Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post

Öring (Salmo trutta)

Öring finns över hela landet, från låglandet till fjällen, och i kustområdet från Haparanda till Strömstad.

Lek

Alla öringar leker i rinnande vatten; från små bäckar till de stora älvarnas strandzon. Leken i norra Sverige sker i september—oktober och i landets södra del under oktober—december. Den befruktade rommen läggs i lekgropar på väl strömsatta vattendragssträckor och täcks över av grus och sten. Påföljande vår kläcks -rommen.

Vandringar

Det tar 1—5 år innan öringungarna är stora nog (10—25 cm) för att vandra till hav eller insjö. De stannar ½ till 3 år i havet eller sjön innan de vandrar tillbaka för lek. Småvuxna havsöringbestånd brukar vandra som mest 200 kilometer från mynningen, medan långvandrare från de sydligare åarna vandrar betydligt längre.

Ålder vid könsmognad

2—8 år. Havsöring är vanligen över 50 cm vid sin första lek i Östersjöns vattendrag.

Maximal ålder och storlek

18 år. En stor havs- eller väneröring kan nå 10 kilo i vikt och är då 80—90 cm.

Biologi

Alla öringar föds i rinnande vatten och medan vissa tillbringar hela sitt liv i vattendraget vandrar andra i väg till sjöar och hav för att växa sig stora. Beroende på om de stannar kvar i hemmavattendraget eller vandrar i väg kallas de ofta för bäcköring, insjööring eller havsöring — alla är dock samma art.

Till sitt levnadssätt liknar havsöringen sin nära släkting laxen. Ungarna håller revir under bäck/älv-stadiet och äter då främst driftföda; insekter och annat som driver med vattenströmmen. I havet övergår öringen till fiskdiet, främst bestående av sill och skarpsill.

Havsöringens vandringar är inte så vidsträckta som laxens och den vandrar mer kustnära. Den storvuxna insjööringen lever främst av siklöja och  nors , medan småvuxna bestånd i mindre sjöar och i vattendrag lever av ytinsekter och olika bottendjur. Om öringen inte blir fiskätande når den sällan över ett kilo.

Namn

Namnet öring kommer av att fisken uppehåller sig i områden med ör (grovt grus).

Publicerad: 2014-02-12
Uppdaterad:

Sidansvarig: Anna Nygren