Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Öring (Salmo trutta)

Namnet öring kommer av att fisken uppehåller sig i områden med ör (grovt grus). Öring finns över hela landet, från kusten till fjället.

Utbredning

Öring finns över hela landet, från kusten till fjället, och uppträder också i kustvatten från Haparanda till Strömstad.

Lek

Öring leker i rinnande vatten, från små bäckar till de stora älvarnas strandzon. Leken sker på hösten. Den befruktade rommen läggs i lekgropar på väl strömsatta sträckor av vattendrag och täcks över av grus och sten. Påföljande vår kläcks rommen.

Läs vidare om arten

Läs vidare om öringen i Faktabladet öring


I faktabladet kan du läsa vidare om hur arten fiskas, förvaltas,  om dess beståndsstatus och om den biologiska rådgivningen.

Vandringar

Det tar 1- 5 år innan öringungarna är stora (10- 25 cm) nog för att vandra till hav eller insjö. Längst tid tar det i de norra delarna av landet. De stannar ½ till 3 år i havet eller sjön innan de vandrar tillbaka för lek. Småvuxna havsöringbestånd brukar vandra som mest 200 km från mynningen, medan långvandrare från de sydligare åarna vandrar betydligt längre (>1000 km).

Ålder och storlek

Öringen blir könsmogen vid 2- 5 år. Havsöringen är vanligen minst 60 cm vid sin första lek i Östersjöns vattendrag och 35- 50 cm på Västkusten.

Den maximala ålder som uppmätts hos en öring är 18 år, men en mer ordinär maximal ålder rör sig runt 7- 10 år. En stor havs- eller insjööring kan nå 15 kg i vikt.

Fiskeregler

För närmare information om vilka fiskeregler som gäller i ditt område där du tänker fiska finns en sida med fiskeregler.

Levnadssätt

Alla öringar föds i rinnande vatten och medan vissa tillbringar hela sitt liv i vattendraget vandrar andra i väg till sjöar eller hav för att växa sig stora.

De som vandrar iväg kallas smolt under utvandringen och riskerar att ätas av rovdjur som större fiskar, fåglar eller däggdjur, eller fångas i fiske på vägen. Lyckas de växa sig stora och återvända för lek har de en fördel av att vara stora och dominanta. De lyckas därför ofta bäst med fortplantningen och på så sätt bevaras egenskapen att vandra långt. Beroende på om de stannar kvar i hemmavattendraget eller vandrar i väg kallas öringarna ofta för bäcköring, insjööring eller havsöring – alla är dock samma art.

Ungarna håller revir och äter då främst driftföda; insekter och annat som driver med vattenströmmen. I havet övergår öringen till fiskdiet, främst bestående av sill/strömming och skarpsill. Den storvuxna insjööringen lever främst av siklöja, spigg och nors, medan småvuxna bestånd i mindre sjöar och i vattendrag lever av insekter och olika bottendjur. Om öringen inte blir fiskätande når den sällan över 45 cm/1 kg.

Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Publicerad: 2014-02-12

Sidansvarig: Anna Nygren