Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Nordamerikanska havsborstmaskar (Marenzellaria spp.)

Tre arter av havsborstmasken Marenzellaria har relativt snabbt etablerat sig som främmande arter i Kattegatt och Östersjön. Nu finns de i stora antal i en del mjukbottnar, vilket kan ha både negativa och positiva effekter.

Havsborstmaskar är en artrik grupp av djur. Det finns över 10 000 arter beskrivna och 500 av dem finns i svenska vatten. De havsborstmaskar som kallas för nordamerikanska (släktet Marenzellaria) har i dag fem kända arter som är svåra att särskilja från varandra utan molekylära metoder.

Hur känns de igen?

Marenzellaria är en långsmal havsbortsmask och blir knappt 16 centimeter lång. På sidorna har de rader av korta borst. Färgen kan variera från röd, via ljusbrun till mörkgrön.

Marenzellaria är en långsmal havsborstmask som har etablerat sig i både Östersjön och Kattegatt. Foto: Rasmus Neideman

De simmar med karaktäristiska korkskruvsrörelser, vilket i Östersjön skiljer dem från andra arter av havsborstmaskar.

Svenska fynd

Första fyndet var arten Marenzellaria neglecta, som hittades 1985 i sydvästra Östersjön. Därefter rapporterades Marenzellaria viridis från Öresund 2002.

Två år senare, 2004, observerades Marenzellaria arctia både i Bottenhavet och i Stockholms skärgård.

Det var första gången arten identifierades utanför Arktis.

Hur lever de?

Marenzellaria lever i mjuka bottnar, både på mycket grunt vatten (en halvmeter) och ned till flera hundra meters djup.

De gräver ner sig i gångar som kan sträcka sig 40 centimeter under sedimentytan. Födan består av plankton, organiska partiklar och små organismer som finns i sedimenten.

De tre Marenzellaria-arter som finns i svenska vatten har något olika preferenser när det gäller salthalt. M.neglecta föredrar en lägre salthalt på mellan 0,5 och 10 promille. För M.viridis är det optimalt vid 10 promille, och utbredningen av M.arctia tyder på att den tolererar mest sötvatten av de tre.

Som larver simmar Marenzellaria fritt i vattnet i upp till tolv veckor.
Under den tiden kan de driva med strömmar och sprida sig långa sträckor – hundratals kilometer. Efter larvstadiet utvecklas de till bottenlevande
havsbortsmaskar.

Fakta

Naturlig förekomst:
Stilla havet

Status i Sverige:
främmande, M.neclecta även potentiellt invasiv

Förekomst i svenska vatten:
Österjön (M. neglecta och arctia) Västerhavet (M. viridis)

Etableringsgrad: väl etablerad
Första fyndet: 1985 (M. neglecta) 2002 (M. viridis) 2004 (M. arctia)
Faktablad: Ladda ner faktabladWord

Marenzellaria tolererar låga syrehalter. Det gör att de kan kolonisera havsbottnar där det finns få eller inga andra bottendjur på grund av syrebrist.

Marenzellaria kan förekomma i mycket höga tätheter, med tusentals individer per kvadratmeter.

Hur kom de hit?

Troligen med barlastvatten. Marenzellaria har frisimmande larvstadier.

Möjliga effekter

Marenzellaria kan dominera djursamhällen på mjuka bottnar, vilket kan få effekter på olika nivåer i befintliga ekosystem. Det gäller särskilt Östersjön som har relativt få arter jämfört med andra hav. En ny, främmande art kan där leda till större påverkan än i hav med högre biodiversitet.

En positiv effekt är att Marenzellaria äter sig genom sediment och gräver djupa gångar på bottnar med låga syrehalter, på ett sätt som inhemska arter inte gör. Omrörningen av sedimenten motverkar den syrebrist som uppkommer på grund av övergödning. En negativ effekt av grävandet är dock att det också frigör miljögifter som ligger begravda i sedimenten.

Rapportera fynd

Om du hittar vad du misstänker är nordamerikanska havsborstmaskar kan du rapportera till Artportalen eller direkt till rapporteringssidan på SLU:s webbplats.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Främmande arter Ryggradslösa djur

Publicerad: 2015-12-02

Sidansvarig: Webbredaktionen