Vattenskotrar och andra mindre motordrivna farkoster

Sammanfattning

Den 5 juni 2013 fick Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera möjliga olägenheter för människors hälsa eller miljön som användningen av vattenskotrar och andra mindre motordrivna vattenfarkoster kan ge upphov till.

Uppdraget ska redovisas till miljödepartementet senast den 29 november 2013.

Kartläggningen och analysen av störningsbilden ska enligt uppdragsbeskrivningen göras teknikneutralt och uppdraget omfattar samtliga typer av mindre motordrivna vattenfarkoster. Havs- och vattenmyndigheten har utfört uppdraget med huvudsyftet att:

• kartlägga och analysera faktiska störningar och hur man kan undvika dessa,
• föreslå lagändringar för att komma tillrätta med problemen,
• analysera hur andra länder reglerat användande av vattenskotrar samt i vilken utsträckning erfarenheter från dessa länder kan användas i Sverige samt
• sammanställa de föreskrifter som länsstyrelserna meddelat med stöd av vattenskoterförordningen

Uppdraget har genomförts av Havs- och vattenmyndigheten och samråd har genomförts med en referensgrupp bestående av Transportstyrelsen, Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Rikspolisstyrelsen, Boverket, Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Referensgruppen har sammanträtt vid tre tillfällen och gruppen har haft möjlighet att komma med synpunkter under arbetets gång och på rapportförslaget innan den slutliga versionen lämnades in. Synpunkter har även inhämtats från andra berörda myndigheter samt ett urval av kommuner, organisationer och representanter från näringslivet.

Underlag avseende beslut och föreskrifter rörande vattenskotrar har begärts in från samtliga länsstyrelser och kommuner. Djupare intervjuer har genomförts med ett antal län och kommuner.

Vidare har Havs- och vattenmyndigheten informerat och inhämtat synpunkter från Båtmiljörådet vid deras sammankomst på Arkö i september. Medlemmarna har även haft möjlighet att svara på ett antal frågor som myndigheten mailade ut efter mötet gällande hur man bland annat såg på införandet av åldersgränser och förarbevis.

En sammanfattning av medlemmarnas svar finns redovisade under redogörelsen i kap 8. Myndigheten har även haft kontakt med åklagare, försäkringsbolag och uthyrare av vattenskotrar samt myndigheter i våra grannländer.

Den teknikutveckling som skett sedan början av 1990-talet har medfört att vattenskotrarna, ur miljösynpunkt, idag inte skiljer sig från andra farkoster på ett negativt sätt. Havs- och vattenmyndigheten finner inte att en särreglering av vattenskotrar är motiverad på grunden att vattenskotern som typ av farkost skulle ha större miljömässig påverkan än andra vattenfarkoster med motordrift.

Istället för att fokusera på farkostspecifika särregleringar bör fokus flyttas till farliga och miljöskadande beteenden till sjöss. På detta sätt jämställs alla vattenfarkoster och det blir således ointressant om körning i känsliga miljöer sker med en liten gummibåt, större båt eller en vattenskoter.

Skador på djur och miljö uppkommer oavsett vilken typ av farkost som används. Det är därför av vikt att angripa oansvariga och störande beteenden och inte typer av farkoster, även om vissa farkosttyper till större del används för nöjeskörning än andra.

Den nöjeskörning som sker med vattenskotrar kommer på detta sätt också omfattas i lika hög grad som nöjeskörning med mindre racer-båtar eller större motorstarka båtar.

Havs- och vattenmyndigheten anser att farliga och miljöstörande beteende till sjöss i första hand kan identifieras från förande av de mest snabbgående motorfarkosterna, varför en reglering måste omfatta dessa. Myndigheten ser emellertid att även förande av de farkoster som inte når upp till de allra snabbaste hastigheterna medför betydande risker både för miljö och för förare, varför även dessa bör omfattas av vissa krav från samhällets sida. Myndigheten anser emellertid att kraven bör vara proportionerliga.

Sammantaget är det Havs- och vattenmyndighetens bedömning att förslaget om behörighetsbevis är en åtgärd som kommer att öka den generella kunskapen bland båtförare om deras påverkan på sin omgivning, vilket förväntas leda till ett ökat hänsynstagande till sjöss.

Ett rent störningsfritt båtliv kan dock inte förväntas bl.a. eftersom alla människor har individuella uppfattningar om vad som upplevs som störande. Möjligheten att skydda vissa områden från viss form av fartygstrafik gör emellertid att länsstyrelsen eller kommunen kan anpassa skyddet efter vad som ur ett övergripande perspektiv bedöms som speciellt skyddsvärt på olika platser oavsett om det är badande vid en badplats, häckande fåglar eller lugnet i en naturhamn.

Förslag

Mot bakgrund av ovanstående föreslår Havs- och vattenmyndigheten regeringen

• att krav på höghastighetsbevis införs för framförande av fritidsfartyg som kan uppnå hastigheter om minst 35 knop,
• att krav på behörighetsbevis införs för förande av fritidsfartyg som kan uppnå en hastighet om minst 15 knop,
• att regleringen av det nuvarande kustskepparintyget ingår i den föreslagna lagen samt
• att vattenskoterförordningen upphävs.

Havs- och vattenmyndighetens bedömning är att länsstyrelserna och kommunerna för de fall där störning av vattenskoteråkning eller annan form av fritidsfartygstrafik trots förslaget ovan ändå konstateras eller kan förväntas uppstå kan använda sig av befintlig reglering.

De kan meddela föreskrifter med stöd av 2 kap 2 § sjötrafikförordningen för att reglera fartygstrafiken inom visst vattenområde. Även föreskrifter meddelade för olika skyddade områden enligt 7 kap miljöbalken kan vara ett verktyg för att komma till rätta med negativ påverkan från sjötrafiken.