har programmet uppdaterats, många åtgärder genomförts och ny kunskap tillkommit. Det krävs dock kraftfulla åtgärder för att skydda och utveckla de flodkräftbestånd som finns kvar om arten ska överleva.

En överskattad förväntan på signalkräftans produktivitet är drivkraften bakom många illegala utsättningar. Det finns därför ett stort behov av att informera om konsekvenserna och öka förståelsen för att flodkräfta och signalkräfta inte kan existera i samma vatten. Skyddade eller pestförklarade vatten bör dessutom förses med informationsskyltar som på flera språk upplyser om hur man undviker att sprida kräftpest oavsiktligt.

Vidare behövs länsvisa förvaltningsplaner och skyddsområden för flodkräftan, återställning av livsmiljöer och återintroduktion av flodkräftor där de har en chans att överleva. Fiske, transporter och försäljning av levande signalkräftor bör regleras i vissa områden, och illegalt utsatta signalkräftor bör avlägsnas eller stoppas med vandringshinder. Listningen av signalkräftan som invasiv främmande art på EU:s förordning (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter kommer att få konsekvenser som är till flodkräftans fördel. Sverige ska inom 18 månader, senast vintern 2018 upprätta en hanteringsplan för signalkräftan.

För att uppdatera kunskapen om antalet kräftlokaler i Sverige behöver samtliga län genomföra provfisken, vilket också är ett viktigt instrument för att dokumentera och följa upp genomförda återplanteringar av flodkräfta.

Skillnaden på signalkräfta och flodkräfta

Det finns några enkla knep att se skillnad på våra sötvattenskräftor. Exempelvis har signalkräftan en vit vårta vid tumgreppet, något som flodkräftan saknar.

Flodkräfta hane

Flodkräfta 

  • En rad med små taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld (A). Känn med fingret!
  • Mörka, enfärgade klor med mörkt "tumgrepp", ofta med en signalröd vårta (B).
  • Långa, mandelformade klor med riklig förekomst av vårtor och taggiga utskott.
  • Huvud och ryggsköld mörka, ofta svartaktiga, med vårtor och taggiga utskott.

Signalkräfta hane

Signalkräfta

    • Inga taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld (A). Känn med fingret!
    • Klorna ofta ljusare på undersidan. Vit vårta i "tumgreppet", oftast omgiven av en stor vit-turkos fläck (B).
    • Breda, "muskulösa" klor vars yta är slätare med insänkta porer.
    • Huvud och ryggsköld släta med insänkta porer. Oftast tydligt brun färgton.
    Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

    Taggar: Ryggradslösa djur Arter med åtgärdsprogram

    Publicerad: 2016-06-27
    Uppdaterad: 2017-04-21

    Sidansvarig: Webbredaktionen