Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Arter med åtgärdsprogram Fredade arter Marina däggdjur

Tumlare (Phocoena phocoena)

Tumlare är en skygg liten val som förekommer i våra kustvatten, och som behöver skyddade områden där den kan föda sina ungar. I Östersjön finns en helt egen population tumlare som nu är akut hotad.

Tumlare

Två tumlare. Foto: Nature Picture Library / IBL

Om arten

En vuxen tumlare blir vanligen mellan 140 och 170 centimeter lång och väger 40 till 57 kilo. Till skillnad från delfiner är tumlarens nos trubbig, tänderna är små och spadformade istället för koniska och spetsiga. Till havs känns de igen på den triangulära ryggfenan och på den nätta storleken.

Tumlare blir könsmogna vid tre, fyra års ålder och parar sig endast under sommaren. Honorna får en unge varje eller vartannat år. Ungen föds efter 10 till11 månaders dräktighet, diar i 8 till10 månader men börjar äta fisk redan vid 3 till 4 månaders ålder.

De håller till ensamma eller i små grupper. Det är då oftast en hona med årets och förra årets unge, eller ett par, tre honor och deras ungar.

Eftersom tumlaren är en liten val som lever i kalla och tempererade vatten har den hög energiomsättning och behöver konstant tillgång till föda. Det gäller speciellt honorna som ofta både är dräktiga och digivande. I svenska vatten utgörs födan av mindre fiskar som sill, småtorsk, smörbultar, tobis och pirålar.

Tumlare använder sig av ljud för att kommunicera och hålla kontakt med varandra, och de ekolokaliserar med högfrekventa klickljud på omkring 130 kHz för att orientera sig och jaga efter fisk. De gör vanligen ganska grunda och korta dyk på mindre än en minut, men de kan ta sig ner till över 220 meters djup.

Tumlare lever sällan längre än 12 år. Den äldsta tumlaren man vet om blev 22 år.

Platshållare för en karta. Illustration.

Utbredning och status

Tumlare förekommer i Västerhavet samt i Östersjön upp till Skärgårdshavet mellan Åland och Finland. De är uppdelade i tre kända populationer som bör behandlas som separata enheter när det gäller skydd och förvaltning.

I Nordsjön, Skagerrak och norra Kattegatt uppehåller sig Skagerrakpopulationen, medan tumlare i södra Kattegatt och Bälthavet hör till Bälthavspopulationen. De har sin sydligaste gräns väster om Bornholmsdjupet.

Östersjön har en egen population av tumlare. De skiljer sig något – både genetiskt och morfologiskt – från Västerhavets tumlare. Efter en omfattande, akustisk monitoring i Östersjön 2011 till 2013 beräknas populationen bestå av endast 500 djur. Det innebär att Östersjöns tumlare är akut hotade.

I Artdatabankens nationella rödlista 2015 är tumlaren som art klassad som sårbar (VU). Både HELCOM och IUCN särskiljer däremot Östersjöpopulationen i sin klassificering och bedömer dess status som akut hotad (CR).

Tumlaren är skyddad genom EU:s Art- och habitatdirektiv, bilaga 2 och 4. Det innebär att tumlaren ska upprätthålla gynnsam bevarandestatus och att särskilda bevarandeområden ska upprättas för arten.

Då tumlaren rör sig över stora områden och över nationsgränser samarbetar berörda länder genom olika överenskommelser som till exempel ASCOBANS.

Tumlaren är i svenska vatten fridlyst sedan 1973, och fredad genom jaktlagen och jaktförordningen. Den tillhör Statens vilt. Det gäller även andra valar.

Tumlare foto:Susanne Viker

Foto: Susanne Viker

Hotbild

Fram till mitten av 1900-talet bedrevs en omfattande jakt på tumlare i Östersjön och i närliggande hav. Den historiska jakten i kombination med hårda isvintrar anses vara orsaken till den stora tillbakagången av tumlare i Östersjön.

I dag är de främsta hoten mot tumlaren oavsiktliga fångster i fisket (bifångst), miljögifter, undervattensbuller, minskad bytestillgång och andra förändringar i ekosystemet.

Tumlare fastnar framförallt i bottensatta garn med stor maskstorlek. Även bortappade garn som driver fritt i havet ("spökgarn") kan vara ett hot, liksom övrigt marint skräp.

Åtgärdsprogram

Åtgärdsprogram tumlare

Åtgärdsprogram för tumlare ingår i serien Åtgärdsprogram för hotade arter. Det är under utvärdering och uppdatering med hänsyn till nya resultat som framkommit bland annat i SAMBAH-projektet.

Åtgärder

Det bör beräknas hur omfattande bifångsten maximalt kan vara för att bevarandemål för de olika förvaltningsenheterna ska kunna uppnås. Regionala arbetsgrupper bör upprättas för att minska bifångster av tumlare. Arbetsgrupperna kan bestå av representanter för yrkesfiskare, myndigheter, forskare och miljöorganisationer. Fiskeverksamheter som ingår i sådana arbetsgrupper bör vara möjliga att miljöcertifiera.

Systematisk insamling av ”spökgarn” är ytterligare åtgärder, liksom utveckling av burar som alternativ till garnfiske, utbildning av yrkes- och fritidsfiskare, samt kartläggning av bifångster i fritidsfisket. Hälsoeffekter av miljögifter bör studeras. Även utbredningen av undervattensbuller bör kartläggas och omfattas av riktlinjer.

Sammanlagt har åtta skyddsvärda områden identifierats för tumlare i svenska vatten. De har stor betydelse för tumlarnas överlevnad och reproduktion, och sju av dem berör de akut hotade Östersjötumlarna.

Om du ser en tumlare

Om du ser en levande eller död tumlare, är det till stor hjälp för forskare och förvaltare om du rapporterar det så kunskapen om arten ökar.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Arter med åtgärdsprogram Fredade arter Marina däggdjur

Publicerad: 2016-11-02
Uppdaterad: 2017-04-13

Sidansvarig: Webbredaktionen