Storslinga | Myriophyllum aquaticum
Storslinga är en främmande art. Arten är potentiellt invasiv. Arten finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den bland annat är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.
Fakta
- Latinskt namn: Myriophyllum aquaticum
- Svenskt namn: storslinga
- Organism: växter
- Livsmiljö: Sötvatten
- Ursprung: Sydamerika
- Förekommer i Sverige: Ja
- Potentiellt invasiv: Ja
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 4 - hög risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Storslinga i Artdatabanken
-
Faktablad: Ladda ner faktablad
Pdf, 454.2 kB.
Hur känns de igen?
Arten är svår att skilja från andra arter i släktet.
Storslinga tillhör familjen slingerväxter och släktet slingor. Den är flerårig och kan växa både under vatten och ovanför i våtmarksmiljöer. Storslingan kan bli upp till 2 meter lång och bladen sitter i kransar längs stammen. Bladens utseende beror på om de växer under eller över vattenytan. Undervattensbladen är fjäderlika och ganska mjuka medan bladen över vattenytan är mindre och styvare. Blommorna är mycket små, vita och sitter i bladvecken på en blomställning som ofta sticker upp flera decimeter över vattenytan. Arten är skildkönad och i Europa har det endast rapporterats honplantor.
Svenska fynd
Det första fyndet av storslinga kommer från Kumla i Örebro län 2024. Där hittade man den i en anlagd sjö som används för både bad och fiske.
Hur lever de?
Storslinga kan växa både under vattenytan i sötvatten och ovanför vattenytan i våtmarker. Den växer främst i lugna, näringsrika, mjukbottnade vatten som exempelvis sjöar, åar, dammar, diken, kärr och våtmarker.
Arten förökar sig endast vegetativt i Europa och även i sitt ursprungliga område beskrivs fröspridning som mindre vanligt. Spridning inom vattensystem sker genom att stamdelar lossnar och flyter iväg. Endast en liten stamdel med nod behövs för att en ny planta ska kunna bildas. I Nilen i Egypten förklaras växtens spridning uppströms med båttrafik men även större sjöfågel sägs kunna sprida växtdelar.
Även om storslinga främst växer i sötvatten så klarar den en salthalt på 3,3 promille vilket gör att den även kan växa i flodmynningar om den kan hitta skydd mot vågverkan och strömmar.
Hur kom den hit?
Storslinga har spridits via handel med akvarie- och dammväxter över hela världen. Inom EU har arten varit förbjuden sedan 2016.
Möjliga effekter
Storslingan kan bilda täta bestånd som konkurrerar ut annan växtlighet och påverkar ekosystemet. Mindre vattensamlingar kan växa igen helt vilket kan hindra både djur och växter från att nyttja miljön som tidigare. Det finns studier från Europa som visar att den biologiska mångfalden sjunker i de dammar och våtmarker där arten har etablerat sig.
Stora bestånd av storslinga kan även försvåra rekreation som bad, fiske och båttrafik. Även diken och bevattningsdammar kan växa igen och växtmassorna kan täppa till vattenintag, rör och pumpar. Ett framtida varmare klimat kommer att gynna arten.
Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det via invasivaarter.nu.
Hindra spridning i svenska vatten
Det räcker med att små bitar av växten sprids för att den ska etablera sig i ett nytt vatten. Se till att du inte får med dig växtdelar när du flyttar dig mellan olika vatten. Häll aldrig ut innehåll från akvarier och trädgårdsdammar i naturen.
