Musselblomma | Pistia stratiotes

Svenska fynd

Musselblomman har spridits över världen med människans hjälp. I södra Europa har den etablerat sig, till exempel i Österrike, men i Sverige är arten endast påträffad vid två tillfällen utanför odling.

Musselblomman är en köldkänslig art. Våra kalla vintrar har hittills därför begränsat musselblommans möjlighet att etablera sig i Sverige.

Hur lever de?

Den förekommer i sötvatten, i näringsrika sjöar, dammar och långsamflytande vattendrag. Om förhållandena är lämpliga kan tillväxten vara snabb och arten kan på kort tid täcka stora arealer.

Hur kom de hit?

Spridning till nya lokaler kan ske på olika sätt. Arten saluförs som akvarieväxt och som prydnadsväxt till dammar. Detta är troligtvis den största orsaken till spridning utanför odlingar. Det är även troligt att skott fastnar på sjöfåglar och andra djur som rör sig mellan olika vatten.

Första gången musselblomma påträffades i Sverige var på ett trädgårdsutkast i anslutning till en handelsträdgård vid Falköping 2006. Andra gången i en sjö vid Sollentuna 2011. Där förekom ett 50-tal plantor. Enligt uppgift ska ursprunget då ha varit att ett akvarium tömts i sjön.

Möjliga effekter

Fritt flytande växter, som musselblomman, utgör ett allvarligt hot mot sötvattenekosystemen genom att de bildar stora, täta mattor. De förändrar ljusförhållandena och konkurrerar ut andra arter som växer under ytan. Tillväxten av andra arter kan också bli begränsad genom att musselblomman frisätter kemiska ämnen som ger den konkurrensfördelar. Blir omfattningen stor så kan till och med vissa vattenvägar blockeras, vilket då även ställer till problem för till exempel turism, vattenkraft och bevattning.

Hindra spridning i svenska vatten

Musselblomma omfattas av unionsförteckningen över invasiva främmande arter enligt EU:s förordning (1143/2014). Därmed är det förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta eller släppa ut musselblomma i naturen.