Musselblomma | Pistia stratiotes

Svenska fynd

Musselblomman har spridits över världen med människans hjälp. I södra Europa har den etablerat sig, till exempel i Österrike, men i Sverige är arten endast påträffad vid två tillfällen utanför odling.

Första gången musselblomma påträffades i Sverige var på ett trädgårdsutkast i anslutning till en handelsträdgård vid Falköping 2006. Andra gången i en sjö vid Sollentuna 2011. Där förekom ett 50-tal plantor. Enligt uppgift ska ursprunget då ha varit att ett akvarium tömts i sjön.

Musselblomman är en köldkänslig art. Våra kalla vintrar har hittills därför begränsat musselblommans möjlighet att etablera sig i Sverige.

Hur lever de?

Musselblomman är ursprungligen en tropisk växt som förekommer i näringsrika sötvattens sjöar och dammar men kan även finnas i långsamflytande vattendrag. Plantorna överlever inte frysförhållanden, dock kan fröna överleva temperaturer runt -5°C i några veckor. Det sker dock ingen groning under 20°C. Fröspridning har inte studerats i detalj, viss avvikelse kan förekomma. Efter att fröna har släppts flyter de i väg och antas transporteras av strömmar eller vattenfåglar innan de sjunker till botten av en vattensamling där de sedan gror. När de grott efter cirka 5 dagar så flyter de upp till ytan igen. Om förhållandena är lämpliga kan den tillväxa snabbt och arten kan på kort tid täcka stora arealer.

Hur kom de hit?

Arten har sitt ursprung i Sydamerika (Bolivia, Brasilien, Paraguay). Den registrerades första gången i Nederländerna 1973 och har därefter påträffats i stora delar av Europa, bland annat i Österrike, Belgien, Kroatien, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Norge, Portugal, Rumänien, Ryssland, Slovenien, Spanien och Storbritannien. Arten introducerades medvetet som prydnadsväxt i dammar och akvarier, men kan även spridas oavsiktligt som förorening i importerade varor, via fartygs ballastvatten och sediment, samt på fiskeredskap, båtar med mera.

Spridning till nya lokaler kan ske på olika sätt. Arten saluförs som akvarieväxt och som prydnadsväxt till dammar. Detta är troligtvis den största orsaken till spridning utanför odlingar. Det är även troligt att skott fastnar på sjöfåglar och andra djur som rör sig mellan olika vatten.

Möjliga effekter

Fritt flytande växter, som musselblomman, utgör ett allvarligt hot mot sötvattenekosystemen där den kan etablera sig, genom att de bildar stora, täta mattor.

Den förändrar de fysikaliska, kemiska och biologiska egenskaperna i inhemska vattenmiljöer genom att sänka vattenhastigheten, hindra fotosyntesen under ytan, minska syrehalten, öka näringsbelastningen och förändra fiskars lekplatser. Dessa förändringar dödar fiskar och ryggradslösa djur samt stör näringskedjan. Arten har även negativa effekter på människans användning av vattenmiljöer genom att blockera vattenvägar och störa olika tekniska konstruktioner.

Hindra spridning i svenska vatten

Musselblomma omfattas av unionsförteckningen över invasiva främmande arter enligt EU:s förordning (1143/2014). Därmed är det förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta eller släppa ut musselblomma i naturen.