Gös

Hitta på sidan

Gösen (Sander lucioperca) förekommer allmänt i Vänerns, Hjälmarens och Mälarens vattensystem och i främst grunda, näringsrika sjöar i södra Sverige. I Östersjön är den allmän i innerskärgårdar från Östergötland till Uppland, men förekommer ända upp till Norrbotten.

Fiskeregler för gösfiske

Information om minimimått, fredningsområden och redskapsbegränsningar för fiske efter gös.

Mer information om fiskeregler finns på sidan Fiskeregler för fritidsfiskare

Gös. Illustration.

Illustration: Wilhelm von Wright

Utbredning

Gösen förekommer allmänt i Vänerns, Hjälmarens och Mälarens vattensystem och i främst grunda, näringsrika sjöar i södra Sverige.

I Östersjön är den allmän i innerskärgårdar från Östergötland till Uppland, men förekommer ända upp till Norrbotten.

Lek

Leken sker från april till juni i skyddade områden med varmt och grumligt vatten. Lek sker även i svagt rinnande vatten.

Romkornen läggs i grunda lekgropar på 1–3 meters djup där de klibbar fast vid underlaget som består av vegetation, grus eller sten. Rommen vaktas av hanen fram till kläckning.

Vandringar

I sjöar och kustvatten rör sig gösen oftast bara kortare sträckor, de flesta under 10 km, men vandringar på över 10 mil har förekommit.

Ålder och storlek

Gösen kan bli gammal, och en ålder av 23 år har konstaterats.

Individer över 10 kilo är sällsynta, men exemplar med en vikt på 15 kilo har fångats både i sötvatten och i Östersjön.

Hanen blir könsmogen vid 2–4 års ålder och honan vid 3–5 år.

Levnadssätt

Gösen trivs i grumliga sjöar och brackvattenskärgårdar, samt i svagt strömmande vattendrag. Den är mest aktiv vid skymning och gryning.

Som ung lever gösen av kräftdjur och fiskyngel och som vuxen enbart av fisk. Vid goda förutsättningar blir gösen fiskätande redan under sitt första levnadsår.

Underlag för förvaltning

Havs- och vattenmyndigheten beställer varje år uppdaterade underlag om fisk- och skaldjursbestånden i hav och sötvatten (resurs- och miljööversikt). Underlaget tas fram av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och presenteras från och med 2023 i digital form på www.fiskbarometern.se.

Bestånd

Provfiskedata beskriver mestadels mindre storleksklasser av gös men visar på en ökande andel gös över 40 cm i Mälaren. Index på årsklasstyrka i Mälaren och Hjälmaren, visar också på stabila bestånd, även om mängden gös som fiskas varierar mellan år. Gösens beståndsstatus bedöms som relativt god i de stora sjöarna men bestånden uppvisar stora variationer i årsklasstorlek. Årsklasserna från 2004 och 2007 har i princip saknats i fisket i Hjälmaren medan senare årsklasser har bidragit till gott fiske och höga fångster.

Sedan början av 2000-talet har även utkast (fisk kastad överbord) av mindre gös gjorts med skonsammare hantering av fisken vilket troligtvis har bidragit till beståndets positiva utveckling. I Mälaren är gösens individtillväxt betydligt mer varierad, och fisketrycket i sjön är totalt sett lägre jämfört med Hjälmaren. Dessa mönster återspeglas även i yrkesfiskets fångster.

Storleksregleringen i fisket avspeglas i skillnader i andel snabbväxande gös mellan områden som en effekt av bland annat skillnaderna i fisketryck i olika delar av Mälaren. Olika tillväxtmönster hos gös i olika delar av Mälaren antyder även att delbestånden delvis är separerade. Tidigare studier bekräftar också att Mälaren har genetiskt separata delbestånd i Ekoln och Ulvsundasjön. Ålders- och storleksstrukturen är snävare i Hjälmaren jämfört med Mälaren där andelen gamla och stora gösar generellt sett är högre jämfört med Hjälmaren. Detta beror sannolikt på det betydligt högre fisketrycket i Hjälmaren och därmed en högre dödlighet för stor gös. För att främja en mer naturlig ålders- och storleksstruktur i Hjälmaren skulle uttagsfönster, det vill säga maximimått som komplement till minimimått kunna tillämpas.

Publicerad: 2014-02-12
Sidansvarig: Webbredaktion