Sökresultat

Den nordamerikanska signalkräftan ( Pacifastacus leniusculus ) har importerats och satts ut i ett 20-tal europeiska länder för att ersätta inhemska flodkräftor som drabbats av kräftpest. Men signalkräftor visade sig själva bära på kräftpestsvampen, därför ska de aldrig ska planteras ut i vatten där flodkräftan kan leva.

Stenkrabba är en allätare och har sitt ursprung från kallare och halvtempererade vattenområden längs Nordamerikas ostkust. Endast en observation är hittills känd från den europeiska kontinenten, i svenska delen av Kattegatt 2019.

Blåskrabbor ( Hemigrapsus sanguineus ) kan uppträda i massförekomst. De finns som främmande art längs Atlantkusten och Nordsjökusten, och ett ökande antal blåskrabbor har hittats även på svenska västkusten.

Ett antal amerikanska humrar ( Homarus americanus ) har hittats i havet på svenska västkusten, och det behövs åtgärder för att hindra ytterligare spridning. Amerikansk hummer kan bli ett allvarligt hot för vår inhemska, europeiska hummer.

Klängmedusan ( Gonionemus vertens ), även kallad klängmanet, har sitt ursprung i de norra och västra delarna av Stilla havet men har spridit sig till Atlanten och hittas numera i de flesta av Europas havsområden.

Vandrarmusslan har funnits länge i svenska sjöar och vattendrag, hittills utan att orsaka större problem. Men på andra håll i världen har massförekomst av vandrarmusslor fått allvarliga konsekvenser.

Denna nordamerikanska dvärgkrabba har funnits i tyska och polska kustvatten sedan 1950-talet. Under 2000-talet började den sprida sig norrut i Östersjön och 2014 hittade man den första i svenska vatten.

Ålnematoden är en parasit som inte skadar sin naturliga värd, den japanska ålen. Vår europeiska ål verkar dock inte lika motståndskraftig mot ålnematoden som nu är en främmande och invasiv art i de flesta europeiska länder.

Skeppsmask är egentligen ingen mask utan en borrande mussla. Den kallas för havets termit och har genom historien ödelagt både skepp, varv och hamnar. Till Västerhavet kom den under 1800-talet.

Slät havstulpan är en av de första främmande arterna man känner till i Östersjön. Den upptäcktes under 1800-talet, och är en art som ställer till en del besvär genom att den växer på till exempel båtar och bryggor.