Sök

Staksill ( Alosa fallax ) är en storväxt sillfisk som liknar majfisk, men har fler mörka fläckar på kroppssidan. Majfisk förekommer sällsynt i svenska vatten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Stensimpa ( Cottus gobio ) är utbredd över större delen av Europa och har sin östgräns vid Uralbergen. I Sverige finns den i lägre regioner över hela landet utom på Öland.

Kroppen täckt av blandat stora och små mörka prickar. Näsflikarna når inte fram till munnen. Sällsynt längs danska Nordsjökusten och mycket sällsynt i Västerhavet. 

I Vindelälvens avrinningsområde finns en ekotyp som är unik bland sikarna och det är storskallesiken ( Coregonus maraena morphotype storskallesik ). Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Storspigg ( Gasterosteus aculeatus aculeatus ) finns allmänt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandkusten. Den finns både i sötvatten, bräckt vatten och saltvatten. Det finns både stationära bestånd och vandrande bestånd. Arten är cirkumpolär, vilket innebär att den finns i norra Europa, norra Asien och Nordamerika. Den har utplanterats i stora delar av centrala och södra Europa.

Stäm ( Leuciscus leuciscus ) är en mörtlik karpfisk med stora silvriga fjäll, bred rygg, smal stjärtspole, grå eller svagt rödaktiga fenor samt gult öga.

Under lång tid utgick man ifrån att alla störar längs Europas atlantkusten och i Östersjön var av arten europisk stör ( Acipenser sturio ). Idag vet vi att atlantstör ( Acipenser oxyrinchus ) var den historiskt dominerande arten i svenska vatten även om europeisk stör har hittats på västkusten. Från Göta älv finns lek av atlantstör bekräftat fram till senare delen av 1800-talet. Idag försöker man att återintroducera båda arterna – atlantstör sätts ut i Östersjön och europeisk stör i västra Europa.

Sutare ( Tinca tinca ) är vanlig i sjöar i södra och mellersta Sverige, och den påträffas också i utsötade vikar i Östersjön. Den finns också på flera håll längs nästan hela norrlandskusten och en bra bit in i Norrlands inland.

Nos långt utdragen. Enfärgad, mörkt brun ovan och under. En rad med minst 30 taggar längs svansens mittlinje. Från Kattegatt finns en rapport om ett exemplar fångat mellan Skagen och svenska kusten i november 1928.

Kransalger växer på mjuka bottnar där finare sediment kan ansamlas. Arterna som växer runt våra kuster förekommer därför i relativt vind- och vågskyddade miljöer som grunda skyddade vikar och vid flodmynningar. Områden med kransalger är viktiga uppväxtmiljöer för fisk.