Är det staten eller den i vars intresse beslutet tas som står för ersättning?

Det saknas bestämmelser i miljöbalken och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet om vem som ska betala ersättning för den skada som den som avstår vatten drabbas av. När det gäller t.ex. ersättningar enligt 31 kap. miljöbalken och lagen om skydd mot olyckor (2003:778) är det staten eller kommunen som är ansvarig beroende på om det är ett statligt eller kommunalt beslut som grundar ersättningsanspråket, se 31 kap. 7 första stycket § miljöbalken och 7 kap. 8 § lagen om skydd mot olyckor. I 31 kap. 7 § andra stycket miljöbalken finns dock ett undantag från denna regel när det är fråga om föreskrifter för ett vattenskyddsområde som beslutats på ansökan av en kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet fastställts. I dessa fall är det sökanden som betalar ersättningen.

I avsaknad av en tydlig reglering i frågan och då ett föreläggande enligt 2 kap. 10 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är ett statligt beslut är det rimligt att utgå ifrån att det är staten som ska betala ersättningen. Denna slutsats är dock inte självklar då ett föreläggande enligt 2 kap. 10 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet normalt meddelas på ansökan av en kommun eller någon annan som har behov av vatten. Om man tillämpar 31 kap. 7 § andra stycket miljöbalken analogt skulle man mycket väl kunna argumentera för att det borde vara den som ansökt om länsstyrelsens föreläggande som ska betala ersättning.