Västlig moskitfisk | Gambusia affinis
Västlig moskitfisk är en främmande art. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Fakta
- Latinskt namn: Gambusia affinis
- Svenskt namn: Västlig moskitfisk
- Organism: fiskar
- Livsmiljö: Sötvatten
- Ursprung: Västra och södra USA
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): Låg risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Västlig moskitfisk i Artdatabanken
Hur känns den igen?
Arten har en liten och robust kropp med en rygg som varierar från olivgrön till brun, medan sidorna är grå med en blåaktig ton. På den övre bakre delen av buken finns en svart fläck omgiven av ett gyllene område ovanför och bakom analöppningen. Buken är silvervit. Hos könsmogna honor finns en svart fläck ovanför och något framför analöppningen, och honorna är generellt större än hanarna.
Hanar blir upp till cirka 4 centimeter långa, medan honor kan nå en total längd på upp till 7 centimeter. Munnen är terminal och uppåtriktad, anpassad för födosök vid vattenytan. Ryggfenan är liten och rundad med 7–9 mjuka fenstrålar och sitter bakom analfenan, som har 9–10 mjuka fenstrålar. Rygg- och stjärtfenan har små svarta prickar, och stjärtfenan är rundad. Hos vuxna hanar är de första fenstrålarna i analfenan kraftigt förlängda och fungerar som parningsorgan (gonopodium).
Västlig moskitfisk Foto: Fredlyfish 4-CC-BY-SA-4.0
Svenska fynd
Arten finns ännu inte i Sverige (2025).
Hur lever de?
Västlig moskitfisk förekommer i långsamt rinnande vatten, stilla pooler i bäckar, bakvatten, sidopooler samt vegetationsrika dammar och sjöar, både i sötvatten och bräckta miljöer. Hanar blir könsmogna vid en längd på cirka 2 centimeter och ungefär en månads ålder, medan honor når könsmognad vid cirka 3 centimeter och omkring 1,5 månader.
Arten är levandefödare, vilket innebär att ungarna föds levande. Honor kan bära mellan 30 och 60 yngel eller fler per kull, och dräktigheten varar ungefär en månad. Honorna kan lagra sperma och föröka sig flera gånger per år. Livslängden är i genomsnitt 15 månader, men individer kan leva upp till tre år.
Det är en tålig art som kan överleva i miljöer med låg syrehalt, hög salthalt och temperaturer upp till 42 °C under kortare perioder. Den är främst rovdjur och livnär sig på zooplankton, små ryggradslösa djur, växt- och djurrester (detritus) samt ägg och yngel av fisk och groddjur. Samtidigt är den en opportunistisk allätare som även kan konsumera alger och kiselalger. Arten är ibland kannibalistisk och kan äta sina egna yngel. Den uppvisar aggressivt beteende mot andra fiskar och kan orsaka allvarliga skador som i vissa fall leder till döden.
Hur kom de hit?
Arten har sitt ursprung i Nordamerika, främst i östra och södra USA samt i Mexiko. Den hittades i Italien omkring 1927 och har därefter introducerats över hela världen som en åtgärd för att bekämpa mygg och begränsa spridningen av malaria, liksom inom akvariehandeln som levande foder för prydnadsdjurande rovfiskar.
Möjliga effekter
Introduktionerna har dock haft betydande negativa effekter på inhemska fisk-, groddjurs- och evertebratsamhällen som följd av aggressivitet, konkurrens och predation.
