Jämtlandsmaskros
Nästan hela världspopulationen av jämtlandsmaskros (Taraxacum crocodes) finns i mellersta Sverige. Den var förr tämligen allmän men är nu rödlistad och omfattas av ett åtgärdsprogram för att uppnå gynnsam bevarandestatus.
Foto: Maano Aunapuu
Om arten
Jämtlandsmaskros tillhör gruppen strandmaskrosor. Den har långa, smala blad och en för maskrosor utmärkande orangeröd blomma som vanligen förblir mer eller mindre stängd under blomningen.
Den saknar vegetativ förökning, och frön bildas utan befruktning. Fröna har en hårpensel som gör att de kan sväva iväg och spridas framför allt med vinden, men även kortare sträckor med vatten och via djur.
Jämtlandsmaskrosen föredrar fuktiga livsmiljöer utan högvuxen vegetation. Den växer på stränder längs sjöar och vattendrag, och på strandängar som kan vara både naturliga och kulturskapade genom bete och slåtter.
Utbredning och status
Jämtlandsmaskros finns enbart i Norden, och nittionio procent av lokalerna finns i Sverige. Merparten av jämtlandsmaskrosorna hittas i Jämtland, men den förekommer även i Medelpad, Härjedalen samt i vissa delar av Lappland.
Arten är fridlyst, och klassas som sårbar (VU) i den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015) då förekomsten är kraftigt fragmenterad och antalet reproduktiva individer fortsätter att minska.
Hotbild
Den största enskilda faktorn bakom jämtlandsmaskrosens tillbakagång bedöms vara vattenkraftens exploatering av vattendrag och sjöar. Därnäst bedöms nedgången bero på upphörd hävd i naturliga fodermarker.
Åtgärder
De miljöer som åtgärdsprogrammet fokuserar på är naturliga och kulturskapade strandängar samt hävdade marker med förekomst av jämtlandsmaskros.
Åtgärdsprogram
Åtgärdsprogram för jämtlandsmaskros omfattas av Havs- och vattenmyndighetens Åtgärdsprogram för hotade arter.
Åtgärdsprogrammet för jämtlandsmaskros är ett gemensamt program för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Det behövs information till berörda aktörer, hydrologisk återställning av vattendrag samt förbättrade rutiner hos myndigheter när det gäller artskydd vid tillsyn av pågående vattenreglering. Dessutom behövs det fortsatt skötsel av lokaler som är hävdberoende samt viss restaurering av igenvuxna livsmiljöer.
