Staksill

Arten som påminner om majfisk som lever i havet längs nordöstra Atlantkusten från Bergen i norr till Portugal och Marocko i söder och runt de brittiska öarna. Den finns även i Östersjön och i Medelhavet. Under leken går den upp i floder. I Sverige förekommer staksillen regelbundet längs västkusten, men den påträffas sällsynt ända upp till Norrbotten.

Arten rapporteras som regel med två upp till femton exemplar per decennium, men tycks nu bli vanligare längs svenska kuster.

Vandringar

Staksillen lever i havet på 40–300 meters djup för att från maj till juni vandra upp i floder för lek. Ynglen vandrar ut i flodmynningarna i november och stannar här i ett år innan de vandrar ut i havet. Det finns även flera isolerade sjöpopulationer i Europa. Någon reproduktion har inte med säkerhet konstaterats i svenska vatten, men arten fångas året om, även mindre exemplar.

Maximal storlek och ålder

Staksillen blir max 60 centimeter lång och högsta rapporterade ålder är 25 år. Den blir könsmogen vid 3–4 år vid en längd av 30–40 centimeter.

Föda

Födan består framförallt av småfisk och kräftdjur.

Hot

Förorening av artens lekfloder har lett till att staksillen utrotats på många håll i Europa men den tycks vara på väg att återhämta sig i södra Östersjön.

Eftersom arten är så sällsynt i Sverige finns ingen säker hotbild.  Det är möjligt att arten håller på att etablera sig i Sverige, men kan ha svårt att hitta lämpliga lekplatser då de flesta älvar har vandringshinder. Den påträffas årligen i Göta älv och sporadiskt i andra större västkuståar.

Inget fiske förekommer då arten saknar ekonomiskt värde och är extremt sällsynt. Eftersom arten i Europa bedömts som skyddsbehövande (EU:s habitat direktiv annex II,V) och det råder kunskapsbrist om artens situation i Sverige är det viktigt att de enstaka fiskar som fångas rapporteras och återutsätts för att bidra till den europeiska populationens återväxt. Staksillen är fredad enligt svensk fiskelagstiftning.