Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Öring (Salmo trutta)

Öringen föds i rinnande vattendrag där de vuxna öringarna placerat sina ägg i gropar under lekperioden på hösten. Arten finns i hela Sverige och lever både i hav, insjöar och vattendrag.

Illustration: Wilhelm von Wright

Vandringar

En del öringbestånd stannar i hemmavattendraget för att växa sig stora. För de bestånd som vandrar tar det ett till fem år innan de unga öringarna är stora nog (10–25 centimeter) för att vandra till havet eller en insjö.

De stannar i ett halvt till tre år i havet eller sjön innan de vandrar tillbaka för lek. Småvuxna havsöringsbestånd brukar vandra som mest 20 mil, medan långvandrare från de sydligare åarna vandrar betydligt längre.

Utbredning

Öring finns över hela landet, från kusten till fjället, och hittas även i kustvatten från Haparanda till Strömstad.

Faktablad för Öring

Läs faktablad
Publicerat:
4 januari 2017

I resursöversikten för Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten kan du läsa vidare om hur arten fiskas, förvaltas, om dess beståndsstatus och om den biologiska rådgivningen.

Bestånd

Östersjön

Östersjöns öringar har relativt god beståndsstatus med en produktion på 80 procent av den förväntade fulla produktionen.

Södra ostkustens bestånd varierar betydligt i status. Sämst är förhållandena i de flacka jordbruksområdena. Den dåliga statusen orsakas av övergödning, kanalisering, vandringshinder, vattenkraft och extremt låg vattenföring under sommaren på grund av ett utdikat landskap.

Bestånden i norra Bottenviken är svaga, vilket troligen är orsakat av bland annat nätfiske på kusten, vandringshinder, flottledsrensningar och vattenkraft. Beståndsstatusen har dock ökat från runt 60 procent år 2001 till cirka 68 procent som ett medelvärde för åren 2010–2015 (där 100 procent är maximal nivå).

I södra delen av Bottenhavet är beståndsstatusen ännu svagare men omfattande restaureringsåtgärder börjar ge effekt. Hinder för återhämtning av många bestånd är vattenkraftutbyggnaden och fiskeregler som gäller just denna del av Östersjön, med ett minimimått på 40 centimeter som är långt under längden hos en könsmogen öring.

Kattegatt och Skagerak

En god tillgång på lekfisk, produktiva vattendrag, liten predation från rovfiskar och omfattande biotop- och kalkningsåtgärder har medfört att beståndsstatusen är god i flertalet vattendrag, uttryckt som tätheter av uppväxande ung fisk. En viss försämring av beståndsstatusen har skett åren 2009–2015 i vattendrag som mynnar i Kattegatt.

Vänern och Vättern

Sammanfattningsvis är beståndsstatusen svag hos alla öringbestånd i Vänern. Situationen är betydligt bättre i Vättern där öringbestånden successivt ökat till höga nivåer. I tillrinnande vattendrag till båda sjöarna fortsätter biotopvårdsåtgärder att utföras. I många av Vätternbäckarna och i Klarälvens biflöden är också fortsatta kalkningsåtgärder nödvändiga för att upprätthålla produktionen av öring.

Fiske efter öring

Öring är en av Sveriges populäraste fiskarter och fångas framförallt i fritidsfisket. För att skydda arten och få ett uthålligt fiske finns det olika bestämmelser. Här kan du läsa mer om minimimått, maximimått, fredningstid och fångstbegränsningar för öringfiske.

Mer information om fiskeregler hittar du på sidan Fiskeregler för fritidsfiske

Rapportera in sjuka fiskar

Sveriges veterinärmedicinska anstalt, SVA, har skapat en rapporteringsportal där sportfiskare i hela Sverige kan rapportera in sjuka och skadade fiskar.

Ålder och storlek

Öringen blir könsmogen vid 2–7 år. Havsöringen är vanligen minst 60 centimeter vid sin första lek i Östersjöns vattendrag och 35–50 centimeter på Västkusten.

Den maximala ålder som uppmätts hos en öring är 18 år, men en mer ordinär maximal ålder rör sig runt 7–10 år. En stor havs- eller insjööring kan nå en vikt på 15 kilo.

Lek

Öring leker på hösten i rinnande vatten, från små bäckar till de stora älvarnas strandzon. Den befruktade rommen läggs i lekgropar på väl strömsatta sträckor av vattendrag och täcks över av grus och sten. Påföljande vår kläcks rommen.

Levnadssätt

Alla öringar föds i rinnande vatten och medan vissa tillbringar hela sitt liv i vattendraget vandrar andra iväg till sjöar eller hav för att växa sig stora.

De som vandrar iväg kallas smolt under utvandringen och riskerar att ätas av rovdjur som större fiskar, fåglar eller däggdjur, eller fångas i fiske på vägen. Lyckas de växa sig stora och återvända för lek har de en fördel av att vara stora och dominanta. De lyckas därför ofta bäst med fortplantningen och på så sätt bevaras egenskapen att vandra långt.

Beroende på om de stannar kvar i hemmavattendraget eller vandrar i väg kallas öringarna ofta för bäcköring, insjööring eller havsöring men alla är samma art.

Ungarna håller revir och äter då främst insekter och annat som driver med vattenströmmen. I havet övergår öringen till en fiskdiet som främst består av sill/strömming och skarpsill.

Den storvuxna insjööringen lever främst av siklöja, spigg och nors, medan småvuxna bestånd i mindre sjöar och i vattendrag lever av insekter och olika bottendjur. Om öringen inte blir fiskätande når den sällan över 45 centimeter per ett kilo.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Publicerad: 2014-02-12
Uppdaterad: 2017-03-13

Sidansvarig: Webbredaktionen