Flodkräfta

Hitta på sidan

Den svenska flodkräftan (Astacus astacus) har minskat dramatiskt i takt med att signalkräftan har ökat. Flodkräftan är rödlistad som akut hotad och det behövs åtgärder för att säkra livsmiljöer åt de flodkräftor som finns kvar. Ett hållbart fiske av flodkräfta utgör inte hot mot arten utan kan tvärtom öka intresset att skydda arten.

Flodkräftan är inhemsk art. Det finns en månghundraårig tradition i Sverige att fiska och äta sötvattenskräftor, så arten har även ett ansenligt kulturellt, socialt och ekonomiskt värde.

Flodkräfta. Illustration.

Illustration: Lennart Molin.

Under 1960-talet planterades nordamerikanska signalkräftor ut i svenska vatten för att ersätta kräftpestdrabbade flodkräftor. Men då visste man inte att signalkräftor är bärare av kräftpest, men själva tål sjukdomen. Flodkräftor dör däremot om de smittas.

Om arten

Den svenska flodkräftan och den introducerade signalkräftan liknar varandra både till utseende och till storlek. Läs nedan om några enkla knep för att se skillnad mellan de två kräftorna.

Flodkräftan förekommer i många olika typer av vatten, från stora sjöar till små bäckar. Genom utsättningar har den sedan 1500-talet också spridits till dammar, vattenfyllda stenbrott och älvar längs Norrlandskusten.

Den lever strandnära och på grunt vatten, gärna vid branta strandbrinkar där den gräver djupa bohålor eller där det finns gott om rötter, sten och andra gömställen. Beståndens täthet påverkas starkt av tillgången till skydd.

Flodkräftor är nattaktiva och allätare. De äter exempelvis insektslarver, snäckor, fiskrom och skott av vattenväxter. Kräftorna själva äts av flera rovdjur, bland annat mink. utter, abborre, ål, gädda och lake.

Parningen sker under hösten när vattnet börjar bli kallt, och honan bär de befruktade äggen under bakkroppen till nästa sommar. Då kläcks de direkt som mycket små kräftor.

Tillväxten varierar kraftigt mellan olika vatten, beroende på temperaturförhållanden och tillgång till föda. Flodkräftor kan bli upp till 18 centimeter långa (plus klor) och leva länge, troligen över 20 år.

Utbredning och status

Flodkräfta förekommer framför allt i norra och västra Svealand, i södra Norrland, längs norrlandskusten upp till Finska gränsen samt på Gotland och Öland. Det finns även enstaka bestånd i Norrlands inland och sporadiskt hittas flodkräftan även i sydöstra Sverige.

Flodkräftan är klassad som Akut hotad (CR) i Artdatabankens nationella rödlista 2015. Den är även listad i EU:s Art- och habitatdirektiv, vilket innebär att Sverige har ett nationellt ansvar att förvalta beståndet.

Svenska regler för att skydda flodkräftan finns i Förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och i Fiskeriverkets föreskrift (2011:13) om utsättning samt flyttning av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar. I syfte att skydda flodkräftan omfattas signalkräftan dessutom av EU:s förordning (1143/2014) om invasiva främmande arter samt av Artskyddsförordningen.

Underlag för förvaltning

Havs- och vattenmyndigheten beställer varje år uppdaterade underlag om fisk- och skaldjursbestånden i hav och sötvatten (resurs- och miljööversikt). Underlaget tas fram av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och presenteras från och med 2023 i digital form på www.fiskbarometern.se.

Hotbild

Flodkräfta förekom tidigare i sjöar och rinnande vatten i större delen av landet, nedanför fjällkedjan. Men bestånden har minskat kraftigt. Man räknar med att hela 98 procent av bestånden har slagits ut under de senaste hundra åren. Nu finns knappt tusen kända vatten med flodkräfta i landet.

Arten har i huvudsak minskat till följd av kräftpest som i dagsläget främst sprids genom illegala utsättningar av signalkräfta. Flodkräftan har även drabbats av försurning, utsläpp, vattenregleringar och igenslamning av lämpliga livsmiljöer.

Fiske av flodkräfta är inte ett hot mot arten.

Åtgärder

Det första åtgärdsprogrammet för flodkräfta upprättades 1998. Sedan dess har programmet uppdaterats, många åtgärder genomförts och ny kunskap har tillkommit. Det krävs dock kraftfulla åtgärder för att skydda och utveckla de flodkräftbestånd som finns kvar om arten ska överleva.

En överskattad förväntan på signalkräftans produktivitet är drivkraften bakom många illegala utsättningar. Det finns därför ett stort behov av att informera om konsekvenserna och öka förståelsen för att flodkräfta och signalkräfta inte kan existera i samma vatten. Skyddade eller pestförklarade vatten bör dessutom förses med informationsskyltar som på flera språk upplyser om hur man undviker att sprida kräftpest oavsiktligt.

Vidare behövs förvaltningsplaner för varje län och skyddsområden för flodkräftan, återställning av livsmiljöer och återintroduktion av flodkräftor där de har chans att överleva. Fiske, transporter och försäljning av levande signalkräftor bör regleras i vissa områden, och illegalt utsatta signalkräftor bör avlägsnas eller stoppas med vandringshinder. Listningen av signalkräftan som invasiv främmande art på EU:s förordning (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter kommer att få konsekvenser som är till flodkräftans fördel.

För att uppdatera kunskapen om antalet kräftlokaler i Sverige behöver samtliga län genomföra provfisken, vilket också är ett viktigt instrument för att dokumentera och följa upp genomförda återplanteringar av flodkräfta.

Åtgärdsprogram

Skillnaden på signalkräfta och flodkräfta

Det finns några enkla knep att se skillnad på våra sötvattenskräftor. Exempelvis har signalkräftan en vit vårta vid tumgreppet, något som flodkräftan saknar.

Signalkräfta

Signalkräfta.Förstora bilden

Signalkräfta. Illustration av Jakob Robertsson/Typoform.

  • Inga taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld. Känn med fingret!
  • Klorna ofta ljusare på undersidan. Vit vårta i "tumgreppet", oftast omgiven av en stor vit-turkos fläck.
  • Breda, "muskulösa" klor vars yta är slätare med insänkta porer.
  • Huvud och ryggsköld släta med insänkta porer. Oftast tydligt brun färgton.

Flodkräfta

Flodkräfta.Förstora bilden

Flodkräfta. Illustration av Jakob Robertsson/Typoform.

  • En rad med små taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld. Känn med fingret!
  • Mörka, enfärgade klor med mörkt "tumgrepp", ofta med en röd vårta.
  • Långa, mandelformade klor med riklig förekomst av vårtor och taggiga utskott.
  • Huvud och ryggsköld mörka, ofta svartaktiga, med vårtor och taggiga utskott.
Publicerad: 2016-06-27
Sidansvarig: Webbredaktion