Ekologisk design som metod för anpassning av konstruktioner i kustvatten

Sammanfattning

Människan har en lång historia av att påverka kust och hav. Stora delar av världens kuster är idag modifierade på grund av konstruktioner i vattenmiljön. Utvecklingen förväntas intensifieras med ökade behov av infrastruktur för boende, transporter och energiproduktion, liksom av kustskydd till följd av klimatförändringar. Alla typer av strukturer som introduceras i vattenmiljön kan påverka det akvatiska livet genom att naturliga miljöer förloras och förändras. Även hydrodynamiska förhållanden och biogeokemiska processer kan påverkas.

Artificiella strukturer som placeras i vattenmiljön ger upphov till en ny typ av livsmiljö som inte utgör en fullvärdig motsvarighet till naturliga livsmiljöer. Under vissa förhållanden kan de förändringar som uppstår dock uppfattas som positiva av människan. Hårda strukturer som introduceras skapar ytor som organismer kan fästa sig på, och fiskar kan lockas till området. Dessa processer ger upphov till vad som kallas en artificiell reveffekt, vilken lokalt kan leda till mer och fler arter. Det är vanligt att den artsammansättning som uppstår kring de artificiella strukturerna skiljer sig åt från naturliga miljöer i dess närhet, då strukturen och livsmiljön är annorlunda. Det samma gäller även effekter på andra ekologiska egenskaper som till exempel biologisk mångfald, spridningsförhållanden och ekosystemets funktion. Om den artificiella strukturen är mer likartad en naturlig livsmiljö är sannolikheten större att även det koloniserande växt- och djursamhället utvecklas till att mer likna det i en naturlig livsmiljö.

Med en ökad byggnation i vattenmiljön ökar behovet av, och intresset för, att kunna påverka konstruktionernas ekologiska effekter med hjälp av ekologisk design (på engelska ecological engineering). Ett vanligt sätt är att öka ytornas strukturella komplexitet, till exempel genom att skapa mellanrum, hål och varierande ytstrukturer. Artrikedomen är ofta högre vid sådana ekologiskt designade strukturer än vid konstruktioner av traditionell design, som är mer homogena med släta ytor. Ytorna kan även utformas för att särskilt främja önskvärda arter, till exempel genom att anpassa deras dimensionering och komplexitet till specifika arters behov. Ett annat sätt är att aktivt tillföra de önskvärda arterna i ett tidigt skede. Det kan vara särskilt intressant att gynna habitatformande arter, såsom musslor och makroalger, vilka i sig kan bidra ytterligare till att skapa en mer varierad livsmiljö. Ett övergripande mål är att minska de artificiella miljöernas negativa påverkan på den biologiska mångfalden, vilket även innebär att förebygga eller motverka etablering av icke önskvärda arter.

Vid konstruktion i vattenmiljön är det viktigt att följa upp hur olika arter påverkas och hur de samspelar med de tillförda strukturerna. Att öka förståelsen av hur olika utformningar påverkar akvatiskt liv är viktigt för att kunna vidareutveckla ekologisk design som metod för att minimera förluster av biologisk mångfald. De kan potentiellt även stärka vissa ekosystemtjänster. Antalet tillgängliga studier har ökat under de senaste åren, men det finns fortfarande många kunskapsluckor kring effekten av olika lösningar. Jämförelsevis få studier är direkt applicerbara på svenska förhållanden. En generell brist är att artificiella strukturer ofta jämförs med närliggande områden i stället för att beakta hur det påverkade området såg ut innan ingreppet. Det finns även ett särskilt behov av att långtidsstudier och att bättre förstå storskaliga effekter av ökat byggande i vatten.