Aktuellt • 26 februari 2021
"Vi har tagit fram en metod för att hantera både fattigdom och jämställdhet i havsplanering"
Det internationella nätverket Environment for Development presenterade i går (25 februari) en studie om fattigdom och jämställdhet inom havsplanering. Studien är gjord på uppdrag av SwAM Ocean; HaV:s program för internationellt utvecklingssamarbete. Jane Turpie, forskare vid University of Cape Town, är engagerad i nätverket.
Jane Turpie, senior forskare vid University of Cape Town, är engagerad i forskning om miljöpolitik
Berätta kort om dig själv!
– Jag är senior forskare vid enheten för miljöpolitik – EPRU – vid University of Cape Town i Sydafrika. EPRU är det sydafrikanska centret för nätverket ”Environment for Development Initiative” som drivs av Göteborgs universitet och är finansierat av den svenska biståndsmyndigheten SIDA.
Vad handlar studien om?
– Vi har tagit fram en metod för att hantera både fattigdom och jämställdhet i havsplanering. Havsplanering har fått allt större betydelse internationellt de senaste decennierna och nu särskilt i utvecklingsländerna som en strategi för att åstadkomma hållbar utveckling av den "blå ekonomin". Samtidigt ses det som en process som synliggör – och förhoppningsvis minimerar – användarkonflikter och miljöeffekter. Dessutom kan en storskalig planeringsprocess som havsplanering bidra till att länderna uppfyller sina mål för hållbar utveckling.
– Det finns dock farhågor, baserade på erfarenheterna hittills, att havsplaneringen främst gynnar intressenter som redan är resursstarka och inflytelserika. Kritiker hävdar att processen ofta har brustit när det gäller inkludering och att den missbrukas av starka aktörer för att nå sektoriella snarare än kollektiva mål. I synnerhet i utvecklingsländerna riskerar processen att störas av brist på data, ojämn tillgång till information, ojämn maktfördelning och liknande.
– Havs- och vattenmyndigheten beställde studien för att se vad som kunde göras för att säkerställa att havsplanering kan bidra till att göra positiv skillnad när det gäller fattigdomsbekämpning och jämställdhet. Faktum är att väldigt lite har gjorts på det här området tidigare. Köns- och fattigdomsperspektivet i havsplanering är väldigt outforskat, och arbetet vi gör här blir därför något av ett pionjärarbete.
Vad har ni kommit fram till så här långt?
– Det är uppenbart att framgång i havsplanering kommer att vara beroende av att det är hållbart både i sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner. Vi har studerat vetenskapliga belägg och diskussioner om havsplaneringens sociala hållbarhet.
– Metoden vi har tagit fram hanterar detta i praktiken. Det är en uppsättning steg som måste ingå i processen för att säkerställa detta, början på en checklista och kriterier för social hållbarhet för att planera och utvärdera processen. Därefter har vi studerat hur de potentiella och eventuella sociala effekterna av havsplanering kan mätas mot någon basnivå.
– Även om det naturligtvis aldrig kommer att råda fullständig enighet, så säkrar man, om man följer principerna för social hållbarhet, att människor från alla samhällsskikt kommer att acceptera och följa principerna för havsplanering och därmed bidra till dess framgång.
Hur kan resultaten komma till praktisk nytta?
– Vi hoppas att hållbarhetsstegen och de sociala kriterierna för inkludering i processen kan införlivas i internationella och nationella riktlinjer för havsplanering som fortfarande är under utveckling. Den sociala hållbarhetschecklistan och styrkortet blir ett användbart verktyg för planering och utvärdering av havsplanering.
Vad sker härnäst?
– Med start 2021 vill nu applicera vår teori och metod på två fallstudier i SwAM Ocean:s fokusregion – Västra Indiska Oceanen. Detaljerna för hur och var detta ska ske är fortfarande under diskussion, särskilt vad gäller insamling av data och beräkningen av mätvärdena för att utvärdera effekter.