Gråsäl

Hitta på sidan

Gråsälen (Halichoerus grypus) är den största av Sveriges tre sälarter. Den är också den vanligaste, och finns framför allt i Östersjön. Sedan mitten av 1980-talet har beståndet hämtat sig efter skador orsakade av tidigare miljögifter.

Gråsälar hör till familjen öronlösa sälar (Phocidae), vilka även kallas för egentliga sälar. De känns igen på sin större storlek, och på den raka pannan. Knubbsäl och vikarsäl har mer hundlika huvuden, med en tydlig vinkel mellan nos och panna.

Om arten

En vuxen gråsäl kan bli upp till 3 meter lång och väga drygt 300 kilo. Det gäller hannarna. Honorna är betydligt mindre och väger 200 kilo som mest. Färgen på pälsen varierar. Hannen är mörkgrå, brun eller svart med ljusa fläckar. Honor och unga djur är ljusgrå med mörka fläckar.

Gråsälar kan dyka till flera hundra meters djup. De livnär sig på fisk, mest stimfisk och bottenlevande arter som strömming, tånglake och flundror. De kan även ta annan fisk som lax, sik och torsk.

I Östersjön föds ungarna (kutarna) mellan februari och mars, gärna på isen. Vid brist på is föder honorna även på kobbar och skär längst ut i havsbandet.

En nyfödd gråsäl väger ungefär 12 kilo och är en knapp meter lång. Den har en vit och ullig kutpäls som den fäller när den slutar dia efter knappt 3 veckor. Då har den lagt på sig 30 kilo i vikt. Efter diperioden får den klara sig själv.

Under maj och juni byter sälarna päls och håller sig mycket på land. De kan då samlas i stora grupper på vissa lokaler.

Honorna blir könsmogna vid 3 till 5 års ålder, hannarna några år senare. En gråsäl kan bli upp till 40 år gammal.

Utbredning och status

I början av 1900-talet fanns mellan 80 000 och 100 000 gråsälar i Östersjön, och den jagades intensivt. Allmän jakt på gråsäl avskaffades 1974, men skyddsjakt är tillåten efter beslut av Naturvårdsverket.

Lokaler med gråsäl finns nu från Falsterbonäset i Skåne till Haparanda i Norrbotten. Merparten av gråsälarna återfinns i Stockholms och Södermanlands skärgårdar, men stora tillhåll finns också i Bottenhavet och Norra Kvarken samt längs sydkusten.

Ett litet antal gråsälar återfinns också längs den svenska västkusten.

De senaste åren har man räknat till ca 30 000 gråsälar i Östersjön och drygt hälften av dem återfanns i svenska farvatten.

Gråsäl har flyttats från kategorin Nära hotad (NT) år 2000 till Livskraftig (LC) i den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015).

Beståndet övervakas

Sterilitet och andra skador orsakade av nu förbjudna miljögifter som PCB och DDT har minskat betydligt hos Östersjöns gråsälar. Frekvensen av tarmsår har dock ökat bland djuren sedan slutet av 1980-talet, och är nu den vanligaste dödsorsaken efter drunkning i fiskeredskap. Det kan ha samband med ett nedsatt immunförsvar hos sälarna, vilket sannolikt orsakas av ett ännu okänt miljögift.

Östersjöns gråsälar inventeras och övervakas för att följa hur beståndet utvecklas över tid. I kombination med studier av sälarnas hälsotillstånd, kan man upptäcka nya ämnen med skadliga effekter på ett tidigt stadium.

Gråsälen är också en viktig predator i Östersjön. Kunskap om hur många de är och var de uppehåller sig, är även viktigt för förvaltning av fiskbestånden i Östersjön och för förvaltningsbeslut rörande jakt på gråsäl.

Rapportera döda gråsälar från västkusten

Naturhistoriska riksmuseet är intresserade av att få in döda (färska) gråsälar från västkusten, där de är mycket få och ovanliga: Fynd av död säl.

Publicerad: 2017-06-08
Sidansvarig: Webbredaktion