Hur ser processen ut? Ska VA-huvudmannen genom beslut från kommunfullmäktige eller annan relevant instans inkomma med begäran om att länsstyrelsen ska använda sig av bestämmelsen?

Om en kommun eller en VA-huvudman vill att länsstyrelsen ska använda sig av bestämmelsen krävs att kommunen eller VA-huvudmannen vänder sig till länsstyrelsen och begär att länsstyrelsen agerar i frågan. Hur beslutsprocessen ser ut inom kommunen regleras i kommunens delegationsordning och i kommunallagen. Kommunen kan genom att utnyttja möjligheterna till delegation förkorta besluts-vägarna och därigenom korta ner beslutsprocessen inom kommunen.

Det finns inga bestämmelser i miljöbalken eller lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet om hur processen inför ett beslut enligt 2 kap. 10 § LSV ska se ut. Länsstyrelsens handläggning regleras därför uteslutande i förvaltningslagen (2017:900).

Länsstyrelsen avgör vilket underlag som behövs för att ta ställning till om det finns skäl att tillämpa bestämmelsen och, om så är fallet, hur föreläggandet ska utformas. I förvaltningslagen finns bl.a. bestämmelser om beslutsmyndighetens utredningsskyldighet, kommunikation med parter samt möjligheten att meddela snabba beslut i brådskande ärenden.

För att länsstyrelsen ska ha möjlighet att ta ställning till om bestämmelsen är tillämplig och hur ett eventuellt föreläggande ska utformas är det nödvändigt att länsstyrelsen har tillgång till underlag som visar omfattningen av den rådande vattenbristen, om det finns några alternativa sätt att hantera situationen, vilka eventuella tillstånd som finns för vattenuttaget och hur mycket vatten som behöver avstås för att tillgodose det allmänna behovet. När det är någon annan än länsstyrelsen som tar initiativ till beslutet är det rimligt att det är den som tagit initiativet som förser länsstyrelsen med nödvändigt underlag. När det gäller omfattningen av vattenbristen kan det vara lämpligt att länsstyrelsen själv hämtar in underlag från SMHI och/eller SGU.