Ål
Den europeiska ålen (Anguilla anguilla) utgör ett enda bestånd, och dess utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa. Rekryteringen av ål har under de senaste femtio åren minskat med 90–95 procent och ligger fortfarande på en kritiskt låg nivå, mycket långt ifrån nivåer som skulle indikera ett hållbart bestånd. Ålbeståndet är bedömt som Akut hotad (CR).
Ålfiskeförbud
Sedan maj 2007 är det förbjudet att fiska ål för alla, i havet och i större delen av svenska sötvattensområdena.
Förbudet är undantaget ett begränsat antal yrkesfiskare som fiskar med stöd av särskilt ålfisketillstånd. Förbudet från att fiska ål är även undantaget fritidsfiske i vissa vattenområden där ålen inte kan vandra ut till kusten på grund av nedströms belägna vattenkraftverk. Denna ål är förbjuden att säljas. Undantagna vattenområden finns beskrivna i myndighetens föreskrifter om fiske i sötvatten.
Svenska ålförvaltningsplanen
Illustration: Wilhelm von Wright.
För att rädda den europeiska ålen har EU ställt krav på medlemsländerna att de ska ta fram nationella ålförvaltningsplaner. Sverige fick sin plan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. HaV är ansvarig myndighet för arbetet med ålförvaltningsplanen.
Uppdatering av förvaltningsplanen
Planens långsiktiga målsättning är att uppnå ett bestånd av utvandrande blankål som motsvarar 40 procent av den blankål som skulle kunna produceras i ett av människan opåverkat bestånd. För att genomföra åtgärder inom förvaltningsplanen så effektivt som möjligt, med maximal effekt på blankålsutvandringen betraktas hela Sverige som ett ålavrinningsområde. Det huvudsakliga målet i förvaltningsplanen är att dimensionera åtgärderna så att de, om de genomförs i samma utsträckning över hela Europa, bidrar till att uppnå det långsiktiga målet.
- Reducera fiskets påverkan
- Minska påverkanav vattenkraften
- Stödutsättningar av ålyngel
- Ökad kontroll och tillsyn
En utvärdering av genomförda åtgärder ska rapporteras till EU-kommissionen var tredje år, enligt krav i artikel 9 i EU:s ålförordningen.
Sverige har hittills lämnat in fyra rapporteringar, varav den senaste lämnades i augusti 2021. Med anledning av att förutsättningar och mänsklig påverkan skiljer sig åt inom Sverige utvärderas västkusten, Östersjön och inlandsvatten separat. SLU Aqua har i uppdrag av HaV att sammanställa data och utvärdera genomförandet av planen.
Genomförandet av planen är en anpassningsbar process där resultatet av åtgärderna utvärderas kontinuerligt.
Underlag för förvaltning
Havs- och vattenmyndigheten beställer varje år uppdaterade underlag om fisk- och skaldjursbestånden i hav och sötvatten (resurs- och miljööversikt). Underlaget tas fram av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och presenteras från och med 2023 i digital form på www.fiskbarometern.se.
Fakta om ål
Utbredning
Ålen finns, eller rättare sagt fanns förr, i hela landet med undantag för fjällregionen och vissa vatten på sydsvenska höglandet. Den finns även längs våra kuster, inklusive runt och på Öland samt Gotland. Förekomsten av vandringshinder har avsevärt minskat ålens utbredning.
Lek
Ålen leker på några hundra meters djup under vårvintern i Sargassohavet, strax söder om Bermuda. Ägg och larver lever i den fria vattenmassan.
Vandringar
Ålen vandrar långt och larverna transporteras av strömmar mot Europas kuster. Sannolikt tar det mellan ett och tre år för larverna att nå våra kuster. När ålen vuxit upp till blankål vandrar den under minst ett halvt år tillbaka till Sargassohavet där den dör efter lek.
Ålder och storlek
Honor som lekvandrar från Östersjön genom Öresund är runt 12 år. Blankål som fångas i yrkesfisket i Mälaren, Vänern och Bolmen är i genomsnitt 16–18 år gamla.
De få hanar som förekommer är små och lekvandrar redan vid lägre ålder (7–10 år). En ål som levde hela sitt liv i ett akvarium blev 85 år och en så kallad brunnsål från Brantevik kan ha blivit 155 år. Hanar är sällan över 50 cm i längd. Den största honan som fångats var 133 cm och vägde 6,6 kg.
Levnadssätt
När ålen kläcks är larven genomskinlig och tillplattad. Ynglen som når Europas kuster är fortfarande genomskinliga och kallas glasål. Under uppväxtstadiet i söt- och brackvatten får ålen pigment och kallas för gulål. I Sverige dominerar honor nästan helt. Eftersom ålen inte leker i fångenskap, går det inte att utöka det totala ålbeståndet genom odling, utan odlad ål har först samlats in som glasål.
