Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar Arter med åtgärdsprogram

Vimma och id

Vimma och id är två av våra största mörtfiskar. De är ändå relativt okända för många, och det saknas kunskap om deras fullständiga livscykler. Ett nytt åtgärdsprogram sammanfattar vad som behövs för att bevara arterna i Sverige.

Både vimma och id företar långa vandringar från Östersjön eller sjöar till rinnande vatten för lek under vår och försommar. Det är också under leken som man enklast kan stifta bekantskap med dessa arter. Då samlas fiskarna i stora och livliga stim.

Om arterna

Båda arternas kroppsform är långsträckt och tillplattad i likhet med asp och mört, men är mer spolformad jämfört med sina högryggade släktingar braxen och faren. Kroppsfärgen varierar vanligtvis i silver- och guldtoner.

Vimma. Illustration.

Vimma. Foto: Krüger/Wikimedia Commons

Id. Illustration

Id. Foto: Wikimedia Commons

Nu gällande sportfiskerekord för vimma är en fisk från Testeboån på knappt 1,4 kilo och 50 centimeter. Motsvarande rekord för en id är 3,8 kilo och 62 centimeter. Båda arterna har rapporterats kunna bli betydligt större i andra länder inom sina utbredningsområden.

Ett särdrag hos vimman är den långa trubbiga nosen där munnen sitter tydligt på undersidan. Hanen genomgår en betydande förvandling under leken, med lekvårtor över hela kroppen och färgförändringar. Till skillnad mot vimman har iden en framåtriktad mun, bredare huvud och genomgår ingen större färgförändring vid lek.

Både vimma och id livnär sig på bytesdjur som snäckor, insektslarver, kräftdjur och maskar. Större exemplar av id kan även äta fisk.

Vimman beskrivs vara en avsevärt sämre vandringsfisk än laxfisk, och förmår endast undantagsvis forcera vanliga laxtrappor. Id verkar klara strömmande vatten bättre.

Efter leken kan id delvis gå upp i bäckar och åar för övervintring, medan vimma simmar tillbaka till skärgården eller sjön under hösten för att tillbringa vintern i bottenslam på djupare vatten.

Platshållare för en karta. Illustration.

Utbredning och status

Vimma finns sparsamt längs kusten från västra Blekinge till norra Hälsingland. Leken sker i mellanstora till större vattendrag. Iden är mer allmän och finns i hela landet och nöjer sig även till skillnad mot vimman med mindre vattendrag för lek.

Det finns inga tillförlitliga uppgifter om beståndens utveckling i Sverige, men man kan anta att det har skett betydande minskningar. Motala ström, med utlopp från Vättern till mynning i Norrköping, är ett exempel på avrinningsområde där man med största sannolikhet kan misstänka att arterna tidigare förekommit i livskraftiga bestånd. Idag finns sannolikt endast spillror kvar av de bestånden.

Platshållare för en karta. Illustration.

Vimma är upptagen i Bernkonventionen bilaga III. Det innebär att om arten exploateras, ska det regleras på ett sätt som garanterar att populationen inte utsätts för någon fara. Vimma klassificeras som Nära hotad och id som Livskraftig i den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015).

Hotbild

De största hoten mot vimma och id är försämrade livsmiljöer till följd av mänskliga aktiviteter. Vandringshinder, förändrade flöden och rensning av vattendrag leder till att fiskarna inte når sina lekplatser, att rommen inte utvecklas eller att deras lekplaster förstörs.

Samtidigt finns kunskapsluckor om arternas uppväxtfas och var moderfisk tillbringar sina perioder mellan lek. För att få en helhetsbild över rådande hotbild krävs mer kunskap.

Åtgärder

Ett åtgärdsprogram för vimma och id är under framtagande för åren 2017 – 2022. Programmets syfte är att sammanfatta kunskapsläget och nödvändiga insatser för att bevara arterna i Sverige.

Strävan att uppnå fria vandringsvägar för laxfiskar och stormusslor gynnar i flera fall även arter som vimma och id. Ökad kunskap om utbredning, lekplatser och deras vandringsmönster är dock viktiga pusselbitar för att peka ut specifika åtgärder, även om det redan nu sannolikt finnas platser där det är motiverat att åtgärda vandringshinder med fokus på vimma och id.

Det är också av stor vikt att det finns en metod för att få en överblick av svenska bestånd. Både med tanke på beståndens storlek, men också vilka genetiska variationer som finns regionalt och lokalt.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar Arter med åtgärdsprogram

Publicerad: 2016-12-15
Uppdaterad: 2017-04-13

Sidansvarig: Webbredaktionen