Ekosystembaserad
utveckling av indikatorer
för pelagiska födovävar

Sammanfattning

Bedömningen av födovävar, eller ’näringsvävar’, är fortfarande under utveckling. För att uppnå en effektiv ekosystembaserad havsförvaltning är det avgörande att kunna visa på förändringar i marina näringsvävar.

I dagsläget finns endast några få indikatorer som till exempel kan användas för att beskriva dynamiken i energitransport i marina system.

Födovävar som indikatorer ska helst beskriva tillståndet i ett marint system, trots att sådana system är dynamiska och har komplexa interaktioner som ofta är icke-linjära.

Havsområden som karaktäriseras av tydliga miljögradienter, som exempelvis Östersjön, medför ytterligare svårighet vid bedömningar av systemets tillstånd, eftersom det är nödvändigt att känna till hur pass relevanta indikatorerna är över hela spannet av miljöförhållanden som finns i området.

Vi rekommenderar att följande indikatorer används till riskanalyser eller
utvärdering av förvaltningsalternativ för pelagiska födovävar i de studerade områdena, inom Havsmiljödirektivet:

• För Bornholmsbassängen: Total djurplanktonförekomst (Total
  Zooplankton Abundance, TZA), förhållandet mellan hinnkräftor och
  hoppkräftor (Ratio Cladocerans to Copepods, RCC), skarpsill (Sprat), strömming (Herring), samt torsk (Cod).
  
  
• För Gotlandsbassängen: Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS), förhållandet mellan hinnkräftor och hoppkräftor (Ratio Cladocerans to
  Copepods, RCC), skarpsill (Sprat), strömming (Herring), samt torsk (Cod).
  
  
• För Bottenhavet (där långsiktiga fiskdata saknas): Total
  djurplanktonförekomst (Total Zooplankton Abundance, TZA),
  Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS) samt hoppkräftsbiomassa (Cops).