Rundrocka
Liten rund rocka med lång, smal svans. Rikligt med taggar i flera rader på svansen och upp på ryggen. Sällsynt i Skagerrak och har bara rapporterats en gång från svenskt vatten.
Illustration: Linda Nyman
Nosen är kort och trubbig med en liten spets. Framkanten på vingarna är starkt inbuktad hos äldre hanar, svagt inbuktad hos honor och närmast konvex på mindre exemplar. Längs ögats innerkant finnes en rad med 5–9 större taggar.
I skulderområdet sitter en grupp större taggar ordnad i en triangel med spetsen framåt. På ryggen finns flera parallella rader med 30–40 taggar som går ut på svansen. Hos stora exemplar kan taggarna sitta mera oregelbundet spridda.
Ovansidan hos yngre exemplar är grå med mörka fläckar medan vuxna individer är grå eller bruna med ett otydligt mönster av ljusare eller mörkare fläckar. Svansen med mörka tvärband, ofta även med mörka fläckar på undersidan. Undersida vit med mörkare partier längs vingarnas ytterkant och på bukfenorna. De två ryggfenorna sitter tätt ihop.
Västerhavets hajar och rockor
En guide till de broskfiskar – hajar, rockor och havsmusfiskar – som påträffats i Västerhavet.
Publicerad: 11 juni 2015
Ekologi
Djupvattensart. Lever på sand- och hårdbotten på mellan 170 och 2050 meters djup, huvudsakligen mellan 300 och 800 meter. Artens biologi är i stort sett okänd. Äggläggande.
Förekomst
Rundrocka förekommer i Nordatlanten från Kanada till Barents hav. Den är sällsynt i Nordsjön men relativt vanlig längs Norges västra kust.
Sällsynt i Skagerrak och har bara rapporterats en gång från svenskt vatten. På grund av sin ringa storlek kan den misstas för ett ungt exemplar av andra arter.
